text bild karta   info, a-ö

Fröja i Västerhejde - G 210

På en runsten från medeltiden, 1300-talet sägs det, som är uppställd vid Västerhejde kyrka står något som man gott kan spekulera lite över. Det står nämligen 'Froya' på gravstenen:

'hier : likr : kairualtr : i berhi : ok : hans : hus:froya'

Texten ovan är kopierad direkt från 'Rundata för Windows' och som du själv kan se har man i texten dragit samman 'hus:froya' medan det på runstenen inte alls finns detta sammandrag - kika på bilden.

Runorna översätts enligt samma källa: 'Hér liggr Geirvaldr í Bergi/Bjärs ok hans húsfreyja', dvs på svenska att: 'Här ligger Gervald i Berg och hans hustru'. Detta är mig veterligen enda stället i de gutniska urkunderna som en hustru benämns 'hus:froya', det vanliga ordet för fru, eller så, är 'cunu' - i dag säger vi 'källing', ett ord som inte är nedsättande som det svenska kärring utan helt sonika betyder 'min älskade' eller något ditåt. I förbigående kan vi förresten tala om att Piraten kallar kattungar för källingar i boken om Bombi Bitt och jag. Skåningar va?

Vilken som helst gute skulle säga att 'Froya' är samma ord som Fröja. Eller för att uttrycka det annorlunda: det står Fröja.

Jag vågar mig inte på att försöka tyda vad det egentligen står på runstenen, men man kan gott anta att det är en familjegrav ('hans hus') samt att det har något med socknen 'Fröjel' att skaffa, ty ordet 'froya' skulle kanhända kunna betyda Fröjel. Om man t ex bad min morbror Kalle som är från trakterna säga 'hon är från Fröjel' skulle han antagligen säga något som 'ha jär fran Froye' (här kan du läsa lite om sockennamnet Fröjel, en bit ner i texten).

Men om vi antar att den officiella översättningen är korrekt, dvs det står 'hustru' alias 'husfröja' på runstenen så kan vi fundera på sagorna om Fröja, Fröjas kult och annat sånt, varom man kan läsa så gott som överallt, se bl a Marias altare.

Vi nöjer oss med att påstå att 'Froya' inte är en fornnordisk (isländsk) gudinna utan en alldeles vanlig underbar hustru, så som Kairualts en gång i tiden.

/text och foto Bernt Enderborg