Flytande järn

1) Den gotiska vapensmedjan

Hej!

Vi vet att gutarna tidigt behärskade den ädla konsten att angöra en brygga. Det fanns gott om järn i Östersjöområdet (Mälardalen, Götaland och på andra håll i Östersjöområdet). Svear och gutar, götar, daner m fl beskrivs ofta som fiender. Visst har de bekrigat varandra ibland men relationerna dem emellan måste nog ändå betecknas som mestadels goda. Krig var nog ett undantagstillståndet och fred och samarbete det som präglade relationerna. Gutarna kan mycket väl ha haft egna järnmalmstillgångar men de kan även ha importerat stora mängder järnmalm eller råmalm. Relationen med svearna, som hade ordentlig tillgång på järn, kan ha varit viktig i detta sammanhang.

Den enklaste förklaringen till Gotlands enastående kulturblomstring under folkvandringstiden är att gutarna tillverkade och exporterade varor som var mycket eftertraktade på den internationella marknaden samt att de hade resurserna att sprida varorna till dessa marknader. De kan bl a ha importerade järn från Östersjöområdet som de sedan förädlade och exporterade. Vilken var då denna marknad och vilka är de eftertraktade produkter vi talar om?

Under den så kallade folkvandringstiden slåss folken i norra Europa för sin självständighet och ibland överlevnad mot angrepp från framförallt Romarriket och under en tid också hunnerna. Romarnas och hunnernas arméer samlade hundratusentals soldater och för att försvara sig mot en sådan militär övermakt slöt de nordeuropeiska folken sig samman i internationella folkförbund. Dessa känner vi under namn som cimbrer, goter, svebi, heruler, langobarder m fl. Arminius svebihär, t ex, som år 6 e v t besegrade romarna i Tuetobergerskogen, har uppskattas till ca 18 000 man och det finns romerska uppgifter om att sveberna kunde samla ihop så mycket som 100 000 man från många nordeuropeiska folk. Även ostro- och visigoterna kunde ställa upp ansenliga härar som kunde utmana romarna. Dessa behövde rustningar och skaffning och sådant har i alla tider betingat ett mycket högt pris på den internationella marknaden. Om man som gutarna dessutom var goda redare och kunde understödja de germanska härarna logistiskt så belönades man säkerligen också mycket väl. Om gutarna, ett i sammanhanget relativt litet folk, fick en om än liten skärv av denna lukrativa exportmarknad, kan det mycket väl förklara de enorma rikedomar som periodvis ansamlades på Gotland. Detta hindrar naturligtvis inte att gutarna även tillverkade och exporterade fredliga produkter såsom verktyg, hästar, hudar, tjära, fartyg m m.

Arkeologerna verkar ense om en nedgång i den gotländska kulturen under 500-talet e v t (se t ex sammanfattningen av forskningsläget i Stengrunder och gränser, Ola Nilsson, 2011/VT, Magisteruppsats, Högskolan på Gotland). Detta kulturförfall sammanfaller väl med visi- och ostrogoternas slutoffensiv mot Västrom och Östroms slutgiltiga seger över ostrogoterna. Nedgången kan förklaras dels av stora soldatuttag på Gotland (Rökstenen omtalar två "valraub" tolv gånger från var man under Theoderik den stores tid) och dels av att en stor del av gutarnas exportmarknad försvann när Östrom besegrade ostrogoterna år 555 e v t. Ostrogoterna tycks därefter helt försvinna ur historien. Gutarnas huvudsakliga allierade och avsättningsmarknad försvann därmed.

Intressant i detta sammanhang är att även myntfynden på Gotland tycks återspegla ostrogoternas framgång och misslyckande. Fram till ca 500-talet e v t består myntfynden huvudsakligen av romerska och arabiska mynt vilket tyder på handel med Östrom längs floder kontrollerade av goter, ostrogoter och visigoter. Efter 500-talet utgörs myntfynden huvudsakligen av tyska, frankiska och engelska mynt. Gutarnas huvudsakliga exportmarknad blev efter år 555 den västeuropeiska marknaden. 500-talet innebar troligen en plågsam omställningsperiod för gutarna som tvingades söka nya internationella avsättningsmarknader, allianser, och skriva om alla internationella avtal. Nu blir gutarna beroende av goda relationer med ruser, slaver, tyskar och danskar som kontrollerar Östersjöns in- och utlopp. Gutarnas omställning verkar dock ha gått ganska bra och snart blomstrar åter den gutniska kulturen.

Hälsningar

Claes Wahl

--- webmastern kommenterar ---

Hej Claes!

Jag saknar kompetens för att säga något i dessa intressanta frågor, förutom möjligen att arabiska mynt förefaller vara den mest vanliga myntsorten från 500-talet till 1000-talet någon gång om jag har förstått litteraturen rätt.

Och som alla läsare av Guteinfo hoppeligen har sett så undrar också jag var i himmelens namn gutarna fick sitt välstånd ifrån, se Lokalpatriotism.

Vi har dock ifrågasatt bilden av gutar som fredliga handelsmän, se denna sida (som väl också kan tolkas som vapenexport, det finns bilder som visar vikingaskepp med knippen av spjut), och på sidan om Gutebaggen antar jag att våra lamm har något med rikedomen att göra, men se också sidan om Järn på Gotland (se också smeden Volund). Kanhända bör jag också framhålla att gutarna hade kolonier här och var tiderna före vikingatiden, se Gutarnas kolonier - vendeltiden, så man kan måhända fråga sig om inte gutarna var på rätt plats redan på tidiga järnåldern, t ex som goter, men härom tycks inte vara gott att veta något säkert.

Jag vet i alla fall att en påve (och svenskarna) längre fram i tiden utfärdade förbud för gutarna att sälja vapen till finnarna, ty skulle de kristnas så var det ju inte bra att de kunde försvara sig, se bla Audvald dog i Finland (jag har skrivit mer om detta men hittar det inte just nu). Någon slags gutnisk vapensmedja har uppenbarligen funnits men riktigt hur gammal den är vet väl ingen säkert, kanhända var den igång redan så tidigt som Claes föreslår, marknad fanns ju.

- Tack för din kommentar!

/webmastern