Den stekte Laurentius

Ute i Anga kyrka står en figur och lägger något i en vågskål. Han ser lite mellansur ut och är prickig. Det första man tänker är att någon har fått i sig en hoper mjöldryga och sett allehanda helvetessyner, men se, så är det inte alls, utan det är S:t Laurentius som lägger ett halster i vågskålen för kejsar Henriks räkning - se kejsar Henriks själavägning.



Prickarna på kroppen är inte alls någon sjukdom utan kommer av att S:t Laurentius stektes på glödande halster, se målningen i Öja kyrka: Vänd på steken. Vanligen berörs inte helgon av olika metoder för att avliva dem, som bekant, men så har inte målaren i Anga funderat det hela.

S:t Laurentius var i levande livet en spanjor som led martyrdöden som diakon i Rom. Under förföljelsen av kristna år 258 försökte man avtvinga Laurentius kyrkans skatter men han samlade fattiga omkring sig och sa: "Se här är kyrkans skatter!" Hedningarna kastade sig över honom.

S:t Laurentius ihågkoms i alla kristna länder årligen den 10 augusti. Han är skyddspatron för bl a fattiga och kan också anropas mot brännsår och skärseldens pina. I den medeltida kyrkorkonsten avbildas han alltid med ett halster i handen eller under ena foten , säger Alf Henriksson som har berättat detta i boken "Alla årets dagar", men såväl i Anga som i Buttle har helgonet svåra skador, måhända till och med rysligare än smärtomannens i Hamra.

I Visby finns en ruin av en kyrka som varit tillägnad S:t Lars, hur många på landet som ännu står kvar och har varit detta vet jag inte, och vi kan väl nämna att Gotlands domkyrka under medeltiden, Linköping, också var helgad åt Laurentius. Och när du är i Anga kyrka för att kika på målningen på norra långhusväggen så missa för allt i världen inte Angakoden.