Jungfrun i tornet
Gotland | Saga
Det här är en saga. Vi murar inte in folk, särskilt inte jungfrur
En ålderstigen propagandavisa meddelar oss att:
'Nils Guldsmed drager till kungen och ljuger
den lede förrädarn och slemme tjuven:
Guld väga de gutar på lispundsvåg,
svinen äta ur silvertråg
och hustrurna spinna på guldtenar.'
Kungen ifråga är Valdemar Atterdag och guldsmedens lögnhistorier är avsedda att få kungen att angripa och inta Gotland och Visby, där guldsmeden menar att hans dotter blivit behandlad med sidovördnad. Det finns olika varianter av den där visan.
En lispundsvåg är avsedd för lite större vikter. Det är inte fråga om gram och sånt utan ett lispund är 8,502 kg.
När Valdemar Atterdag i sinom tid anfaller Gotland är det Nils Guldsmeds dotter som öppnar portarna till Visby. Då Valdemar ger sig iväg med de rövade skatterna överger han flickan, som grips och döms till att levande inmuras i det lilla torn vid Strandpromenaden som efter henne kallas Jungfrutornet.
På riktigt
Sagan om Jungfrun i tornet upprepas så ofta, den förekommer t ex som skådespel under Medeltidsveckan, att det kan vara värt att försöka lite nykter historieskrivning. Valdemar Atterdag en tilltagsen kung som likt alla andra passade på att utvidga sitt rike när hanseater och svenskar trasslade med varann. Den svenske kungen sålde Skåne och uppmanade också Atterdag att intaga Gotland om han det kunde (svenska armén hade blivit slagen av nordergutarna 1313 på Röcklingebacke).
Visby öppnade inte portarna, 1800 gutar från landet blev slaktade av Atterdags tyska legoknektar, och dagtingade efter att ha beskådat slaget innanför ringmuren (se Thebanska legionen eller 1361 och gobelängen). Genom ett avtal bibehöll staden Visby sina forna handelsprivilegier, privilegier som republiken Gotland förhandlat fram, dvs samma bönder som slaktades. Det var stadens råd som lät öppna portarna för Atterdag.
Sagan om jungfrun är ett försök att bortförklara att Visby, kanhända en liten sorts stat i staten, förrådde Gotland och på detta sätt förseglade sin egen undergång som betydande stad. Det kan tilläggas att den där dottern ibland inte alls kommer från Visby utan från södra Gotland och att hon skulle ha varit älskarinna åt Valdemar Atterdag.
Någon jungfru har förstås aldrig murats in någonstans. Vi är inte galna på det viset!
Däremot äter vi upp folk, se Stora Förvar.
'Nils Guldsmed drager till kungen och ljuger
den lede förrädarn och slemme tjuven:
Guld väga de gutar på lispundsvåg,
svinen äta ur silvertråg
och hustrurna spinna på guldtenar.'
Kungen ifråga är Valdemar Atterdag och guldsmedens lögnhistorier är avsedda att få kungen att angripa och inta Gotland och Visby, där guldsmeden menar att hans dotter blivit behandlad med sidovördnad. Det finns olika varianter av den där visan.
En lispundsvåg är avsedd för lite större vikter. Det är inte fråga om gram och sånt utan ett lispund är 8,502 kg.
När Valdemar Atterdag i sinom tid anfaller Gotland är det Nils Guldsmeds dotter som öppnar portarna till Visby. Då Valdemar ger sig iväg med de rövade skatterna överger han flickan, som grips och döms till att levande inmuras i det lilla torn vid Strandpromenaden som efter henne kallas Jungfrutornet.På riktigt
Sagan om Jungfrun i tornet upprepas så ofta, den förekommer t ex som skådespel under Medeltidsveckan, att det kan vara värt att försöka lite nykter historieskrivning. Valdemar Atterdag en tilltagsen kung som likt alla andra passade på att utvidga sitt rike när hanseater och svenskar trasslade med varann. Den svenske kungen sålde Skåne och uppmanade också Atterdag att intaga Gotland om han det kunde (svenska armén hade blivit slagen av nordergutarna 1313 på Röcklingebacke).
Visby öppnade inte portarna, 1800 gutar från landet blev slaktade av Atterdags tyska legoknektar, och dagtingade efter att ha beskådat slaget innanför ringmuren (se Thebanska legionen eller 1361 och gobelängen). Genom ett avtal bibehöll staden Visby sina forna handelsprivilegier, privilegier som republiken Gotland förhandlat fram, dvs samma bönder som slaktades. Det var stadens råd som lät öppna portarna för Atterdag.Sagan om jungfrun är ett försök att bortförklara att Visby, kanhända en liten sorts stat i staten, förrådde Gotland och på detta sätt förseglade sin egen undergång som betydande stad. Det kan tilläggas att den där dottern ibland inte alls kommer från Visby utan från södra Gotland och att hon skulle ha varit älskarinna åt Valdemar Atterdag.
Någon jungfru har förstås aldrig murats in någonstans. Vi är inte galna på det viset!
Däremot äter vi upp folk, se Stora Förvar.
/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson
Jungfrun i tornet
på kartan.Mer info
Här finns mer om Saga.Länk till sidan: http://www.guteinfo.com?id=116
Visby omnejd stugor
4 bäddar - Lägenhet
4 bäddar - Visby. Lägenhet
5 bäddar - Uthyres
5 bäddar - Gotlandshus
6 bäddar - Uthyres
Se vidare Boendesidan
Kommentarer till denna sida
1) Hur kan ni veta
Hur kan ni författare av denna text försäkra att ingen jungfru murats in i muren? Hur kan ni vara säkra på det?--- webmastern kommenterar ---
Historierna om den inmurade Jungfrun har varit i svang i flera hundra år och det har aldrig hittats något som ens liknar skelett i något torn, och hade det gjorts så hade det stått att läsa i varenda historiebok i hela Sverige.
Historierna om jungfrun går ju ut på att hon förrådde staden och öppnade portarna för kung Atterdag, och det vet vi inte är sant ty på riktigt kröp stadens herrar ut och överlämnade nycklarna till den danske kungen.
Och om man tänker efter så är den där jungfrun bara en bortförklaringssägen; i en av historierna så är det till och med en jungfru från Sudret som hade förälskat sig i Valdemar Atterdag som öppnade porten (vilket i och för sig kan tänkas bero på att Gotlands södraste setting, Burgsviks setting, inte ens hann fram till slaget som stod i Mästerby före det som felaktigt kallas Visby brandskattning, men det är ju ingen som vet säkert att det förhåller sig så).
I stort sett den enda sak som alla är överens om är att borgarna stod på muren och såg på då bönderna slogs för frihet utanför murarna samt att danskarna hade ihjäl många frihetskämpar.
För en och annan är det därmed klart att borgarna stod i maskopi med den danske kungen och önskade slå ut den om handeln konkurrerande Republiken Gotland.
Men det tror inte jag, ty jag tror att Visby år 1361 inte hade någon armé eller något sådant antal soldater att de skulle ha kunnat ingripa i striden på något enda vettigt sätt.
Visste du förresten att Visby brann upp 1362?
/bernt
Vill du fråga om, kommentera eller diskutera något på denna sida - klicka här.