25 juli 2003

Den här sidan handlar inte om hålligånget i Visby utan bara en liten glutt i en damm, kanske självaste Blekdammen.

Invid ringmuren strax bredvid Ödins garveri alldeles ovanför Almedalen finns en liten damm med guldfiskar. Det är rogivande att se dessa mer eller mindre "guldiga" fiskar simma förstrött i den lilla dammen och begrunda tidens förmätna gång.


Här är anledningen till att jag talar om dammen. Det simmade ett gäng förskräckta andungar i där och plaskade så gott de kunde med vingarna.

Egentligen är det ju sorgligt. Att anden har smått vid den här tiden på året betyder ju att någonting har hänt och att ungarna får kort tid på sig. Vackert men sorgligt.

Ungefär som när jag hälsade på Micke Hägg ute i Buttle. "Kom får du se", sa han, och tog med mig till en kull ankungar han hade under en värmelampa. Bland ankungarna fanns en gråklädd liten krabat som djurparken hade kommit med. "Kan du gissa vad det är för något", sa han och pekade på den gråluddiga fågelungen.

Som tur var råkade jag veta det (och jag har läst HC Andersen). Visst, en majestätisk svan kommer den där lilla grå luddbollen att bli. Vackert men sorgligt, egentligen.