Petarve vattensåg

2001 förklarade Länsstyrelsen att vattensågverket vid Petarve i Sanda, byggd 1890 och restaurerad 1975, som byggnadsminne. I den utdikade nutiden då mängden vatten på Gotland minskat så mycket att myndigheterna utfärdar bevattningsförbud på högsommaren körs sågen bara på högtidsdagar i folkbildande syfte; det finns en video på med en bra genomgång av det mesta.





Hildingstorp, eller sågtorpet, ingår i det som byggnadsminnesförklarats. Hembygdsföreningen säger att det sannolikt är byggt på 1700-talet, att det flyttades till platsen 1850 och är avsett att avspegla ungefär samma tidsperiod som sågen; en inblick i det börjande 1900-talets trångboddhet då fem personer bodde i stugan. Det kan tänkas vara nyttigt för dagens ungdom att begrunda historien en liten stund vid detta torp.



Sågen är öppen för besök och det är intressant för nutiden att kika in bland dessa kugghjul och remmar. Tänk dig att tillverka allt detta själv med hammare, kniv, yxa och stämjärn; bara att välja rätt sorts trä är en ansenlig mängd kunskap, varav somligt nog sitter i fingrar och näsa och inte kan lagras på en dator. Men än finns kunskap att samla ihop från kluriga gubbar, och det är väl just det Sanda hembygdsförening så berömvärt har gjort.



På bilden fortsätter Petarveån sitt lopp ut till Klinteviken. I äldre tider kallades hela bäcken Sudertingsån, månne för att den uppströms passerar platsen för Suderting, dvs mötesplatsen i Mästerby, se Ajmunds bro.



Hembygdsföreningen låter meddela att det uppströms finns vandringstigar på vardera sida av ån, och så säger de, vilket nog är en smärre överdrift, att vattnet 1361 färgades rött av danskarnas slakt på frihetskämpar vid bron och på Fjäle myr, varifrån en del av vattnet till ån alltså kommer.