text bild karta   info, a-ö

04. Om blot

Gotland | Gutalagen
04. Om blot
04. Om blot , illustration Lotta Ingelse
þet ier nu þy nest et blotir iru mannum mier firj buþin. Oc fyrnsca all þaim sum haiþnu fylgir. Engin ma haita a huathci a hult eþa hauga, eþa haþin guþ, huatki a vi eþa stafgarþa

Ovanstående är början på blotparagrafen i Gutalagen på gutniska vars interpunktion har moderniserats av undertecknad och sägs i bokserien landskapslagar betyda:

'Det är därnäst, att blot äro för alla strängt förbjudna och alla forna seder, som följa med hedendomen. Ingen må åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar.'


Bild från en bildsten: Midvinterblot
Det finns nog en del felaktigheter. Översättningen säger att bloten är 'strängt förbjudna' vilket tycks komma sig av att ordet 'mier' vill man tolka som 'miec', som man förmodligen menar betyda 'mycket' eller något åt det hållet, se Pipping, Guta lag och Guta saga, Köpenhamn 1905. Men saker och ting kan ju inte vara mer eller mindre förbjudet. Det gör ingen skillnad i sak om man säger att något är förbjudet eller att det är mycket förbjudet. Är det förbjudet så är det, och det finns förstås inget som helst stöd i straffskalor att det skulle vara skillnad på olika 'stränghet' av förbuden. Det man vill ha sagt i Gutalagen är antagligen att det 'numera', eller framledes, är förbjudet med blotande.

Det skall tilläggas att Pipping som skärskådat originalhandligen skriver: 'blotir iru man | num mier firj buþni'. Det kanske alltså rent av står att det 'numer' är förbjudet. Men även om man säger att 'blotir iru mannum mier firi buþni', dvs blotande är männen mer förbudet' så har man samma andemening: blotande är från denna dag och framledes förbjudet.

Men det finns mer som inte riktigt går att begripa. Det står: 'Engin ma haita a huathci a hult eþa hauga', fast Pipping skriver: 'Engin ma hai | ta a huathci a hult eþa hauga'.

Slutet på meningen är klar, dvs 'varken vid hult eller högar' (huathci a hult eþa hauga) och början är tydlig, 'Ingen må' (Engin ma), men sen trasslar ordet 'haita' till det hela, se Bara Offerberg, dvs just det som ingen skall göra varken vid hult eller högar. En gute från i dag skulle utan vidare säga att ordet 'haita' betyder 'heter' eller 'het' (jättevarm); se också nedan i texten från Gutasagen där 'heter' skrivs just jämt haita'. Men som ovan sagts så är ordet delat i originaltexten: 'hai | ta'.

Står det egentligen: 'Ingen må 'hai' ta, varken vid hult eller högar'? Vad 'hai' tänkas vara för nåt, om det ens är nåt, har jag inte en aning om, men att 'haita' kan översättas med 'åkalla' som det görs i den officiella översättningen tror jag inte. Eller står det måhända 'heda/hedna' - vara hednisk - varken vid hult osv?

Resten av paragrafen lyder i översättning:
Om någon blir funnen skyldig därtill och blir det så mot honom med vittnen styrkt, att han har någon sådan åkallan med sin mat eller dryck, som ej följer kristen sed, då är han saker till tre marker till sockenmännen, om de kunna utkräva det. Detta skola alla tillsammans utsöka, och alla skola hava del däri, prästen och kyrkan och sockenmännen.

Om en misstanke finnes mot honom, värje han sig med sex mäns ed. Om sockenmännen ej kunna utkräva det och det kommer fram för tingmännen, då värje han sig även med sex mäns ed eller böte tre marker till tinget. Om det kommer fram för alla landets män, då böte han tolv marker till landet, om han icke kan värja sig med tolv mäns ed.

Vad säger Gutasagan

'Firi þan tima oc lengi eptir siþan. Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ. blotaþu þair synnum oc dydrum sinum Oc fileþi. miþ matj oc mundgati. þet gierþu þair eptir wantro sinnj. land alt. hafþi sir hoystu blotan miþ fulki. ellar hafþi huer þriþiungr. sir. En smeri þing hafþu mindri blotan meþ fileþi. matj. Oc mungati. sum haita suþnautar. þi et þair suþu allir saman'.

Översättning: Före den tiden och länge efter sedan trodde man på hult och högar, wi och stavgårdar och en heden gud. De blotade med sina söner och döttrar och firade med mat och dryck; det gjorde de efter sin vantro. Alltinget hade det högsta blotet tillsammans med folket, eller så hade var treding sitt. Ett mindre ting hade mindre blot med firande, mat och dryck, som heter suthnautar - det är att de satt alla samman.

Från denna uppräkning av de olika blotens dignitet har forskare lyckats konkludera att gutarna ägnade sig åt människooffer i heden tid. Fan tro´t!

Om Du vill så kan Du läsa ovanstående som en instruktion i hur blotande går till: Åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar med mat eller dryck.

Wikipedia säger om blot: 'Ordet är släkt med gotiskans blôtan i meningen 'dyrka, tillbedja', och forntyskans bluozan, i betydelsen 'offra'. Troligen har ordet ursprungsbetydelsen 'åkalla med besvärjelse eller offer'. Ett blot går i princip ut på att helga maten och bjuda in gudarna till måltiden.'

En hult eller ett hult är helt enkelt en helig dunge eller kanske en vacker äng, se Ett eller en hult. Och enligt mitt förmenande står det inte ett knäpp om några människooffer i vare sig Gutalagen eller Gutasagan - syssla alltså inte med sånt.

Se också sidan om det Vendeltida blotet.
/text Bernt Enderborg, illustration Lotta Ingelse

Länk till denna sida: http://www.guteinfo.com?id=2259


Se vidare Boendesidan

Kommentarer till denna sida

1) Inget människooffer..


Hej!

När jag läser översättningen "De blotade med (= i betydelsen "tillsammans") sina söner och döttrar och firade med mat och dryck; det gjorde de efter sin vantro" så får jag det till att man hemma på gården samlade söner o döttrar (= alla som ingick i familjen) som tillsammans åkallade vad det nu var man ansåg vara viktigt för det man hade för sig och sedan åt och drack man gott - alla firade tillsammans och hade fest. Vad tror du?

Vänligen
Ulla i Karlstad

--- webmastern kommenterar ---

Hej Ulla!

Jag tror samma som du, och kanske blotades det hemmavid och emellanåt på någon särskild plats som vid en gammal stavgard eller i ett vackert änge (ofta finns det stavgardar i ängarna/ängena) - och säkert ihågkoms förfäder från avsomnade tider.

Månne skall vi dra oss till minnes att det har förekommit gårdskors här och var på Gotland, vid Lauks i Lokrume står fortfarande ett på plats sen tidig kristendom, bilden till vänster. Dessa kors kan väl måhända vara en slags fortsättning på blotande hemmavid, ty det berättas att gårdens folk brukade samlas var morgon vid gårdskorsen och inleda dagen med något lämpligt.

Dessa gårdskors skall jag, när jag har tagit bättre bilder, informera om lite bättre längre fram och givetvis infoga dem i översikten för Ringkorsen på Gotland.

Det skall också sägas att arkeologerna inte har hittat någonting på Gotland som otvetydigt kan sägas utgöra lämningarna efter en offrad människa. Ett fynd i Barlingbo, om jag minns rätt, kan kanhända tänkas vara ett människooffer, men det är också allt.

Och därför tror jag som du att man helt enkelt höll kalas emellanåt.

Vänligen
/bernt

Vill du fråga om, kommentera eller diskutera något på denna sida - klicka här.

Mer information

Mer om Gutalagen: länkar, karta - för annat se Information.
Mer om Annorstädes: länkar, karta.

Guide till Gotland

Guider till Gotland - över 30 översikter inom olika områden.