Alexander den stores himlafärd

Sagorna kring Alexander den store skrevs på grekiska i Egypten vid pass 200 e.Kr., till Europa kom de småningom i latinska bearbetningar och själve Bo Jonsson Grip, Sveriges genom tiderna störste jordägare, en av 1300-talets mäktigaste män, Gripsholm slott är uppkallat efter honom, lät initiera en översättning till svenska anno 1380. Hans Hildebrand citerar sagan då han redogör bl a för korportalen på kyrkan.

Vers 9055 i Alexanderssagan börjar så här:

"Alexander hafdhe tha i akt
stadhelika i sit hiœta lakt
hwath konst han matte ther til finna
thz han matte himilen winna"

På bilden ovan ser du på den vänstra sidan först mötet mellan Maria och Elisabeth, då Johannes döparen sprattlade till i Elisabeths mage, och därunder Alexanders himlafärd. Till höger är det en best som har någon i munnen.

Du kan läsa lite till på Fornvännen i artikeln "Alexander den stores himmelsfärd" av Hans Hildebrand, varifrån uppgifter till denna sida kommer.

Alexandersagan finns kort omnämnd på Wikipeida, men det är bara en förkortad artikel från en bra mycket bättre sådan i Nordisk Familjebok 1904, som Wikipedia mycket riktigt anger som källa: läs den här. Det är ganska mycket på Wikipedia som beklämmande nog kommer från utdaterade uppslagsböcker.



De konster Alexander uppfann var bl a att bygga sig en vagn med två gripar fastkedjade med järnkättingar som skulle föra honom upp till himlen. Han hade två långa spjut med köttstycken på spetsarna som han lockade griparna att flyga åt det håll han önskade.

Men Gud ville inte tåla sånt, säger sagan, och:

"han gaff honum et nidher fal
thz hans waghn i stykke smal
i ena ödhkn wti en skogh
the griipa alla til dödha slogh".

"Fall" och "small" är rimorden i det två första raderna, om du undrade. Hildebrand redogör i artikeln egentligen för en ring som har hittats i Visby men säger att absidkorportalen i Fardhem också visar detta, om än otydligaren. Ringen är numera tryggt inlåst i Stockholm där våra saker är av mera riksintresse än här.

Spekulativa tankar

Portalen är från 1100-talet, alltså minst ett par hundra år tidigare än den av Grip föranstaltade översättning av Alexandersagan. Den teologiska poängen med det hela tör väl vara att man inte bör försöka sätta sig själv i Guds ställe, eller åtminstone försöka begränsa sitt övermod en liten smula, som Ikaros, eller i vart fall använda öronen.

Men den intressanta frågan är månne hur ända in i fablernas värld denna skulptur (eller fris) kan dyka upp på Fardhem kyrka på 1100-talet - jag tror inte att något liknande finns i hela Norden (vet du bättre så står epostadressen längst ner på sidan). Nordisk Familjebok, andra upplagan 1904, säger i alla fall såvitt det går att begripa att det fanns två översättningar till latin i mitten av 1000-talet. Familjeboken säger också att presbytern Leos översättning var den som vann mest bifall och troligen är förebilden till de i västerlandet, t ex den omnämnda till svenska ovan (en presbyter är någon som tycker att biskopar, överheter och annat sånt inte riktigt behövs, en arkipresbyter är nog den äldste i gänget).

En mil sydsydväst om Fardhem kyrka, som förresten är en helt igenom romansk anläggning, ligger Hablingbo dito, och också på denna finns häpnadsväckande friser från 1100-talet, t ex stridselefanter, och kanske är det så att att inspiration till friserna kommer väldigt långt österifrån, se Byzantios och ortodoxi men också sidan om Hönsen i Hablingbo.

Vad gäller Hablingbo så antar den främste experten, Roosval, pga en fris, Kung David den helige av Skottland, att kristendomen kom till getabockarna därifrån; kristendomen var väl etablerad redan på 600-talet i Skottland säger Wikipedia. Vår krönika, Gutasagen, säger i översättning: "Ehuru gutarna var hedningar seglade de dock med köpmannaskap till alla länder både kristna och hedniska. Då såg köpmännen kristna seder i kristna länder, då lät somliga sig där döpa, och förde till Gutland kristna präster."

Gutasagan stämmer säkert ehuru det nog inte var ifrån Skottland gutarna tog med sig präster hem. Gutarna hade kontakt med bättre exempel på vikingatiden, som England men framförallt österut, allra helst som gutarna hade en kristen kyrka i Novgorod redan på 1000-talet, se om Oddgair.