text bild karta   info, a-ö

Kämpgravar, stavgardar

Gotland | Guide
Kämpgravar, stavgardar
Kämpgravar, stavgardar , foto Bernt Enderborg

Guide till kämpgravar på Gotland, husgrunder som övergavs några hundra år e.Kr., nära 2.000 finns kvar, till och med små byar


Länkar till sidor om Gotlands kämpgravar.

Guide till Gotlands kämpgravar

Vi säger inte 'tjämpgravar' på Gotland. K:et skall vara hårt som i Kalles kaviar. Och därtill skulle det lika gärna kunna, eller kanske till och med borde, stavas kempgravar.

Det finns omkring 1.800 husgrunder, stengrunder, bevarade från järnåldern på Gotland, som alltså ibland kallas kämpgravar men lika ofta stavgard eller stavgardar. Det har emellertid funnits bra många fler husgrunder. Ola Nilsson som har utfört beräkningar enligt olika modeller kommer i sin uppsats Stengrunder och gränser (pdf) från 2011 fram till att bortodlingsgraden är cirka 60% och beräknar därför antalet stengrunder år 1700 till cirka 4.700, dvs det bör ha funnits omkring 4.700 stengrunder under äldre järnåldern vilka torde ha utgjort 2.800 olika gårdar enligt beräkningarna, ty husgrunderna ingår i boplatser, dvs flera husgrunder på samma ställe, och det är fråga om bostad och olika ekonomibyggnader på gårdar århundraden kring Kristi födelse (det bör observerar att antalet gårdar beräknas olika, mera modesta beräkningar finns men en medelsnittssiffra torde utvisa omkring 2.000 gårdar på Gotland under äldre järnåldern varför detta måhända kan vara rimligt, och det är en rolig siffra därför att Gotland var indelad i 20 ting, och ting tycks på ett par ställen i Gutalagen från 1200-talet också kallas hundare, dvs hundrade, och 20x100=2.000).

De finns överallt på Gotland och det är ofta fråga om rejäla husgrunder, tonvis av sten; den längsta kämpgraven är 67 meter lång, Stavars hus, något som gör den till den längsta byggnaden i norra Europa vid denna okristliga tid.

Det finns också några bevarade byar från den här tiden, som t e x Vallhagar, Visne ängar och Fornbyn Fallet (bara ett foto), vilket är långt häftigare än vad folk vet om.

För den som önskar få se en rekonstruerad husgrund så är nog Stavgard i Burs det bästa exemplet; andra rekonstruktioner kan du se i Lojsta, Soivide och Vikingabyn.

Det kan vara roligt att veta att romaren Tacitus år 98 skrev om det mäktiga folket i Östersjön (som inte är svearna eftersom de inte existerade vid den tiden) och att han skildrade det germanska samhället. Och i boken Gotländska gårdar och byar under äldre järnåldern säger prof. Nihlén att:

'Den som önskar en illustration till Tacitus' beskrivning av germanernas byar behöver endast betrakta några gotländska kämpgravsbyar'.

På informationsskyltarna vid husgrunderna brukar det påstås att de kallas för kämpgravar eftersom folk fordom trodde att jättar var begravda i dem. Jag har inte en enda aning om var skyltarnas författare kan ha inhämtat den korkade uppgiften som förlöjligar gutarna.

Här finns en karta över besöksvärda kämpgravar: kartan.

Kämpgravarna övergavs



Varför boplatserna övergavs är det ingen som vet. Det antas ibland att detta skulle ha skett på 500-talet e.Kr. vid en allmänt orolig tid. Varifrån uppgiften kommer att detta århundrade skulle ha varit särskilt oroligt vet jag inte, det står på många ställen i många böcker helt utan motivering. Det finns till och med påståenden om att svearna skulle ha invaderat Gotland, vilket är gripet ur tomma luften (se förresten hur det gick för Björn, vilket stämmer med Gutasagans påstående om att många försökte men ingen lyckades).

Men det tycks som att forskarna börjar fundera på om verkligen 500-talet är fallet, kanske är det tidigare. Man har inte arkeologisk undersökt tillräckligt många för att kunna dra några säkra slutsatser.

Gutarnas krönika, som kallas Gutasagan, innehåller en annan orsak än sjukdom eller krig och brand, nämligen överbefolkning. Där sägs på gutniska: 'aucathis fulc j gutlandi som mikit um langan tima at land elptj þaim ai alla fyþa þa lutaþu þair bort af landi huert þriþia þiauth so at alt sculdu þair aiga oc miþ sir bort hafa sum þair vfan iorþar attu', vilket betyder att folket ökade så i antal under lång tid att landet inte förmådde föda alla varför man lottade bort från landet var tredje familj, som dock fick ta med sig allt de ägde ovan jord.

Att överbefolkning och ivägkörande av familjer är anledningen till att det i dag finns så många kämpgravar på Gotland är dock inte alls säkert, men att det är fråga om krig och mord på 500-talet är dock ännu osäkrare.

Gutasagan tillmäts oftast hög trovärdighet av forskarna, åtminstone vad gäller påståendet om att gutarna gick under sveakungen och att de var skattskyldiga, men däremot inte alls vad gäller utvandringen eftersom detta kan medföra att gutarna nog är de omskrivna goterna.

Nåja. De nutida behärskade forskarna Carlsson och Östergren på Gotland säger dock att det nog inte finns något dramatiskt övergivande av gårdar på 500-talet, i stället tycks gårdarna i stort sett hänga kvar på ungefärligen samma platser ehuru byggnadernas material och plats skiftat över tiden, dvs man började bygga i trä från 500-talet och framåt, något som bl a visar sig genom att det inte finns några vikingatida byggnadsrester kvar av gårdar.

Ett religiöst problem

Ett annat stycke av Gutarnas krönika säger om forntida religion: 'Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guth' - trodde man på hult och på högar, vi och stavgårdar, och på en heden gud. Också Gutalagen, Sveriges första landslag, stadgar att: 'Det är därnäst, att blot äro för alla strängt förbjudna och alla forna seder, som följa med hedendomen. Ingen må åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar'.

Av dessa båda textställen ha olika forskare förstås dragit slutsatser om att en stavgard är en kultplats, en helgedom av något slag. Ingemar Olsson som har skrivit om 'Gotländska ortnamn' har varit runt på många ställen på Gotland som kallas för Stavgard eller liknande och har funnit att det på hälften av dessa ställen i dag finns bevarade järnåldershusgrunder. Han säger vidare att det 'blir inte mindre märkligt av att man med olika metoder, t ex analys av äldre kartmaterial eller intervjuer med ortsbefolkningen, kan göra troligt, att det på de flesta av de återstående platserna också funnits sådana husgrunder'.

Olsson själv har föreslagit att ställen vid namn stavgard eller så är platser där det finns eller har funnits kämpgravar, men tycks osäker. Att vikingarna och deras förfäder har använt stavgardarna till något religiöst förefaller dock klart genom krönikan och Gutalagen, men vad i faderullan de kan ha haft för sig är inte gott att veta.

- Kan de ha haft små minnesstunder för de som tvingades ge sig av vid överbefolkningen, eller bortgångna generationer, lite privatreligion, och att detta helt enkelt fortgått tiderna igenom eftersom många ställen som heter stavgard är utomordentligt natursköna? Starka och tydliga minnen, platser för längtan efter barnen som for.

Här skall tilläggas att vi vet att gutarna hade kolonier i olika länder runt Östersjön redan på 600-talet.

Har utvandringen till Grekland ägt rum

Det bör nämnas att de tidigare bildstenarna hänger ihop med kämpgravar, i alla fall en del av dessa, se t ex bildstenen på Hemse kyrkogård där det sägs att fyra bildstenar kommer från ett område med kämpgravar (det står också avsläggade bildstenar i Visne ängar). Utvandrarna, som nämndes ovan, sägs i Gutasagan slutligen ha bosatt sig i Grekland, se I Grekland, och det kan vara roligt att känna till att i en uppsats från Gotlands Högskola (vi kommer att skriva om den) görs gällande att bildstenarnas figurer, båtar, ornament och sånt, har större likheter med konst vid den tiden från det hållet i världen till skillnad från romerskt, keltiskt och engelskt inflytande vilket är den nu gällande teorin. Och vidare skall tilläggas att 80% av upphittade romerska silverslantar från århundradena efter Kristi födelse har hittats just på Gotland. Sisteligen skall vi tala om att halvön Krim, där goterna tog plats, låg i Grekland på den tiden.

Gutasagan verkar alltså lämna korrekta uppgifter om utvandringen. Kämpgravarna kan vara ett synligt bevis på just jämt detta.

Gotlands kämpgravar

Arängets husgrunder »

Längs hela kanten av den sköna dalen i Hejnum ligger det fornlämningar. Aränget är ett vackert ställe att besöka för den som vill se kämpgravar.

Fjäle ängar »

I Fjäle ängar i Ala socken har byggnader från medeltiden återställts i det för övrigt orörda området - högeligen kulturhistoriskt intressant, vacker, promenadvänlig natur därtill

Fornänge i Vänge »

De små dungarna man ibland ser ute på åkrarna på Gotland innehåller oftast fornlämningar, så också i Fonnänge. Detta är nog inget ställe att besöka om man inte är en väldig entusiast. Om du är i Vänge socken, besök Aränge i stället.

Gervide, Sojvide »

Restaurerade kämpgravar i Sojvide (boskapsskogen), sköna och promenadvänliga ängar

Graips hus »

I Häguldssorkars änge strax bredvid Garde skola finns husgrunderna kvar efter en sonson till Gotlands upptäckare. Änget är dock inte besöksvänligt och det brukar gå kreatur där.

Höglundar järnåldersgård »

En järnåldersgård mitt i skogen

Juves änge »

I ett vackert änge finns en gäng kämpgravar, husgrunder från järnåldern, en så lång som 40 meter. Mät din egen villa som jämförelse. Är du i Garde socken så besök Käldänge i stället.

Käldänge »

Käldänge i Garde socken är framförallt ett artrikt och vackert änge, men det finns också lämningar i trakten. Ett ovanligt bronsåldersröse (en tingsbacke), en trojaborg, svärdslipningsstenar, en offerkälla och annat sånt. En kämpgrav ligger i änget.

Kämpgrav i Ardre »

Ett av många tusen hus som övergavs för över 1.500 år sen

Kämpgrav i Eskelhem »

Husgrunder från tiderna kring Kristi födelse strax bredvid vägen mellan Eskelhem och Västergarn

Kämpgrav på Kräklingbo backe »

Också på Kräklinge backe i Kräklingbo socken finns järnålderstida husgrunder som kallas kämpgravar, man tycker sig nästan ana att det har hänt mycket på denna backe

Laikarhaids kämpgrav »

Heden i Lärbro sägs ha fått namn efter krigslek (leik), men så heter också lik på vårt mål. Obestyrkta sägner från 1600-talet säger att slag om kristnandet har stått på platsen. Den svenske kungen Birger Magnusson blev dock slagen i trakterna 1313.

Rings i Hejnum »

Stabbgard »

Stabbgard är ett änge i Stånga socken mitt i åkerlandskapet på backarna upp mot Lojsta och Etelhem. Ett bra ställe att beskåda husgrunder från järnåldern. En kopia av hela den germanska kulturens första tecken på självständighet och kraft står i änget.

Stavars hus »

Gotlands största kämpgrav, 67 meter

Vallhagar järnåldersby »

Vallhagar i Fröjel socken är en hel välbevarad järnåldersby, som med lätthet utklassar det mesta som finns att se från den här tiden. Det är dock utgrävt, internationellt samarbete, och antagligen har flitiga arkeologer staplat en del på murarna.

Visne ängar »

Visne ängar (Visnare) i Alskog socken är ett skönt järnålderstida boställe med flera husgrunder och avsläggade bildstenar. Promenadvänligt änge, till och med en kulturstig finns på platsen.
/text och foto Bernt Enderborg

Karta Annorstädes

<span translate='no'>Annorstädes</span> socken

Vägbeskrivning från Visby




Länk till denna sida: http://www.guteinfo.com?id=1998


Se vidare Boendesidan

Kommentarer till denna sida

Guide till Gotland

Guider till Gotland - över 30 översikter inom olika områden.