Varden - ringborgen

1) Detta är inte resterna av en fornborg!

Hej!

Efter att genomfört en landskapsanalys genom Uppsala Universitet på Fårö som innefattar området kring Varden har jag en kommentar. Tidigare trodde man att detta var resterna av en fornborg men så är inte fallet. Det är resterna av kustlinjen för 9000 år sedan då denna del av Fårö blottades ur Littorinahavet.

Kontrollera gärna med Fornsök genom Riksantikvarieämbetet. Här kommer en länk till en pdf, läs längre ner på första sidan: länk.

MVH
Cissi Sundgren

webmastern kommenterar

- Det tror jag inte på. Men tack ändå för din utmärkta kommentar och länken:

- Tack!

/bernt

2) Erik Fröberg om fornborgar vid Lansa och Varden

Hej!
Efter att ha läst om Varden berättade jag om artikeln för min kunniga föröguide Britt som berättade att det ska finnas en fornborg även vid Lansa. Hon visade Erik Fröbergs bok om Fårö för mig och i den kan man läsa om båda två. Här kommer utdrag och citat ur boken.

Erik Fröberg skriver i sin bok ”Fårö” – avsnittet Fornminnen, naturminnesmärken och mera sådant om en ringborg vid Lansa.

Han skriver:
”…här hittar vi ett annat minnesmärke, visserligen till synes mycket obetydligt, men med ett innehållsrikt namn: Ringborgen vid Lansa. Det är bara en ringformad jordvall, en förskansning från den tiden då Gotland var överbefolkat och en del av befolkningen skulle tvångsförflyttas…”

Sedan berättar Fröberg vad sägnen säger om hur lottningen skedde och fortsätter: ”…de utlottade utsågo en anförare eller ledare och denne blevo en jättelik kämpe från Hejdeby i Kräklingbo vid namn Tore. De försökte nu med vapnen i hand att försvara sin rätt och förskansade sig på den höga bergsplatå i hans hembygd som efter honom alltsedan dess kallats för Torsburgen.

För att göra ett sammandrag av texten som sedan följer led de utlottade av brist på mat. De flyttade till Östergarnsholme och byggde där ett nytt fäste, men kunde inte livnära sig där heller, varför de gick iland på Storlandet där de ”rövade” från bönder och blev bortjagade, gick över sundet mellan Storlandet och Ruteön och började bygga en ny borg. Men Nordergutarnas hövding Hangvar lät bygga en bro i Lärbro och jagade så åter iväg de utlottade. De utlottade tog sig över sundet vid Norra gattet och på den västra av Fåröarna byggde sig Tore och hans folk en ringborg vid Lansa.

Fröberg fortsätter:..”Om nu denna jordvall är vad den ges ut för att vara så får man väl tro att den vid den tiden då den användes varit betydligt bättre uppkastad samt ytterligare försedd med stockvärn eller dyligt..”

Fröberg berättar också följande: ”Ännu en dylik borg skulle de enligt traditionen ha byggt i närheten. Nämligen vid Varden eller Vardabjerg. På den tiden gick vägen från Lansa rakt västerut genom skogen. Då var inte avståndet mellan ringborgarna så stort, så om de som bodde vid Lansa höllo vakt mot överfall från sundet, så kunde de vid Varden ha fri sikt över Kyrkviken (anm: nutida beteckning). Varden är således även en ringborg, men den syns till stor del vara utformad av havet så att de fridlösa gutarna haft lättare att färdigställa den. Varden är, vad namnet beträffar, troligen av danskt ursprung. Enligt sägnerna var den tidigt en vårdkaseplats med stora ris- och vedhögar som tändes och varskodde befolkningen när fara hotade, särskilt från havet i öster. I senare tid, vid sekelskiftet 1700-1800 uppsattes en hel del vårdkasar, stänger av mastliknande format kring Gotlands kuster, däribland vid Lauters och vid Varden på Fårö. Vårdkasarna voro av utvalt kärnig fur och genomborrade ända upp till topp, vilka hål hade försetts med stigpinnar av ene samt längst upp med en järnkorg, alltid fylld med extra prima tjärved, färdig att tändas vilket ögonblick som helst."

Lite längre fram i texten återkommer Fröberg till Varden: ”Vardabjerg, Varden är en av de högre punkterna på ön, en gruskulle som omgives av en nästan cirkelformad grusvall med rätt djup försänkning innanför vallen. Av fåröborna har vallen ansetts ha tillkommit för försvarsändamål men några vill också hävda att Tore med de landsförvisade gutarna skulle ha förskansat sig här. Detta bestyrks dock ej av vare sig det fåröiska sägenmaterialet eller, så vitt jag vet, av några skriftliga urkunder. Däremot förlägga flera sägner krigiska händelser till denna plats.”

För några veckor sedan var jag och min kunniga föröguide Britt både till ringborgen vid Lansa och vid Varden. ”Vårdkasemasten” står kvar, något lutande, men hålen för stigpinnarna kan ses ända upp till dess topp. Jag har under ”hur många år som helst” sett Varden med vårdkasemasten och undrat vad det kunde vara för högrest stolpe som stod där och lutade. Tack vare informationen om Varden i Guteinfo så vet jag numera lite mera detta. Tack!

Vänliga hälsningar
Ulla

webmastern kommenterar

- Tack för din otroliga flit! Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, en blomma är i alla fall nåt lite:



- Tack Ulla!

/bernt

3) Varden

Jo, ibland brinner flitens lampa, men på torsdag går båten mot fastlandet och innan dess skall det packas och grejas. /Ulla

4) Tack för rosen!

Egentligen är det nog inte så mycket flit det är fråga om, men tack för rosen!

Det är mest roligt och spännande att få veta mera om det vi ser, det vi tror oss se och det vi inte vet att vi ser. Jag har fattat att det är rätt mycket vi tror att vi ser fast vi inte ser vad det är, och att vi inte vet att vi ser och det gör ju att man går miste om mycket.

Guteinfo en fantastisk källa att ösa ur som bidrar till att göra det vi inte ser och det vi inte vet att vi ser, synligt.

Tack för det, Guteinfo!

/Ulla

webmaster kommenterar

- Tack själv Ulla!

/bernt

5) Lite till om Varden på Fårö (fornborgen)

Jo, i somras gick jag runt hela vallen vid Varden och vid den sydvästra (? - är inte så säker på väderstrecken men den del som är åt vänster om man står framför stången) delen som är ganska övervuxen så kan man se stenblock som jag tror rubbats av tallrötterna så att de syns. Den (de) som jag såg skulle kunna vara huggna eftersom de såg rektangulära och ganska släta ut. I vilket fall som helst så skiljer de sig från de små stenar som skulle kunna höra till en strandvall.

In emot mitten av ringen låg en rad stenar som såg huggna ut och som vek av i ung. 90 graders vinkel med en eller om det var två stenar. Kanske en gammal husgrund? Eller också något annat. Jag vet inte, men man kan ju alltid fundera över det man ser. Det man inte ser kan man ju inte heller fundera över.

Bästa hälsningar
Ulla

webmaster kommenterar

Hej Ulla!

Du har alldeles rätt. Det roliga med att om det är en fornborg vid Varden så kan det stämma med Gutasagan, men vi vet förstås inte om Gutasagans författare korrigerade sina uppgifter utifrån vad han eller hon såg.

Men jag håller med dig om att man måste kika efter själv, och det är precis vad jag ber våra besökare göra. Du är sålunda en av våra mönsterbesökare, och jag tror att du alldeles som jag har upptäckt att de beskrivningar av Gotland som finns här och där egentligen inte säger så mycket.

Det gäller förmodligen om alla platser i hela världen, men här jobbar vi med denna ö, och det tycks därtill som att arkeologer och andra menar att på Gotland är det väldigt gott om saker att fundera på.

- Tack Ulla!

/bernt

6) Bergman

Hej!

Brände inte Ingmar Bergman ner en gammal gård på Varden under inspelningen av en av hans filmer på 60-talet?

Stod den gården där den nya gården Varden står idag eller?

Funderare.

---

webmastern kommenterar

---
Vet inte, men hoppeligen ser någon denna kommentar och hjälper oss.

/webmastern

7) Var i all världens namn kommer namnet från

Hej, då namnet på den omdiskuterade fornborgen "Varden" sannolikt är härlett ur gutniskans "uarth" (som exempelvis omnämns i Guta Lagh i förordningen om att envar medborgare i Republiken Gotland äger skyldig att göra värnplikt och där "uarth" används i betydelsen "vakt" eller "soldat" och i biskop Wulfilas gotiska Bibelöversttning ordet "uarthja" översätts med "soldat" är namnet Varden sannolikt hrlett ur gutniskans "uarthja" och platsen sannolikt haft militär anknytning. Även det grekiska begreppet "vardjagoi" är sannolikt härlett ur gutniskans / gotiskans "uarthja" (soldat) och som anses vara den etymologiska roten till bl a engelskans "warden" och "ward" med likartad betydelse). Den byzantinske kejsaren kallade som bekant sin nordiska kejserliga livvakt för "Tagma ton vardjagoi" (notera den grekiska ursprungliga stavningen med "d"). I senare historiesrivning har "vardjag" omdöpts till sv. "väring" och eng. "Varangian". Ryska prinsar kallar i flera handelstraktater med Republiken Gotland den gotländska motparten för "varyagi", vilket får antas vara den slaviska motsvarigheten till grekiskans "vardjagoi" och gutniskans "uarthja". Nestor använder begreppet "varyagi" som nations- (eller folktillhörighetsbeteckning?) för Rysslands första prins/kung "Riurik av rusernas stam". Oaktat Vardens uppkomsthistoria, om den är en av människan konstruerad fornborg, ett geologiskt naturfenomen eller bådadera, har faröborna med skerhet utnyttjat den högt belägna platsen i försvarsyfte, som därav sannnolikt fått sitt namn. På samma sätt har gutarna säkert ursprungligen, långt innan borgmuren anlades, även utnyttjat "Torsburgens" höga naturklackformation i försvarssyfte och som säker tillflyktsplats i ofärdstider. Kanske är det de utlottade gutarna (enligt Guta Krönika / Guta Saga en tredjedel av Gotlands befolkning) som fördrivna från huvudön (och Torsburgen) på 1400-talet fvt (enligt goternas historiker Jordanes) fördrevs till Farö och då gav intog försvarsställningar på platsen, som de gav namnet "Uarthja" (som senare blivit "Varden" med betydelsen "vaktposten" eller "garnisonen"). Kanske är namnet äldre. Kanske användes platsen redan av Faröborna som försvarsborg och kallades redan Uarthja när en tredjedel av huvudöns befolkning tvingades dit med den Gotländska Republikens hela folkarme i hasorna.

webmastern kommenterar

-Tack för din kommentar!

Det är sannerligen sammanträffanden. Jag antar att du redan har uppmärksammat Botvidebackar i Lau som också kallas Walbierg (som kommer av Wardbierg). Och som av en ren händelse ligger det en vikingahamn, kanske äldre, några hundra meter ner mot sjön.