Drakdödaren i Anga

När kyrkan i Anga restaurerades på 1940-talet kom det fram fantastiska saker under putsen på de väggar som vitmenades på 1800-talet. Nu kan jag inte alla historier om drakar, prinsar och prinsessor genom årtusendenas ihärdiga gång men i en kyrka lär det väl inte vara Sigurd Fafnesbane som tar draken avdaga utan turken S:t Göran som ju räddar en prinsessa och ibland också en hel stad (om det nu inte är S:t Mikaels slagsmål med draken i Uppenbarelseboken, se Klädd i solen).

På bilden ovan ser det ut som att kungen och drottningen har satt ut prinsessan och bundit fast henne som ett offer till draken, men så kommer s:t Göran på en ståtlig springare och ser till att drakhelvete lämnar det jordiska:



De äldsta målningarna som framkom vid restaureringen var från 1200-talet. Draken och prinsessan ovan kan alltså ha upplyst kyrkobesökare i 500 år om nånting. Givet är förstås att ondskan besegras men sen kan man väl byta ut variablerna lite som man tycker, dvs såväl drake som prinsessa kan symbolisera olika saker.

Men det är förstås också tänkbart att kyrkan har färdiga legender varför tolkningen från ett religiöst perspektiv är glasklar, och kanske använde medeltidens predikare kyrkornas olika målningar för att visualisera både det ena och det andra. Det verkar i alla fall ha varit mera drag på predikningarna under tidigare århundraden, se t ex "Idel stinkande getabockar" på sidan om Hablingbo kyrka.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå varför inte dagens präster anordnar barntimmar och berättar om målningar och bilder i de olika kyrkorna och dramatiserar det hela lite. Det skulle inte förvåna mig om ungarna skulle älska detta och hellre gå i kyrkan och lyssna på roliga historier än ta del av det ändlösa pedagogiska dravel som ofta återfinns i dagens barnböcker.

Anga kyrka skulle vara ett ställe för sånt: runorna som talar om vem som byggde kyrkan, den stekte Laurentius, Graal, Angakoden/Pippi Långstrump osv osv.