Skolgalleriet

Ungefär mitt på Gotland tvärsöver vägen från Vänge väldigt intressanta medeltida kyrka (tolv meter) ligger Skolgalleriet, som är ett projekt vid namn Skolbänken, en växande konstutställning i, om och utanför skoltiden där man kan minnas, glädjas eller förfasas över skolhistorien.

Skolgalleriet återfinns alltså i en gammal sockenskola, eller församlingsskola, där man kan få en hoper glada överraskningar men också en funderare på hur var det nu igen.

Ett och annat tilltalar också den generation som inte har stått vid vägkanten och bockat när storbonden kört förbi eller fått fingrarna blåslagna vid ofog efter att ha traskat de 18 milen till skolan i snöstorm. Ta t ex bänkarna som står framför skolan med skulpturerade symboler på varje bänk så att man vet vem som sitter där.



På bokhyllan utanför skolan står skolböcker huggna i sten. En och annan tänker säkert på Guds bud medan yngre generationer möjligen funderar på flexibilitet. Själv tänker jag på grundskolans kunskapsfattiga och glädjemördande postulatböcker samt den urtråkiga arbetarklasslitteratur de ville att vi skulle läsa.

- Visste dom inte att Stig Dagerman har skrivit böcker?



Måhända är det här en modern bild. Man har huggit huvudet av kunskapen och ersatt den med det eviga pratet om pedagogik. Eller så kan man tänka sig att det är vår kommunistklassföreståndare som förkortats för sin enfaldiga tro på den socialistiska mördarreligionen, en tro som förmodligen saknades hos de 39.000 människor man nyligen hittade med ett kulhål i nacken alldeles utanför S:t Petersburg - fast de kanske sköts därför att de hade höga betyg i skolan, inte var helt tomma i huvudet eller något sånt, vad vet jag.

Den avhuggna huvudet finns längs en liten stig man kan promenera i trädgården med allehanda skulpturer utställda. Det är vackert, tankerikt och en stund hjärngymnastik.



På en av bänkarna, om jag minns rätt, återfanns denna "hällristning". Det är förmodligen schweizaren Rousseau's bänk, den ädle vilden, eller möjligen en skolkamrat av jägarstam.



Det är inte svårt att föreställa sig vem i skolklassen som har suttit i denna bänk, men det var dock första gången jag har sett barknutn's sorks-tan framställd symboliskt, såvitt nu inte bänken tillhörde Teobald Kikiken Crusenstjert.

Det är skojigt att gå bland bänkarna, fundera på symbolerna och låta minnena skölja över hjärnbarken lika raskt som postulatkunskaperna försvann.



Skolklassen är alltså en hel uppsättning bänkar med olika skulpturer över olika temperament och färdigheter.

Öppettiderna fick jag inte inte med mig, ring 0498 - 513 42 och fråga. Åk och kika på det där! Det är mycket roligare än vad man så här snabbt och enkelt kan förmedla.