Han vart väl en Fårögubbe till sist, en sån där uppfödd av frisk luft och obruten horisont. När jag vänder mig om från gravplatsen och tar ett kort ut över Kyrkviken glimrar Lettland förbi i tankarna eftersom det är detta land man skulle se, om det gick.
Nordvästra hörnet,
Fårö kyrka, tornen står alltid i väster.