Vi skämmer ut oss

Den 9 juli 2013 var jag på norra Gotland för att fotografera ett och annat som Guteinfo behövde bättre bilder på, bl a Strandridaregården vid Kyllaj.



Eftersom Strandridaregården var stängd (?!!) gick jag upp bland raukarna bakom och fotograferade. Då kom ett par tyska turisterna och mannen som kunde engelska var så betagen av utsikten att han inte kunde låta bli att prata med mig (frun låg lite efter i backarna). "Har du sett vilken utsikt", sa han på engelska. De flesta tyskar kan nog engelska men han jag talade med talade bra engelska, han hade arbetat med handel i sina dagar, export och import.



Vi stod en stund på backen, pratade om ditten och datten. Jag sa att det var trevligt att de var på ön, jag tror till och med att jag önskade dem välkomna, föreslog att de kunde bygga en bro till Gotland eftersom resandet kan vara lite knöligt emellanåt men han sa att det var inget problem, och så frågade jag hur de kände till Gotland och ifall det var något särskilt som intresserade dem (jag kan tipsa om ett och annat).



Nu inledde vi ett samtal som överraskade mig. Han sa att de hade semestrat på Själland i många år men såvitt jag begrep (vi talade på engelska, tyska och svenska) så hade de via en dopfunt i någon kyrka där fått ögonen på Gotland. Nu hade de varit på Gotland en semester förut och den här höll de på med att besöka alla kyrkor på norra Gotland.



Han berättade för mig om fantastiska kyrkor, om skulpturer och målningar (före reformationen), dopfuntar och krucifix. Han talade om att Johnny Roosvall skrev på tyska, han kunde namnen på stenmästarna (Sigraf, Byzantios, Egypticus osv) och han längtade efter att få se Muramaris.

- Åh, det har brunnit ner, sa jag.



Det tyckte han var jättetråkigt, men sen började han berätta om våra ringkors. Fantastiska, sa han, och jag nämnde som exempel det i Fröjel kyrka varför han fyllde i med Öja och Rute (bilden ovan).



Vi samtalade 20-30 minuter ungefär och inte med ett enda ord nämnde han det du ser på bilden ovan. Det som fascinerade paret var våra fantastiska kyrkor, dem som Roosvall kallar "En enastående företeelse i den europeiska kristenheten", se översikten.

Det är inte Visby och ringmuren som är vårt största och vackraste kulturarv. Missförstå mig inte, Visby och ringmuren är fantastiska, men det riktigt häftiga är naturen och kyrkorna (undantaget domkyrkan i Visby för en sådan finns i alla städer, men trots detta så är det en av Gotlands mest besökta sevärdheter!).

Det här kommer att låta lite malligt, men jag tror att det var lite tur att de tyska turisterna träffade just mig eftersom jag har kikat på alla kyrkor, intresserat mig för skulptur och målningar (men jag inser förstås att jag än så länge inte ens är i närheten av att veta särskilt mycket), men i alla fall, jag kunde resonera med honom och visste vad han menade, och kunde till och med ge ett och annat tips.

- Av min bekantskapskrets att döma så vågar jag föreslå att också du borde lära dig lite om våra enastående kyrkor och konsten på och i dem. Ringmurar, gamla hus och fornfynd har de flesta européer redan sett.

Jag hade presenterat mig ordentligt, tagit dem i hand och allting, men de kände till guteinfo.com så gissa vad de sa när vi skildes åt:

- Auf Wiedersehen, herr Guteinfo.

- Rätt snyggt va? Jag skrattade och sa förstås också "Auf Wiedersehen".

---

Ps. Alla myndigheter: ovanstående text betyder inte att Ni skall lägga miljoner på att konkurrera med Guteinfo genom att göra om sånt vi redan har gjort utan att Ni skall låta bli att konkurrera med oss överhuvudtaget! Och ge inte "utvecklingsbidrag" till sånt som vi har gjort för länge sen! Ni gör bara turistinformationen sämre. Ta i stället del av vad t ex Jack säger. Ds.

/text och foto Bernt Enderborg