Tvångskristnandet och Strelow

Nedan återges 1600-talstexten sådan Strelow skrev, stavade och använde interpunktion. Om det är svårt att läsa detta så hör av dig så översätter vi. Ett tips kan vara att uttala orden högt ty då brukar man "höra" vad det står.

Alldeles före berättelsen om S:t Olof som kom från trycket 1633 står:

"Aar Christi 826. udi kong Haralds tid / er Guds Ord / oc Jesu Christi Lœdom først prœdicket udi Dannemarck / Suerrig / oc paa Guthiland. Anscharius oc Rombertus aff det Closter Corbeja, disse vaare de første. Om de sielff eller ved deris Sendingebud formeldis i den Bremiske Cronica intet."



Det är alltså utan vidare klart varifrån Strelow har fått ovanstående uppgifter, däremot vet jag inte vad som står i den Bremiska krönikan. Vidare refererar Strelow, också före berättelsen om S:t Olof, att våra annaler säger, dvs Gutasagan, att många biskopar reste till Jerusalem över Gotland och Ryssland, men att gutarna "ringe acted om deris prœdicken". Strelow säger också att handelssmän som besökte främmande nationer hade hört och sett kristendomen där, varför de låtit döpa sig "oc siden aldrig afvigede / eller giort nogen Affguds Dyrckelse efter den Daag".

Strelow talar alltså om att det fanns kristna på Gotland före S:t Olof år 1029 var på Gotland, rent av många tycks det:

"Ved den tid er Konning Oluff haraldson /som siden är kaldet Sancte Oloff, fordreufen aff Norrige / kom igiennem Suerrige i den Østresøe. Der hand hørde disse Indbyggere paa Guthiland att vœre hedninger /lod sig allene uformerckt sette i Land i hienem / (hvor nu er tørt Land och store Fyrreskofue for faa Aar / siden ere de store Jernringe seet i Klippen / huor ved hans Skibe skulle vœred fested / nu udhugne) befalede sine Øfuerster at holde Søen / oc paa en bestemd Dag paa samme sted att møde."

I stycket över är det Strelow som skriver "...store Fyrreskofue for faa Aar / siden ere..." men det borde rimligen vara "...store Fyrreskofue / for faa Aar siden ere...".

"Imidler tid omreiser i Landit / erfoer huad Mact de hafde / oc huor stercke / der hand fornam sig icke kunde denne store Makt bestaae / vilde sig til Skibene igien begifue."

Så här långt i Strelows text säger han att det fanns kristet folk på Gotland, att Olof utan att tala om vem han var reste omkring på Gotland och upptäckte därvid att han och hans folk inte klarade av att tvångskristna Gotland själva och att han därför ville ge sig av. Det är således uppenbart att Strelow ansåg att S:t Olof inte på egen hand hade makt nog att tvångskristna Gotland.

Och där kunde historien ta slut, men så är inte fallet utan S:t Olof får hjälp.


Lutande vikingatida bildsten i Hejnum. Undrar vad bilder som funnits på den.

"Om Aftenen tager herberg i samme Sogn / til Kirkebyes / oc der hand skulde ledsagis aff en Pige till Sengs / er hand aff sine Underklœder / der Pigen tittede igiennem Nøglehullet / blefuen forkundskabet / oc det for hossbonden aabenbared / denne Mand ingen Trøglere at vœre."

Den där historien om att fint folk blir avslöjade av sina underkläder återkommer här och var i olika skrönor, om jag minns rätt så råkade Gustav Vasa också ut för detta. Vad en "Trøglere" kan tänkas vara vet jag inte, i vart fall inte vem von helst.

"Der hossbonden kommer i Tale med hannem / glœdde hand sig storligen / thi hafde møget hørt om hannem. Der S. Oluff erfoer denne at vœre en Christen / aabenbarer hand sig for hannem / huor hans Skibe var / och huad hand hafde i Sinde / disse Guther til den salige Christlige Tro at omvende. Denne setter Moed i S. Oluff at hand skulde begynde / der vaare i Landet mange gode Christne / som aldrig skulde stridde imod hannem / de gierne saae disse hedningers Omvendelse. Nu begifuer S. Oluff sig til sine Skibe igen / oc strax kommer i Land".

I stycket ovan sägs några häpnadsväckande saker, om man tror att S:t Olof tvångskristnade Gotland. För det första att husbonden vid Kyrkebys i Hejnum redan var kristen men också att det på Gotland fanns många kristna - många, inte några. Detta innebär att den kristna påverkan som skedde före S:t Olof - biskopars överfart och handelsmännens verksamhet - hade medfört att många på Gotland redan var kristna vid S:t Olofs besök anno 1029.



"Der herr Dacker, som bode i Rude Sogn / som var Norderguthernis høfding / det formercker / giør sig ferdig i en tid med sine Krigsfolck / huor begge hœrene ere møtte i Lœderbro paa Lacker hede. Der S. Oluff er den Guthniske hœr oc store Mangfoldighed blefuen var / er strax med alle sine paa deris Knœ nedfalden / oc giort deris Bøn til Gud i himmelen / at hand vilde til sin Søns Jesu Christi Kundskab dette Folck omvende / (hans Knœe och Arme ere i Stenen nedsiunckne / som denne Dag siunlig er) formaner sine at andgribe frimodelig disse hedninger / i den Kaarssfeste herris Jesu Christi Naffn: her er en haard Strid / paa det sidste Landsens Folck forjaget / oc største deelen ihielslaget".



Bilden ovan visar den sten som ligger på Lekarve hed (vi säger Laikarhaid) i Lärbro, som Strelow kallar Lacker hede, och visar fortfarande S:t Olofs knä och armar nedsjunkna i stenen.

Det var bussigt av S:t Olof att låta hövdingen Dacker få lite tid på sig att dra ihop hären, och det förefaller som, med tanke på armar och knän i stenen, att S:t Olof och hans folk låg på rätt ordentligt med bön, ty de fann det ju rådligt att knäfalla när de fick syn på den gutarnas här och hur många de var - det fanns alltså enligt Strelow också gott om hedningar.

"Begynte S. Oluff at brende / oc ingen forskone / huarfore de lofuer at vilde blifue Christne / och gifuer hannem stoer Brandskatt aff Siølff oc Guld".

Det som sker efter att gutarna på norr och öster blivit slagna så sluter gutarna söderifrån ett förbund med S:t Olof, vilket återges på sidan om släkten Mangard.



Då nu hela Gotland var kristet, senast år 1029, fortsätter Strelow:

"Nu bleff besluted S. Oluff skulde der ligge Vinteren ofuer med sine Krigssfolk / inlagde sine Skibe / oc lod bygge Ackergaarns kircke paa en holm / nu S. Olofs holm / same kircke er nu øde / noget aff Muren er siunlig."



Bilden visar byggnaden som i dag står på den plats Kircken byggdes S:t Olofsholm, bönehus säger Gutasagan. Allting är inte original men somligt av någon mur lär faktiskt vara det, alldeles som Strelow säger.

"Er Ormica af hienem med andre kommet til S. Oluff / hun forœrede hannen 12 Øxne / 12 Firehornede Lambucke / 12 Tønder huœde / oc mange andre store Clenodier / hun er døbt / oc med hende er S. Oluff reist til Kirckebys / lod der opbygge det store Stenhuus / huor hans Seng / hans Stoel / hans haandfad i Muren / er samme sted efter den Tids enfoldighed siunlig."

Ormica är en dam, tydligen också från Kyrkebys vilket är en gård i Hejnum (i dag finns Stora och Lilla Kyrkebys), och hon fick gåvor tillbaka (se Båtskulpturen i Rone):

"Forœre dennem en Baarde eller Øxe / noch en Bulle (en stoer Siølffskaale) alt dette er dennem aff de Lybske / der de indtoge Landet / berøfued. Om Varen seilede S. Oluff til Ryssland / til Jeridslaum sin Suaager 1029".

Utledning
Ovanstående är allt Strelow berättar om "tvångskristnandet" av Gotland, och det kan bara vara detta som många historieskrivare stödjer sig på då de påstår att S:t Olof tvångskristnade Gotland. Det sägs därvid av dem att det säkerligen fanns sägner levande på Strelows tid varför det nog ligger något i hans berättelse.

Nåja. Man kan i alla fall av ovanstående berättelse säga att S:t Olof med folk från sina skepp inte kristnade Gotland utan "många" gutar hjälpte till, de allra flest rent av, ty mellersta och södra Gotland var nog folkrikast på vikingatiden.

Men, nja, blanka kalsonger och knämärken i stenen, det där om S:t Olofs tvångskristnande av Gotland är nog en skröna alltihop. Men lite roligt är det att Strelow säger att S:t Olof tänkte pipa iväg efter att ha rest i landet och blivit införstådd med gutarnas makt och styrka, varav de flesta tydligen redan var kristna ty husbonden vid Kyrkebys övertygade honom ju att våga slaget eftersom de kristna inte skulle ta till vapen, vilket också händer enligt Strelow. Gotland var i stort sett ett kristet land, allra helst som sudergutarna låter nöja sig med Ulmer Manegaards brandtal.

---

Den här sidan finns bara för att jag hade föresatt mig att skriva ner vad Strelow egentligen säger om S:t Olofs besök på Gotland, men påståendet om tvångskristnadnet har uppenbarligen stört mig, se S:t Olof kristnade inte Gotland I och S:t Olof kristnade inte Gotland II.