Prostarve äng

Också i Hogrän finns en vacker äng. Äkta Förgät-mig-ej, kämpgravar, stainvastar och bruksföremål, kvarlämnade sen kanhända herrar och damer merovinger (vendeltid). Men floran och artrikedomen känns inte så där överväldigande som i Käldänge eller prästänget i Gerum.



En tilltagen yta, skuggor följer dagen och blomster från olika årstider slåss om utrymmet.



Ett tjärat bulhus ligger strax bredvid och ser ut att trivas väl. Det finns folk någonstans som tar hand om det, ty när jag var där den 11 maj 2008 var huset alldeles nytjärat.



Som ofta i Gotlands hundratals ängen finns det fornlämningar. Bilden ovan ser ut att vara en avsläggad bildsten där någon vänlig själ har ställt upp roten. Det är dessvärre ingen ovanlighet (se t ex Visnare i Alskog), de flesta bildstenar har man förresten hittat inmurade i de medeltida kyrkorna, en och annan kan man fortfarande få se, som i Gothem. Vill du se en bildsten från Hogrän, med ormalur, så ser den ut så här.

Ibland läser man att de som murade in bildstenarna lite här och var handlade pietetslöst, men på vilket sätt det skulle vara mera vördnadsfullt att släpa iväg dem till Historiska museet i Stockholm och användas till svammel om vikingar går inte att förstå.



En malstain låg också på plats. Hur gammal den kan vara är det ingen som vet. Den kan gott vara från samma tid, dvs vendeltid, men lika gärna från vikingatid och framåt tills modernare hushållsredskap tog över.



För den som önskar göra sig onödig finns det kanske en enkel bekvämlighetsinrättning å plats. Jag antar att det är kyrkan som har sett till att en bajamaja finns utplacerad.

För gutar är det inte alldeles säkert att Prostare äng ei Haugrän skulle utgöra en av naturens glada överraskningar, men för rätt många andra. Det är ett älskansvärt naturrum där Gotland hjärta finns och har funnits sen långt före Kristi födelse, fast så långt tillbaka i tiden var det nog en gård.

Det är ett vackert ställe, utmärkt för picnic, och på nåt sätt så tycker jag om den krokiga vägen mellan Hogrän och Mästerby, där änget ligger, ty det är inga vägingenjörer som har använt linjal utan den slingrar sig fram som den alltid gjort.