text bild karta   info, a-ö

Något om Asaläran

Gotland | Mytologi
Något om Asaläran
Något om Asaläran , foto Bernt Enderborg
Alla bilder på denna sida kommer från bildstenar från 7-800-talet.

I det vanliga gutniska historieskrivandet hittar man otaliga hänvisningar till isländsk mytologi, allra helst om någon lyckas hitta någon scen på en bildsten som liknar någon scen från den isländska sagalitteraturen - det är förresten inte så få scener man kan hitta där. Man tycks nämligen mena att religionen säkert var samma över hela Norden och säkert fanns där vandrande minneskonstnärer som förde myterna vidare.



Den enda skriftliga kunskap som finns om Asaläran återfinns som bekant i de isländska sagorna, nedtecknade på 1200-talet i litterärt syfte av en kristen man, Snorri Sturlusson. Utifrån dessa sagor drar somliga forskare hårresande långtgående slutsatser, men den påläste och nyktre Alf Henriksson skriver å andra sidan i sin Isländsk Historia:

'I själva verket spelade de mytologiska asagudarna nog aldrig de personliga roller som eftervärlden med ledning av Eddorna vill tillskriva dem. Den nordiska religionen var säkert diffusare än så. Av de tidiga invandrarna till Island offrade Thori Snepil till en träddunge och Thorsteinn Raudnef till ett vattenfall, medan Eyvind Lðdinsson ägnade två stora stenar sin dyrkan. Sagornas vittnesbörd beträffande det andliga livet handlar mest om häxeri och spökeri och trolldom. Trollpackor och trollkarlar stoppas i sälskinnssäckar och avlivas raskt såväl i heden tid som i kristen. Hövdingen Hallr på Siða höll sig med en oxe som kunde förutsäga framtiden.

Blott någon sällsynt gång möter man en glimt av eftersinnad andakt. Lagman Thorkell, som var sonson till landnámnsmannen Ingolfr, var en ytterligt rättfärdig man, meddelar Landnámabòk, och när han kände döden nalkas lät han sig bäras ut i solskenet och anbefallde sig i den guds händer som hade skapat solen: 'Fal sik á hendi þeim guði, er sòllin hefði skapat''.



Det är Snorri Sturlusson som på 1200-talet diktade eller förde Asaläran vidare, vilken nordiska romantiker på 1800-talet infogade i den historiska litteraturen som varande våra förfäders allmänna tro. Det är att koka soppa utan spik. Gutasagan, som är nedtecknad ungefär samtidigt med Snorri Sturlussons skrifter, dvs då staden Visby stod i sitt flor, mäktigast i Östersjöområdet, vet inte namnet på en enda gudomlighet ehuru den har ett stycke om vad folk hade för sig:

'Firi þan tima oc lengi eptir siþan. Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ. blotaþu þair synnum oc dydrum sinum Oc fileþi. miþ matj oc mundgati. þet gierþu þair eptir wantro sinnj. land alt. hafþi sir hoystu blotan miþ fulki. ellar hafþi huer þriþiungr. sir. En smeri þing hafþu mindri blotan meþ fileþi. matj. Oc mungati. sum haita suþnautar. þi et þair suþu allir saman.'

Stycket översätts oftast så här:

'Före den tiden och länge därefter trodde man på hult och högar, vi och stavgårdar och på heden gud. De offrade då sina söner och döttrar och sin boskap, och bedrev blot med mat och dryck. Detta gjorde de enligt sin vantro. Hela landet hade det högsta blot med människor, eljest hade var treding sitt blot och smärre ting hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallades mat- eller kokbröder, ty de tillredde offermåltiderna tillsammans.



Översättarna menar alltså att gutarna under hedenhös offrade sina barn, människooffer alltså. Men nu står det inte alls att gutarna offrade sina söner och döttrar utan 'blotaþu þair synnum oc dydrum sinum Oc fileþi. miþ matj oc mundgati', dvs man blotade för söner och döttrar och boskap med mat och dryck, och det man trodde på var en heden gud (singular), på hult och högar, vi och stavgårdar.

Det står onekligen att 'land alt. hafþi sir hoystu blotan miþ fulki', vilket officiellt översätts med 'Hela landet (alltinget) hade det högsta blot med människor' fast det i klartext står att 'Hela landet hade det högsta blotet med folket'. Översättarna vill alltså att man skall tro att människor offrades på Gotland, men i själva verket är det hela en uppräkning av organisationsnivåer och därmed storlek för bloten:

  1. Hela folkets blot på Gutnaltinget (land alt)
  2. Tredingsblot (þriþiungr = en tredjedel av Gotland)
  3. Tingsblot (suþnautar)

Det bör observeras att Gutasagan inte vet berätta någonting om Oden, Tor osv., däremot, precis som hos de första nordiska invandrarna på Island, sägs att folk trodde på hult, högar och vi (vi = helig plats).

Officiellt skall man alltså tro att gutarna avlivade sina barn som offer till gudarna varefter de kalasade med mat och dryck. Nog brukar det sägas att vi inte har en likadan kultur nuförtin och att människoliv värderas annorlunda, men någon måtta får det väl ändå vara. Det är nutiden som inte värderar människoliv! De senaste 100 åren har varit så barbariska att våra hedna förfäder skulle få kräkas om de bara visste. Var tionde sekund svälter en unge ihjäl.

En roligt åsikt fick jag av någon som svar på frågan varför arkeologerna ofta anser att de mojänger som de hittar har med religiöst bruk att skaffa. 'Vi vet så mycket mera nu', påstods det, och då skall det väl underförstås att våra hedna förfäder famlade runt i religiös blindo. 'Moderna' religioner har emellertid för tusentals år sen övergivit förhoppningen om att kunna bevisa Guds existens. Vi tror därför att det är omöjligt, vilket händelsevis får till följd att vi nuförtin vet om möjligt ännu mindre än våra förfäder.



I detta sammanhang kan man kanske också dra fram att Gutasagan är en sorts inledning till Gutalagen vars första paragraf stadgar kristendom. Det kan väl inte uteslutas att författaren ville svartmåla framfarna tiders religiösa seder och bruk på samma sätt som Ansgar och Snorri, men läser man lite längre fram i Gutalagen, som inte hittades på i början av 1200-talet utan sträcker sig tillbaka i tiden, så stadgas i 1 kap, §4 bl a :

'Det är därnäst, att blot äro för alla strängt förbjudna och alla forna seder, som följa med hedendomen. Ingen må åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar. Om någon blir funnen skyldig därtill och blir det så mot honom med vittnen styrkt, att han har någon sådan åkallan med sin mat eller dryck, som ej följer kristen sed, då är han saker till tre marker till sockenmännen, om de kunna utkräva det...'

Gutalagen nämner hedniska gudar men berättar inte vilka. Om någon blotar och därvid åkallar hult, högar, hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar med 'sin mat eller dryck', så blir vederbörande bötfälld, såvitt blotandet inte följer kristen sed. Det står ingenting om människooffer. Att med mat och dryck åkalla i lagen uppräknade saker, dvs hult och högar osv, det är att blota.

Om man tänker sig att Asaläran varit så allmänt utbredd som det oftast förutsätts så hade gudarna nog angetts vid namn - det hade stått Oden, Tor, Frej osv. Det går i och för sig att dra till med att de namnen kanske vara för vederstyggliga att nämna i skrift, men då får vi påminna om att själva Bibeln använder klarspråk härvidlag, där nämns avgudarna vid namn.

Guteinfo påstår alltså att Gutasagan inte är något stöd för att människooffer har förekommit på Gotland samt att det mesta om Asaläran och dess utbredning är rent struntprat. Det finns rätt lite stöd för att gutarna dyrkat Oden, Tor med mera modärnt slidder sladder.
/text och foto Bernt Enderborg

Länk till denna sida: http://www.guteinfo.com?id=1970


Se vidare Boendesidan

Kommentarer till denna sida

1) Vad trodde dom då på

Om gutarna inte trodde på Oden och Tor, vem trodde dom då på? Det blev ju förbjudet att blota och tillbe andra makter än kristendomens gudar. (De kristna talar ofta om att de bara har en gud, men alla helgon är de facto mindre gudamakter.)

Hedendomen uppvisade ett stort spektrum av makter. Från de vi kallar gudar - Oden, Tor, Frej, Ull, Njord, Tyr etc - till mindre makter som alver, vättar di sma under jordi? Men även heliga platser som tex lundar och träd. Förfädersdyrkan ska inte förglömmas. I en odogmatisk religion eller kanske rättare sagt religioner då hedendomen rimligtvis utvecklats olika beroende på såväl som geografi som kontakt med andra folk.

Snorre kunde knappast under kristen tid tillåtits hitta på en mytologi. Snorre lyckas i stället rädda en del gudamyter. Ortsnamn i Norden borde väl kunna ses som ett gott bevis för att asarna inte är ett påhitt av en isländsk kulturpersonlighet. Varför finns det namn som Fröjel, Torsburgen, Torsö, Frösön, Odensåker och Ullvi om dessa gudar har hittats på? Och varför har vi i de germanska språken veckodagar efter asagudar om ingen trott på dem? Inte kan Snorres böcker förändrat världen så mycket? En och annan runsten nämner också gudarna och motiv från runstenar och bildstenar stämmer ganska bra med de få myter som finns kvar.

Varför avbilda en häst med åtta ben? För att man vill avbilda Odens häst Sleipner eller för att illustrera en bok som en islänning ska skriva i framtiden - bildstenarna hör ju till tiden före Snorre.

Om folk offrade människor i hedentid är heller inget att bekymra sig för. Det kan knappast vara vanligt. De kristna ville gärna utmåla hedningarna som onda. Kristna häxbål kan väl ses som offer till Jahve?

Gutarna trodde nog på asagudarna samt en hel del andra makter.

/Henrik Andersson

webmastern kommenterar

Hej Henrik!

Jag har inte en aning om vad gutarna trodde på, men förfädersdyrkan ligger väl nära till hands, dvs att man höll någon slags högtid för de bortgångna på trevliga ställen. Det är möjligt att de trodde på asarna men vad det i så fall innebär är det väl ingen som vet, förutom vad som sägs om blot i Gutasagan och Gutalagen.

Ortnamnen tror jag inte ett smack på! Vi har skrivit lite om Fröjel under Hult och högar och Torsburgen förefaller mig oanvändbar. Jag vet förstås att Ingemar Olsson i sin bok om Gotlands ortsnamn säger att det är "uppenbart" att det har med asaguden Tor att göra. Petrejus, en dansk, som skrev en gotländsk historia på 1500-talet vet emellertid inte ett knäpp om asaguden utan säger i stället att inlandsklinten har fått sitt namn av en av anförarna för de gutar som lottades ut, se Gutasagan; han hette Thoro enligt Petrejus. Strelow, en gute, skrev på 1600-talet också en gotländsk historia, och han säger att klinten fått sitt namn efter en sjörövar-Tore.

Jag kunde ju dra till med att gårdarna vid "Ase" i Lojsta - gutar är ju samma ord som gudar, se Gudarnas land - i själva verket är asagudarnas ursprung. Vidare ligger Tors borg (Gutasagan säger inte Torsburgen utan Tors borg) i Kräklingbo, Ulls hög ligger på Fårö, se Ulla hau, vi har Oden på bild osv osv, dvs Gotland är Asagudarnas ursprungsland eller något åt det hållet, t ex att asadyrkan var ovanligt omfattande på Gotland vilket framgår av bildstenarna osv. Islänningarnas sagor är bara bleka ekon av den mytologi som var levande på Gotland.

- Men är det rimligt? Det finns just ingenting på Gotland före det att de isländska sagorna publicerades på 1600-talet som talar för någon mer omfattande asadyrkan. Varken Petrejus eller Strelow känner till asagudarna. När Strelow skriver om Bara Offerberg har han inga som helst utsagor om någonting före den katolska kristendom, trots att röset är från bronsåldern. Man skulle kunna påstå att såväl Petrejus som Strelow har hur många tillfällen som helst att nedsabla all religion före kristendomen, men gör det inte. Varför?

Det står inte i Gutasagan att folk offrades; det bara ett organisationsschema, se Hult och högar.

Du nämner Slepnirs åtta ben, men varför har han bara åtta ben på en del bildstenar? I litteraturen sägs ju som bekant att så är fallet eftersom man ville hedra någon särskilt. Det är ju förstås bara struntprat, och det är bara att läsa tidningen för att förstå.

Men den största invändningen jag har är att allting som hittats på Gotland - skatter, bildstenar, runor osv - inte har med Gotland att göra utan tolkas utifrån något annat. Varför det?

2) En liten kommentar

Du anser inte att gutarna trodde på de gudar vi kallar för asar. Nej dessa gudar som är kända från hela Norden är okända på Gotland.
Samtidigt säger du att du ärligt talat inte vet vad dom trodde på.
Du kan alltså inte säga att dom inte trodde på Oden, Tor, Frej, Ull och Njord!

Om Sleipner inte avbildas med åtta ben så är det väl mest troligt att det då är frågan om en annan häst?

Den åttafotade springaren är ju en unik varelse i den nordiska mytologin som ägs och rids främst av Oden. Nej, jag tror att gutarna liksom götarna, svearna och andra nordiska folk trodde på samma gudar.

Gutarna som tidigt hade kontakt med folken på andra sidan Östersjön kom säkert i kontakt med dessa folks gudar. Fast om man ber till den rödskäggige Tor eller till den rödskäggige Persun det är nog samma sak.

MVH Henrik Andersson

webmastern kommenterar


Kunskapen om Slepiner kommer från böcker som kan vara ett halvt årtusende yngre än bildstenarna, åtminstone några hundra år. Det finns långt över 500 bildstenar, men på blott två, vad jag känner till, har hästen åtta ben (jag vet dock inte hur många hästar som finns på alla dessa bilstenar, ett antal). Att man under ett halvt sekel bara skulle ha ärat två gutar är i mitt tycke orimligt - att Oden skickade sin häst till bara två stycken. Gå ut och kika på en kyrkogård. Det finns ett kors på nästan varje sten.

Jag noterar att du tror att folk trodde på asarna, och det kan man på sätt och vis bevisa genom att t ex fråga dig, dvs du tror att folk trodde på asarna (i slutet av 1800-talet talas det i uppslagsverken om åsarna i stället). Men att utifrån de magra bevis som finns om en asatro dra till med att hela Norden trodde på dessa, kan nog vara att dra till ordentligt - bevisa t ex att enda en människa på vikingatiden trodde att Sleipner fanns.

Jag kommer nog framöver också att tro ungefär vad Alf Henriksson säger på sidan ovan, vilket händelsevis också stämmer med Gutasagan och Gutalagen - har du tänkt på det - allra helst som vår historia är genomsyrad tillräckligt av dessa i och för sig fantastiska sagor från Island, som just i detta fall också är exemplen på hur olika versmått skall användas.

Vill du fråga om, kommentera eller diskutera något på denna sida - klicka här.

Mer information

Mer om Mytologi: länkar, karta - för annat se Information.
Mer om Annorstädes: länkar, karta.

Guide till Gotland

Guider till Gotland - över 30 översikter inom olika områden.