Medeltidsveckan 2006

Medeltidsveckan på Gotland - alltid vecka 32 - är slut detta snustorra år 2006. Solen har gassat över besökare från många av världens hörn, många medeltida utstyrslar har visats upp och köpmännen har hoppeligen gjort utomordentliga affärer.


Här ses borgmästarna, en gutnisk och en tysk, ty Visby var en internationell stad också på 1300-talet. En av borgmästarna lyckades få ut i lokaltidningen att han undrade huruvida han som tysk under medeltiden sågs som vän eller fiende av visbyborgarna. I och för sig hör frågan 1500- eller 1600-talet till - nationellt stolleri, nationalism och annan dumhet var nog inte så vanligt på medeltiden - men frågan är nog i alla fall att missuppfatta saker och ting, ty "den forna endräkten och sämjan" blev återställd genom Artlenburgprivilegiet 1161 (här har borgmästarn en länk).


Vi träffade folk från Estland som sålde konst som ibland såg ut som såna där byzantisk-grekiska ikoner. Nu visar jag en häst men där fanns också Madonnan, Jesus och annan sånt.


Här är en annan bild som är tänkt att illustrera borgmästarns undran ovan. Det som visas är hur den svenske kung Birger Magnusson är några sekunder från att bli halshuggen. Han steg nämligen iland med armén och ville höja gutarnas skatt. Efter att ha slagit den svenska armén och tillfångatagit kungen, ville många gutar skilja hans huvud från kroppen men klokheten segrade genom att hans liv sparades för att inte i onödan reta upp hans fränder, dvs Danmark och Sverige.

Personligen tycker jag att de borde ha huggit huvudet av honom, men gutarna på den tiden var förstås mycket bättre insatta i sakläget och handlade alldeles säkert riktigt. Men att spara Birger Magnusson 1313 tycks inte ha hjälpt gutarna ett dugg. 1361 kom Valdemar Atterdag och besegrade gutarna, sägs det, 1404 hans dotter Margareta som Unionsdrottning, se slaget vid Slyt, och blev slagen.

Vi skall också nämna årtalet 1342, vilket borde få alla tyska borgmästare på Gotland att darra eftersom de togs av daga detta år..

Men hur kan detta nu illustrera borgmästarens undran om han sågs som vän eller fiende. Jo, medeltiden var förstås en brutal tid - dock inte ens i närheten av så bedrövligt som vårt tidevarv - och alla som inte är fiender är vänner.