S:ta Barbara

Gra gasi, kyrkan i Öja, innehåller några väldigt intressanta målningar, en av dem visar S:ta Barbara, söderfönstret i koret, som ihågkoms den 4 december. Hon blev halshuggen anno 290 men riktig var är ingen överens om. Hon är en av de 14 nödhjälparna samt en av fyra huvudjungfrur, Virgines capitales; de andra tre är: Dorotea, Katarina och Margareta.

Barbara blev av sin far inlåst i ett torn för att inga karlar skulle gilja till henne men trots detta dök det upp prinsar. Hon tog sig för att bli eremit i ett badhus hennes far just byggde, där hon sade åt byggjobbarna att sätta i ett tredje fönster i sitt rum för att hedra Treenigheten; de tre fönstren på bilden ovan.



Hennes jubelidiot till far vart förgrymmad då han fick reda på att hon var kristen och överlämnade henne till en domstol, som dömde henne till döden. Fadern verkställde själv straffet, och kanhända är det just detta som visas på en annan målning i koret.

Hon är hjälp för dem som riskerar att dö en plötslig död, t ex gruvarbetare och artillerister, och säkert också, antar jag, fiskare och andra som far på havet för att sälja saker som dopfuntar och andra stenarbeten och som därvid kan råka ut för pirater och annat djävulstyg. Folk i trakterna har nog haft nytta av S:ta Barbara.