| Kämpgravar - stafgarþa När man är ute och kikar runt på fornlämningar så kommer man förr eller senare till en av statens informationsskyltar där det står att man fordom trodde att jättar var begravda i dem, vilket här och var sägs om forntida husgrunder, kämpgravar kallade.  Envar som har läst lite på guteinfo.com vet att det där tror vi inte alls på, dvs att folk någonsin har trott att jättar låg begravda i dem, vilket alltså är den statliga informationsskyltsförklaringen till att de kallas kämpgravar - men det hindrar ju inte att de har kallats och fortfarande kallas kämpgravar. Men kanske kan namnet komma från såväl prästen som historikern Strelow ty han levde ju på 1600-talet vilket är i samma århundrade som man av religiöst nit brände häxor i t ex Stockholm, och nitet var förmodligen inte sämre här än där. Första Mosebokens sjätte kapitel säger år 2000 att gudaväsendena såg att människornas döttrar var vackra och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur, och "På den tiden - och även senare - när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort." | Minst ett par tusen av dessa urtidens hjältar finns gravlagda på Gotland. Och jag kan väl i förbigående också nämna att en något senare historieintresserad prelat i princip tillskrev Gotland inte bara Sveriges utan också Europas vagga. Några jättestora vaggor har vi emellertid inte hittat än. Nåja. Gutasagan som nedtecknades i början av 1200-talet säger inget om kämpgravar utan det som nuförtin kallas så benämndes förmodligen stavgårdar: "Firi þan tima oc lengi eptir siþan. Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ", vilket betyder "Före den tiden och länge efter sedan, trodde man på hult och högar, vi och stavgårdar, och en heden gud."  Stavgårdar alltså, eller stavgardar som vi fortfarande säger på vårt eget språk, eller kämpgravar med hårt k om du vill. Den här sidan är bara lite trevligt prat, information om kämpgravar hittar du i denna översikt. |
/text och foto Bernt Enderborg