Halshuggningen 1342
Historia - Visby - Nära - Karta
I S:ta Maria i Visby hänger en minnessköld över Herman Swerting, borgmästaren i Visby (skölden är en kopia). Han blev halshuggen 1342 på torget i Visby. Men det var inte bara Herman Swerting som blev halshuggen vid detta tillfälle utan också den andre borgmästaren (det fanns två) Johannes Moop samt några av det sittande rådet - de dömdes att dö för svärdet på "kåken" vid "deme Rolandsmarkede".
- Varför blev dessa män halshuggna, vem hade makt att göra det och vad skulle det vara bra för.
Redan Strelow säger på 1600-talet att de blev halshuggna för att de betalade ut ledungslame till den svenske kungen Magnus Eriksson, bl a för dennes krigståg mot Skåne. Dick Wase säger i sin bok Människornas Visby, Sthlm 2005, att rådet hade hamnat i klämma, ett dilemma, dvs betalade de ut ledungslame förargade man hansestäderna, som knappast ville ha något krigståg i Skåne att förstöra affärerna, och betalade man inte ut detta så skulle Magnus Eriksson förargas.
Vi skall först tala om vad ledungslame är för nåt. Gutarna, dvs den gotländska republiken, hade sen gammalt ett avtal med svearna som innebar att gutarna skulle följa med sveakungen på korståg. Det fanns ingen som helst skyldighet för gutarna att vara delaktiga i den svenska flottan för övrigt (se 60 mark silver, Ledung, Korståg och Skyddslandet Gotland), men avtalet mellan gutarna och svearna omförhandlades i slutet av 1200-talet, och då verkar det faktiskt som att gutarna har påtagit sig mera än vad de tillförne var skyldiga att göra. Men det skall också sägas att avtalet var sådant att gutarna saklöst kunde stanna hemma såframt de befarade att de behövde försvara sin egen ö (det där med skyddsland är bara trams) och till kristna länder behövde de inte följa med.
När Magnus Eriksson 1335 enligt gammal sed red sin Eriksgata var han kung över Skandinaviens dittills största statskomplex: Sverige och Finland, Skåne, Blekinge, (norra Halland) samt Norge - Waldemar Atterdag var ännu inte i sin makts dagar, det var först 1340 som Lübeck gav Waldemar i uppdrag att försöka vinna kungamakten i Danmark, se De gothers konge, men redan i början av 1340-talet hade han lyckats erövra bl a Skåne.
Det förefaller mig rimligt anta att borgarna i Visby kände till vad Waldemar Atterdag höll på med, vad han hade fått för uppdrag av Lübeck - den stadens sägs ibland tillhöra Visbys "speciella vänner". Och man bör också ihågkomma att då var inte Skåne på något sätt en del av Sverige, utan skall man säga att det "tillhörde" något land så får man svara Danmark i så fall.
I detta läge betalar Visby ut ledungslame till Magnus Eriksson. Följande måste ha blivit rasande:
1) Republiken Gotland
2) Hansestadt Lübeck
3) Waldemar Atterdag
Borgmästarna och rådet betalade alltså utan fullmakt också för den Gotländska republiken, dvs landet Gotland till skillnad från Hansestadt Visby. Vi påminner om att vid den här tiden hade ännu ingen lyckats inta Gotland och senast 1313 hade den svenska armén blivit slagen av norra Gotland.
Hansestäderna, särskilt Lübeck, hade ju investerat i Valdemar Atterdag, Skåne "tillhörde" sen gammalt Danmark och det var förstås utsikter om bra handelsavtal och fri fart genom Öresund som måste ha lockat.
Waldemar Atterdag som hade Öresund och de viktiga marknaderna i Skåne kan förstås inte ha blivit glad åt att Visby stödde hans motståndare.
Vem såg till att de halshöggs
Vi kan väl utesluta Waldemar Atterdag för han hade vid tiden ifråga inte makt att göra någonting överhuvudtaget på Gotland. Hansestäderna kan ha utövat påtryckningar på såväl gutniska som tyska borgare i Visby för att "korrigera" problemet, men makt att göra saker och ting hade de inte. Det är tänkbart att borgarna hade fått kalla fötter när de hade upplysts om sakläget, men det kan fortfarande inte ha varit dumt av Swerting, Moop och rådet att betala till Magnus Eriksson, som ju trots allt hade en teoretisk möjlighet att stoppa handeln på Novgorod där borgarna gjorde stora vinster eftersom de hade lov att använda Republiken Gotlands handelsgård. Det antas alltså i litteraturen att det var borgarna som verkställde avrättningen efter att de hade kommit hem från Stockholm. Men personligen tycker jag mig se att Republiken Gotland hade lika stora skäl att "korrigera" problemet.
Vad skulle de vara bra för
Gotland var en liten stat (Visby ännu mindre). Det kan inte på något enda sätt ha varit klokt att dra på sig "stora herrars" missnöje (se 1313 när gutarna inte högg huvudet av svenske kung Birger Magnusson av just den anledningen). Men det är onekligen ett dilemma: hur skulle man undgå att stöta sig såväl med Magnus Eriksson som Valdemar Atterdag och Hansestäderna.
- Jo, man säger att de som handlade överskred sina befogenheter och att de därför har halshuggits till straff. Atterdag och Hansestäderna måste ha varit nöjda med detta och Magnus Eriksson hade ju fått pengar, så inte heller han hade nåt att klaga på.
Man läser ibland att avrättningarna 1342 är obegripliga eller felaktiga eller nåt annat sånt, beroende på vilken nationalitet författaren har, men det har jag svårt att tycka. Somliga säger dock att man inte vet anledningen, riktig säker kan man aldrig vara, men personligen tycker jag mig se en tämligen klar orsak och man kan gott tro att det var Republiken Gotland som såg till att de halshöggs - Visby var nog inte så självständigt som många vill tro - något som republikanerna/lantisarna bittert fick ångra redan 1361, men som å andra sidan tillsammans med Tyska Orden kastade drottning Margaretas unionsarmé av ön 1404; se också vad hände egentligen 1525.
En konstig betalning 1344
Det finns en urkund, säger Yrwing i boken Gotlands Medeltid, Visby 1978, som man gärna vill koppla samman med uppgiften om att de halshuggna blivit avrättade för att ha betalat ut ledungslame. Urkunden är utställd av De äldste och Gotlands hela landmenighet ("seniores totaque communitas terre Gutlandie", dvs vad vi kallar Republiken Gotland) och innehåller en skyldighet att före den 13/10-1344 betala kung Magnus Eriksson och Visby stad 1.000 kölniska mark. I urkunden åberopas ett löfte om denna betalning av "Liknatus de biernungi" (kanske Björnugns i Fole) och "Gagnvid de aluis" (från Ala månne), ombud för republiken.
Vi vet inte säkert varför gutarna har påtagit sig en sådan betalning, men de flesta, också Yrwing, kopplar samman denna betalning med den ledungslame Visby utbetalat 1342, dvs Magnus Eriksson har hjälpt Visby att få tillbaka lite av de pengar som de halshuggna borgarna betalade ut.
Men vi skall också nämna att denna betalning av Gutarna förefaller rätt naturlig om man betänker att Magnus Eriksson tidigare under 1344 hade slutit fred med Lübuck och alla vendiska städer, t ex att borgarna i Lübeck skulle få tillbaka all egendom och alla inkomster som de av gammalt haft "in Monte Cupri" (Kopparberget), samt det privilegiebrev som utfärdades 1/9-1344 av honom som bl a innehöll att såväl de lybska som alla andra köpmän kunde fritt bedriva handel med Novgorod också under ofredstider.
Ovanstående innebär att Gutarnas dilemma har upphört, dvs man behövde inte stöta sig med de största handelspartnerna om man betalade sin andel av ledungslamen. Fast Valdemar Atterdag kan ju inte ha blivit särskilt mycket gladare av detta. 17 år senare slog han den republikanska armén på Gotland sönder i samman i det krigståg som i historieböcker brukar kallas brandskattningen av Visby men som av parterna själva kallades Gotlands erövring.
- Varför blev dessa män halshuggna, vem hade makt att göra det och vad skulle det vara bra för.
Redan Strelow säger på 1600-talet att de blev halshuggna för att de betalade ut ledungslame till den svenske kungen Magnus Eriksson, bl a för dennes krigståg mot Skåne. Dick Wase säger i sin bok Människornas Visby, Sthlm 2005, att rådet hade hamnat i klämma, ett dilemma, dvs betalade de ut ledungslame förargade man hansestäderna, som knappast ville ha något krigståg i Skåne att förstöra affärerna, och betalade man inte ut detta så skulle Magnus Eriksson förargas.
Vi skall först tala om vad ledungslame är för nåt. Gutarna, dvs den gotländska republiken, hade sen gammalt ett avtal med svearna som innebar att gutarna skulle följa med sveakungen på korståg. Det fanns ingen som helst skyldighet för gutarna att vara delaktiga i den svenska flottan för övrigt (se 60 mark silver, Ledung, Korståg och Skyddslandet Gotland), men avtalet mellan gutarna och svearna omförhandlades i slutet av 1200-talet, och då verkar det faktiskt som att gutarna har påtagit sig mera än vad de tillförne var skyldiga att göra. Men det skall också sägas att avtalet var sådant att gutarna saklöst kunde stanna hemma såframt de befarade att de behövde försvara sin egen ö (det där med skyddsland är bara trams) och till kristna länder behövde de inte följa med.
När Magnus Eriksson 1335 enligt gammal sed red sin Eriksgata var han kung över Skandinaviens dittills största statskomplex: Sverige och Finland, Skåne, Blekinge, (norra Halland) samt Norge - Waldemar Atterdag var ännu inte i sin makts dagar, det var först 1340 som Lübeck gav Waldemar i uppdrag att försöka vinna kungamakten i Danmark, se De gothers konge, men redan i början av 1340-talet hade han lyckats erövra bl a Skåne.
Det förefaller mig rimligt anta att borgarna i Visby kände till vad Waldemar Atterdag höll på med, vad han hade fått för uppdrag av Lübeck - den stadens sägs ibland tillhöra Visbys "speciella vänner". Och man bör också ihågkomma att då var inte Skåne på något sätt en del av Sverige, utan skall man säga att det "tillhörde" något land så får man svara Danmark i så fall.
I detta läge betalar Visby ut ledungslame till Magnus Eriksson. Följande måste ha blivit rasande:
1) Republiken Gotland
2) Hansestadt Lübeck
3) Waldemar Atterdag
Vem såg till att de halshöggs
Vi kan väl utesluta Waldemar Atterdag för han hade vid tiden ifråga inte makt att göra någonting överhuvudtaget på Gotland. Hansestäderna kan ha utövat påtryckningar på såväl gutniska som tyska borgare i Visby för att "korrigera" problemet, men makt att göra saker och ting hade de inte. Det är tänkbart att borgarna hade fått kalla fötter när de hade upplysts om sakläget, men det kan fortfarande inte ha varit dumt av Swerting, Moop och rådet att betala till Magnus Eriksson, som ju trots allt hade en teoretisk möjlighet att stoppa handeln på Novgorod där borgarna gjorde stora vinster eftersom de hade lov att använda Republiken Gotlands handelsgård. Det antas alltså i litteraturen att det var borgarna som verkställde avrättningen efter att de hade kommit hem från Stockholm. Men personligen tycker jag mig se att Republiken Gotland hade lika stora skäl att "korrigera" problemet.
Vad skulle de vara bra för
Gotland var en liten stat (Visby ännu mindre). Det kan inte på något enda sätt ha varit klokt att dra på sig "stora herrars" missnöje (se 1313 när gutarna inte högg huvudet av svenske kung Birger Magnusson av just den anledningen). Men det är onekligen ett dilemma: hur skulle man undgå att stöta sig såväl med Magnus Eriksson som Valdemar Atterdag och Hansestäderna.
- Jo, man säger att de som handlade överskred sina befogenheter och att de därför har halshuggits till straff. Atterdag och Hansestäderna måste ha varit nöjda med detta och Magnus Eriksson hade ju fått pengar, så inte heller han hade nåt att klaga på.
Man läser ibland att avrättningarna 1342 är obegripliga eller felaktiga eller nåt annat sånt, beroende på vilken nationalitet författaren har, men det har jag svårt att tycka. Somliga säger dock att man inte vet anledningen, riktig säker kan man aldrig vara, men personligen tycker jag mig se en tämligen klar orsak och man kan gott tro att det var Republiken Gotland som såg till att de halshöggs - Visby var nog inte så självständigt som många vill tro - något som republikanerna/lantisarna bittert fick ångra redan 1361, men som å andra sidan tillsammans med Tyska Orden kastade drottning Margaretas unionsarmé av ön 1404; se också vad hände egentligen 1525.
En konstig betalning 1344
Det finns en urkund, säger Yrwing i boken Gotlands Medeltid, Visby 1978, som man gärna vill koppla samman med uppgiften om att de halshuggna blivit avrättade för att ha betalat ut ledungslame. Urkunden är utställd av De äldste och Gotlands hela landmenighet ("seniores totaque communitas terre Gutlandie", dvs vad vi kallar Republiken Gotland) och innehåller en skyldighet att före den 13/10-1344 betala kung Magnus Eriksson och Visby stad 1.000 kölniska mark. I urkunden åberopas ett löfte om denna betalning av "Liknatus de biernungi" (kanske Björnugns i Fole) och "Gagnvid de aluis" (från Ala månne), ombud för republiken.
Vi vet inte säkert varför gutarna har påtagit sig en sådan betalning, men de flesta, också Yrwing, kopplar samman denna betalning med den ledungslame Visby utbetalat 1342, dvs Magnus Eriksson har hjälpt Visby att få tillbaka lite av de pengar som de halshuggna borgarna betalade ut.
Men vi skall också nämna att denna betalning av Gutarna förefaller rätt naturlig om man betänker att Magnus Eriksson tidigare under 1344 hade slutit fred med Lübuck och alla vendiska städer, t ex att borgarna i Lübeck skulle få tillbaka all egendom och alla inkomster som de av gammalt haft "in Monte Cupri" (Kopparberget), samt det privilegiebrev som utfärdades 1/9-1344 av honom som bl a innehöll att såväl de lybska som alla andra köpmän kunde fritt bedriva handel med Novgorod också under ofredstider.
Ovanstående innebär att Gutarnas dilemma har upphört, dvs man behövde inte stöta sig med de största handelspartnerna om man betalade sin andel av ledungslamen. Fast Valdemar Atterdag kan ju inte ha blivit särskilt mycket gladare av detta. 17 år senare slog han den republikanska armén på Gotland sönder i samman i det krigståg som i historieböcker brukar kallas brandskattningen av Visby men som av parterna själva kallades Gotlands erövring.
/text och foto Bernt Enderborg
I närheten - fågelvägen
Almedalsveckan
110 m, Almedalsveckan 200678 m, Almedalsveckan 2009
109 m, Almedalsveckan 2010
89 m, Almedalsveckan 2012
124 m, Almedalsveckan 2014
127 m, Haro - tid för barnen - föräldraupproret!
Artiklar
609 m, Demonstrationen för vägpris 2012176 m, Företagardagen 8/11 2007
184 m, Invigningsgala Gotland pride 2013
125 m, Kultur i natten
248 m, Kulturting 2007
457 m, Livrädda Östersjön 2006 - artisterna
1,6 km, Mal- eller slungstenar
238 m, Maskeraden 2010
579 m, S:ta Gertrud
192 m, Stora Torget den 29 april 2007
771 m, Sveriges största sevärdhet - ringmuren
385 m, Tullar vid portarna
217 m, Vattendagen 2015
1,6 km, Vi skämmer ut oss
596 m, Vi såg Street theatre Pinezka på Östertorg
1,7 km, Visby Ladies svenska mästare i basket 2005
562 m, Visbydagen 2011
389 m, Återställ hålen
172 m, Öppen ruin
Bilder
347 m, Hertik Erik439 m, Jolly Roger
1,1 km, Kalkugnar
422 m, Massor av kärlek
724 m, Svärdet i stenen
545 m, Sånt här är tråkigt att läsa
375 m, Var är medeltiden
415 m, Vinter i Visby
688 m, Väktargång | Ringmuren
Fakta
108 m, Ringmuren fick tre stjärnorFiskeläge
3,4 km, Flundreviken fiskelägeFlora
373 m, De blommande trädens glada tankarFornborgar
5,8 km, Bygdeborg i VäskindeGravfält
4,1 km, Annelund gravfältGuide
1,6 km, Gatuvalven i VisbyHamnar
432 m, Visby hamnHistoria
208 m, 1353 - ett brev från rådmännen i Visby818 m, 1361 - massgravar på Solens berg
591 m, Brandskattningen av Visby 1361
536 m, Elvatusen jungfrur
1,6 km, En kalkugn från 1200-talet
357 m, En stor katastrof 1566
399 m, Ett skott i tornet
1,4 km, Galgberget
155 m, Gråbröder - Franciskaner
0 m, Halshuggningen 1342
355 m, Henrik Lejonet
622 m, In Gothlandia et Mari spes mea
378 m, Infördes tull till Visby 1288
410 m, Kristi riddares gård på riddarnas ö
321 m, Mariaprocessionen
550 m, Petrus de Dacia - Sveriges första författare
1,6 km, S:t Augustinus och S:t Nicolai
353 m, Skampålen på Klinttorget
1,6 km, Snäckskogen i Boge
55 m, Stadens blomstring
608 m, Sören Norby
604 m, Sören Norby slår bondekungen
538 m, Två hundra hästar med folk av bönderna anno 1523
525 m, Vad sa Petrus de Dacia 1288
4 m, Vann Visby kriget 1288, ingrep Magnus Ladulås
1,6 km, Varför kyrkan i Wi inte brändes
175 m, Varför ruinerades Visby
179 m, Visby hyllar Olof Håkansson och förlåter medhjälparna
58 m, Visby lades i aska 1362
11 m, Visby stadslag
201 m, Visby under medeltiden
357 m, Visby under stenåldern
65 m, Visby underkastelsebrev
5 m, Visbys storhet under medeltiden
241 m, Världsarvet Visby
Kalkbrott
5,3 km, Follingbo kalkbrottKonst
107 m, Anna Nyberg - A story to be told138 m, Vi på muren, en gobeläng om 1361
Kultur
192 m, Almedalsbiblioteket - bokmässa GotlandKuriosa
636 m, Bödelsstugan står kvar530 m, Djävulens spik
422 m, Fan i helvete
148 m, Gåtfull inskrift vid S:ta Carin
536 m, Jacob av Charra
236 m, Kanonen vid Wallers plats
1,6 km, Norra stigluckan vid Visby domkyrka
Kyrka
348 m, Visby domkyrka - S:ta Maria274 m, Vårdklockans kyrka
Kåseri
747 m, Den 6 juni 2002192 m, Elda på
393 m, Försköna Visby
624 m, Gutavallen - vad menas
241 m, Jättesnygga brudar
241 m, Kruttornets finesser
1,5 km, Kärleksstigen, Hälsans stig
581 m, Nordiska naturväsen
148 m, Nåt att titta på
388 m, Ringmurskaries
305 m, Strandpromenaden
397 m, Visby 10 juni 2015
Magiska Gotland
554 m, Barflickor på Effes580 m, Dei jär ret vackat
362 m, Domkyrkoberget i Visby
331 m, En helt vanlig kväll
269 m, En sommarbild
333 m, Ett andningshål - Botaniska trädgården
425 m, Förlova dig på Gotland
432 m, Gotland året runt
439 m, Krumelurer i Botaniska Trädgården
157 m, Under putsen
135 m, Åttahundra år gammal skugga
Medeltida hus
147 m, Burmeisterska huset23 m, Clematishuset
174 m, Donnerska huset
260 m, Engeströmska huset i Visby
534 m, Huset med målningarna
4,6 km, Hästnäs
330 m, Johan Målares hus
28 m, Liljehornska huset
431 m, Tjärkoket
16 m, Vinhuset, rådhuset på Rolandstorget
Medeltidsveckan
658 m, Danska pannkakor på Medeltidsveckan569 m, En promenad på Medeltidsveckan den 6 augusti 2003
605 m, Medeltidsveckan 2005 - några bilder
611 m, Medeltidsveckan 2006
610 m, Medeltidsveckan 2006 - några bilder
666 m, Medeltidsveckan 2008, 3 - 10 augusti
623 m, Medeltidsveckan 2010
579 m, Medeltidsveckan 2012
684 m, Medeltidsveckan 2013
582 m, Medeltidsveckans skådespel
Naturreservat
3,0 km, Bergbetningen5,9 km, Brucebo
1,4 km, Galgberget, naturreservat
1,6 km, Reveln fågelskyddsområde
Platser
119 m, Almedalen47 m, Birgers gränd
391 m, Botaniska Trädgården
322 m, Dansa, din djävul
282 m, Fiskargränd i Visby
612 m, Paviljongsplan
657 m, Rackarbacken
327 m, Salomos stenbrott
3,1 km, Södra hällarna i Visby
3,2 km, Åhsbergska hagen
Rauk
4,1 km, SnäckschimpansenRingmuren
485 m, Dalmanstornet422 m, Ett torn i Östergravar
219 m, Fiskarporten
663 m, Jungfrutornet
501 m, Kajsartornet
632 m, Kaponniärerna
246 m, Kruttornet - Visby kastal
392 m, Kvarntornet
434 m, Kärleksporten
30 m, Lilla Strandporten
740 m, Lübeckerbräschen
684 m, Långa Lisa
608 m, Murfallet
673 m, Mynthuset
811 m, Nordergravar
690 m, Norderport
735 m, Portar i ringmuren
702 m, S:t Göransporten
624 m, Segeltornet
487 m, Sidledes skytte
745 m, Silverhättan eller Kames
675 m, Skansen Havsfrun
742 m, Snäckgärdsporten
473 m, Sparbössan
365 m, Sprundflaskan
457 m, Stor Christin
636 m, Storhenrik, Store Henrik
613 m, Söderport
412 m, Tjärkoket
595 m, Valdemarsmuren
525 m, Östergravar i Visby
387 m, Österport
Ruin
1,6 km, Allmänt ruiner218 m, Drottens ruin
447 m, Helgeands kyrkoruin
244 m, Ryska kyrkan
371 m, S:t Clemens ruin
1,0 km, S:t Göran - kyrkoruin
255 m, S:t Hans och S:t Pers ruiber
183 m, S:t Lars ruin
399 m, S:t Mikael
542 m, S:t Nicolai ruin
311 m, S:t Olof ruin
180 m, S:ta Carin ruin
513 m, S:ta Gertrud ruin
845 m, Solberga Kloster ruin
638 m, Visborgs slott
Runor
254 m, Evigt medan världen vakarSaga
171 m, Carins blomma664 m, Jungfrun i tornet
439 m, Karbunkelstenarna
696 m, Pilla ett troll i huvudet
Skulptur
333 m, Den återuppståndne i domkyrkan334 m, Jungfru Maria
261 m, Klädd i solen i Visby
353 m, Markus, evangelisten
422 m, Änglavingar
Stränder
3,0 km, Gustavsvik1,6 km, Norderstrand
4,2 km, Snäck
302 m, Visby havsbad
Träsk
5,6 km, Svaide vätVisby
48 m, 25 juli 2003242 m, De första spåren
342 m, Klinten
198 m, Stora Torget
88 m, Strandgatan
281 m, Välkommen till Visby