Kommentera, tillägga, kritisera
Sidan du skriver en kommentar till visas också längre ner på denna sida.
Du kan inte spara scripts eller länkar i något av fälten.
Vi kontrollerar inlägget före publicering. Det kan ta någon dag.
Ange gärna ditt namn i kommentarsfältet så att vi vet vem vi skall tacka.
Artlenburgprivilegiet 1161
I en stad vid Elbe strax över Hamburg utfärdade Henrik Lejonet hertig över Sachsen och Bayern, ett privilegiebrev vari gutarna får stora förmåner. Egentligen är detta brev bara en förnyelse ty hertigen säger att han överlämnar ett dokument på samma rätt och fred som fordom medgivits av Lothar, som var hertig över Sachsen från 1106, tysk kung från 1125 och hög romersk kejsare från 1133 till sin död 1137. Nedan i privilegiet sägs att Lothar var kejsare då originalprivilegiet utfärdades, alltså någon gång mellan 1133 och 1137.
Artlenburgprivilegiet nämns nog också i inledningen till Visby stadslag, men det avsåg på inga sätt endast Visby, rent av omtalas inte ens Visby i privilegiet. Se i stället Lichnat ei Stainkörke, men vi vet inte säkert att det var han som ordnade det hela. Och kanhända var Gairhielm från Halla inblandad i dramat på något sätt.
Artlenburgprivilegiet är skrivet på latin. Den äldsta bevarade avskriften återfinns i Lübecks stadsarkiv, förfärdigad omkring 1225, beseglat med stadens sigill och meddelar att:
"Detta är en avskrift av det privilegium som den framlidne lysande hertig Henrik av Bayern och Sachsen utfärdade rörande bekräftelsen av den eviga freden mellan tyskar och gutar.
I den heliga och odelbara treenighetens namn. Henrik med Guds mildhet bayrares och sachsares hertig.
Må alla Kristtrogna veta, nu och i framtiden, hur vi, av kärlek till freden och vördnad för den kristna tron, men främst i betraktande av den eviga vedergällningen, efter en genom den Ondes anstiftan länge rådande osämja mellan tyskar och gutar, har vi återställt den forna endräkten och sämjan, hur vi, med bistånd av den Heliga andes nåd, genom en evig och orubblig fred har stävjat mångahanda oskick, som kommit genom de båda folkens osämja, såsom hat, ovänskap, mandråp, och därefter välvilligt mottagit gutarna i vår försonings nåd.
Vi överlämnar därför till gutarna dokument på samma rätt och fred, som fordom medgivits dem av den höge romerske kejsaren, framlidne herr Lothar, vår morfar, böjande oss i alla vördnad för hans gärningar, och med samma välvilja, särskiljande varje rättighet genom sitt särskilda kapitel.
Odelric, vid bibehållandet av min nåd befaller jag dig, att du med flit iakttar de lagar, som jag har gett gutarna i hela mitt rike, också beträffande tyskarna, som jag har anförtrott åt dig att styra. De som är dömda till dödsstraff skall undergå det, och de som dömda till stympning skall utstå den. Men deras övriga överträdelser skall du döma enligt ovan sagda lagar.
Detta privilegium förvarar i Mariakyrkan i Visby, Olric heter tyskarnas sändebud, som hertigen har utsett till deras fogde och domare. Lichnat heter gutarnas sändebud."
Översättningen av Artlenburgprivilegiet kommer från boken Gutar och vikingar, Nordstedts Tryckeri AB 1983, ISBN 91-7192-560-0, längst bak i boken som handlar om källskrifter om Gotland under vikingatid och äldsta medeltid, avsnittet om Artlenburgprivilegiet är behandlat av Göran Bäärnhielm. Bilden är från en bildsten från tidig vikingatid.
Artlenburgprivilegiet nämns nog också i inledningen till Visby stadslag, men det avsåg på inga sätt endast Visby, rent av omtalas inte ens Visby i privilegiet. Se i stället Lichnat ei Stainkörke, men vi vet inte säkert att det var han som ordnade det hela. Och kanhända var Gairhielm från Halla inblandad i dramat på något sätt.
Artlenburgprivilegiet är skrivet på latin. Den äldsta bevarade avskriften återfinns i Lübecks stadsarkiv, förfärdigad omkring 1225, beseglat med stadens sigill och meddelar att:
"Detta är en avskrift av det privilegium som den framlidne lysande hertig Henrik av Bayern och Sachsen utfärdade rörande bekräftelsen av den eviga freden mellan tyskar och gutar.
I den heliga och odelbara treenighetens namn. Henrik med Guds mildhet bayrares och sachsares hertig.
Må alla Kristtrogna veta, nu och i framtiden, hur vi, av kärlek till freden och vördnad för den kristna tron, men främst i betraktande av den eviga vedergällningen, efter en genom den Ondes anstiftan länge rådande osämja mellan tyskar och gutar, har vi återställt den forna endräkten och sämjan, hur vi, med bistånd av den Heliga andes nåd, genom en evig och orubblig fred har stävjat mångahanda oskick, som kommit genom de båda folkens osämja, såsom hat, ovänskap, mandråp, och därefter välvilligt mottagit gutarna i vår försonings nåd.
Vi överlämnar därför till gutarna dokument på samma rätt och fred, som fordom medgivits dem av den höge romerske kejsaren, framlidne herr Lothar, vår morfar, böjande oss i alla vördnad för hans gärningar, och med samma välvilja, särskiljande varje rättighet genom sitt särskilda kapitel.
- Inom hela vårt maktområde skall gutarna ha orubblig fred, så att för varje skada eller förlust av ägodelar, som de får uthärda inom vårt väldes gränser, skall de genom vår domsmakt erhålla full rättvisa och gottgörelse. Vid medger dem därjämte i nåder, att de i alla städer skall förbli fria från tull.
- Vidare. Om någon gute blir dräpt i någon av våra städer, när vi har garanterat fred genom ed, skall den skyldige straffas med dödsstraff. Men om någon blir sårad eller får lyte genom vapen, beslutar vi att den skyldige skall få handen avhuggen.
- Därutöver. Om någon blir vanvördigt angripen med käpp eller knytnäve, skall den skyldige dömas efter den stads rätt, där detta har hänt. Likaså, om någon gute blir dödad på hitresa eller hemresa utanför laga tid, skall dråparen gottgöra den dödes arvingar och släktingar med 40 mark i det landskaps mynt, där missdådet har begåtts.
- Om någon av dem dör i någon av våra städer, skall hans arvinge eller släkting, om han är tillstädes, ta emot hans egendom och njuta den i fullkomlig fred. Om inte, skall egendomen bevaras oskingrad år och dag, i samma besittning där han dog. Om ingen har gjort anspråk på egendomen inom denna tid, skall stadsdomaren ta emot den.
- Slutligen har vi bestämt, att samma nåd och rättvisa, som vi har beviljat våra handelsmän, skall för evigt bevaras tillförlitligt och okränkbart för alla gutar, dock på den villkoret, att de i tacksamt utbyte erbjuder oss detsamma, att de innerligt älskar oss och vårt land och flitigare besöker vår hamn i Lübeck.
Odelric, vid bibehållandet av min nåd befaller jag dig, att du med flit iakttar de lagar, som jag har gett gutarna i hela mitt rike, också beträffande tyskarna, som jag har anförtrott åt dig att styra. De som är dömda till dödsstraff skall undergå det, och de som dömda till stympning skall utstå den. Men deras övriga överträdelser skall du döma enligt ovan sagda lagar.
Detta privilegium förvarar i Mariakyrkan i Visby, Olric heter tyskarnas sändebud, som hertigen har utsett till deras fogde och domare. Lichnat heter gutarnas sändebud."
Vi kommer att skriva mer om detta privilegiebrev längre fram. Just nu påpekar vi bara att det är gutarna, inte Visby som 1161 fick privilegierna. Det står att det brev som skrivits av förvaras i S:ta Maria i Visby, men man kan gott fråga sig om detta är originalhandlingen. Officiellt sägs nämligen S:ta Maria vara tyskarnas kyrka och att gutarna skulle förvara dessa dyrbara privilegier i tyska händer kan gott ifrågasättas.
Översättningen av Artlenburgprivilegiet kommer från boken Gutar och vikingar, Nordstedts Tryckeri AB 1983, ISBN 91-7192-560-0, längst bak i boken som handlar om källskrifter om Gotland under vikingatid och äldsta medeltid, avsnittet om Artlenburgprivilegiet är behandlat av Göran Bäärnhielm. Bilden är från en bildsten från tidig vikingatid.
/text och foto Bernt Enderborg
Platsguiden fungerar förstås bara när du är på Gotland. Mobilanpassat finns på Visit Hemse - klicka på hjärtanet.
Tack för en mycket intressant och tankeväckande hemsida om Gotlands historia som självständig demokratisk republik. När jag kom till Stockholm som utvandrad gotlänning och började i skolan på Södermalm i Stockholm blev jag retad för min breda dialekt som min lärare på bredaste stockholmska beskrev som "inte rikssvenska". I dag vet jag, efter att ha läst Guteinfo och forskat lite själv att svenska är en gotisk dialekt. Tack!
Nu till saken...
Man får intryck av att gutarna förespråkat en internationell frihandelspolitik och även bedrivit en tämligen omfattande internationell handel under lång tid. Torsburgen med dess gamla i dag torrlagda hamn, Västergarn med dess försvarsvall och naturligtvis Visby, måste mot bakgrund av de mycket omfattande försvarsverk som där uppförts ha uppfattats som särskilt värdefulla försvarsobjekt och vittnar om betydande internationell handelsverksamhet under lång tid (kanske 1500 år tillbaka i tiden). Positionen som central handelsplats i Östersjön kräver naturligtvis en central maktorganisation som kan upprätthålla Gotlands nationella självständighet och för att upprätthålla lag och ordning på ett sätt som upplevs av samtliga inblandade parter som legitim, t ex en demokratisk republik med allmän värnplikt, hög allmän utbildningsnivå, civiliseringsgrad och levnadsstandard.
För att kunna bedriva omfattande världshandel under folkvandrings- och vikingatid, som på intet vis kan beskrivas som fredliga perioder i Europas historia, så krävs sen hel del muntliga eller skriftliga handelsavtal med de makter man handlar med. Annars hade gutarnas handelskonvojer lätt blivit ihjälslagna eller utsatta för röveri. Naturligtvis har den gotländska handeln upplevt upp- och nedgångar men det råder inga tvivel om att Gotland varit ett av de mest högciviliserade och förmögna länderna i norra Europa.
Vi vet att gutarna slöt frihandelsavtal med Svea konung, vilket kan vara så gammalt som 500-tal, samt ett avtal med Lothar III, som var kejsare 1125-37. Henrik Lejonet talar om "den eviga freden mellan tyskar och gutar" där ordet "eviga" för tankarna till en fred som varat betydligt längre tillbaka än till 1100-talet. Gutarna hade även en del farmannagårdar (Gutagard i Novgorod och motsvarande i Reval, Riga och i Pommern) vilka måste ha krävt någon form av mellanstatliga avtal.
Vet ni om gutarna hade avtal liknande dem som man hade med Lothar även med andra främmande makter som man handlade med. Jag tänker här på de baltiska länderna, Novgord, Smolensk, Östrom, Danmark, Norge, Pommern, de engelska heptarkierna, Friesland, Frankerriket o s v? Ja, varför inte även med Västrom?
Mvh
Claes Wahl
--- webmastern kommenterar ---
Hej Claes!
Tack för din kommentar och för ditt vänliga omdöme om Guteinfo!
Också jag är av den uppfattningen att man tidigt gjort Gotland till ett frihandelsområde, när i tiden vet jag emellertid inte (däremot är jag rädd att jag inte tror att det har funnits någon hamn på Torsburgen - borgen ligger tämligen långt upp på land).
Jo, det finns fler avtal, t ex med Novgorod, Smolensk, Friesland och England. Selef Susse hette förresten en figur som förmodligen var gute och i början av medeltiden var han anställd/tvingad att segla krigsvaror för kungen i England (hur det förhåller sig med heptakierna vet jag emellertid inte). Men ibland tycks det mig att man bara har indirekt kännedom om avtalen, ty oftast anges det i litteraturen att någon sorts avtal fanns men aldrig originaltexten.
Hur länge gutarna har bedrivit internationell handel är svårt att veta. Vet du t ex att av alla i hela Sverige upphittade romerska denarer, tror jag att det heter, silverslantar i alla fall, så är 80% funna på Gotland. Och då är vi tillbaka till den tid då Torsburgen började uppföras, ett par hundra år efter Kristi födelse, varför redan då handeln med romarriket förmodligen var relativt omfattande. Och jag hänför ju den gotländska "staten" till minst denna tid emedan Torsburgen är en så stor fornborg att det rimligen bör ha krävts någon slags central planering för att uppföra den.
Och för några århundraden längre fram i tiden så kanske det kan vara nåt att läsa om Gutarnas kolonier, ty sådana bör väl rimligen innebära att de var en del av landet så att säga, något avtal behövdes kanhända inte.
Och nu är vi framme i tiden då det skall finnas handelsavtal bevarade, men som sagt, det finns några men inte särskilt mycket. Jag har tänkt många gånger att dessa avtal borde sammanställas på en sida men det har helt enkelt aldrig blivit av, och samtidigt tror jag att en sådan sida inte blir så imponerande som man har tänkt sig och därtill väldigt svår att liksom få kläm på, ty det blir stora mängder text för att förklara. Och därtill bör man nog blanda in varför och hur tyskar började bosätta sig i Visby (det där ju lite trasslig med grupperingar av besökande tyskar och bofasta tyskar) och därvid stöter man som bekant på ett helt batteri av åsikter sen 1800-talet som man bör ta hänsyn till; turligen är ganska mycket struntprat.
Just nu håller jag på att skriva lite om de handelsplatser som man vet lite mera om, som Fröjel (bara omnämnt på en sida om kastalen), Paviken, Västergarn och Gutnaltinget/Roma (sidan skall ännu kompletteras närmare med lite om handel och tillverkning), och jag försöker hela tiden få någon slags översiktlig förståelse av hur det hela har gått till. Men det är svårt, ty du liksom jag har läst många, många gånger att Gotland och Visby sysslade med transithandel, dvs man köpte varor utomlands och sålde dem dyrare i något annat land, eller så bara importerade och exporterade man. Men det känns som att forskarna börjar omvärdera det där lite, kanske tillverkade gutarna själva mer än vad man tidigare trott, allra helst som man vid varje närmare undersökt hamn från vendeltiden och framåt hittar spår efter tillverkning av olika saker. Och i Visby finns t ex väldiga mängder järnslagg från medeltiden, se sidan om Ett andingshål - Botaniska trädgåden där uppgift om mängden finns.
Men jag kommer snart att lägga upp en sida där det korteligen antecknas något de avtal som finns. Sök på handelsavtal om en vecka eller så.
/bernt
Angående Artlenburgtraktaten så utgår denna traktat helt från gotlänningarnas rättigheter i Sachsen, vilket gör att de nämnda övergreppen mot gotlänningarna måste ha skett på tysk grund. De fyra första stadgandena är nämligen alla av sådan art att de svarar mot övergrepp där och det utan att några förväntade motprestationer på gotländsk botten för tyskarna ens antyds! Däremot lägger tysk forskning – senast i Detlef Kattingers avhandling ”Die gotländische genossenschaft” 1998 – synnerligen stor vikt vid ”ömsesidighetsklausulen”, vilken klausul man menar förutsätter att tyskarna ägde samma rättigheter på gotländsk botten som gotlänningarna på tysk. Detta är dock verkligen ingen entydig tolkning, eftersom denna klausul bara kan kopplas direkt till den s k femte artikeln – som faktiskt inte är något annat än en vädjan av hertigen – vilken artikel inte är kopplad till de fyra första på något vis. Men inte heller denna klausul antyder några strider mellan gutar och tyskar utanför tysk botten. Den bär helt och hållet drag av att vara hertigens eget initiativ, för att om möjligt ge ett visst juridiskt skydd till sina egna undersåtar på Gotland, och för att locka gotlänningarna till Lübeck. En plats som förmodligen har varit huvudarenan för övergreppen, vilken därför gotlänningarna bojkottat. Men ”ömsesidigheten” förutsätter, att gotlänningarna önskade få samma rättigheter som tyskarna i Sachsen och att de fann det motiverat att besöka Lübeck oftare.
Det finns dock ingenting som säger att gotlänningarna skulle ha varit intresserade av att likställas med tyska köpmän på tysk botten – det lockbete som hertigen håller fram i den femte artikeln. För dem räckte det utan tvekan gott med de fyra första stadgandena. Att ”ömsesidighetsklausulen” alltså skulle säga något om ett stort antal tyskar, några deras omfattande aktiviteter i Visby vid pass 1161 – eller den närmaste tiden före eller därefter – eller att de fyra första artiklarna skulle motsvara tyskarnas rättigheter på Gotland är därför fullständigt uteslutet! Vad Artlenburgtraktaten däremot kan sägas vittna om är en fullständig reträtt från tysk sida. Förmodligen har hertigen fått ”kratsa kastanjerna ur elden” åt de tyska köpmän som trott sig kunna rubba gotlänningarnas position genom oprovocerade övergrepp i främst Lübeck. Vid denna tid har dock de tyska köpmännen varit alltför få och alltför utan inflytande för att kunna rucka gotlänningarnas maktposition. På alla punkter har hertigen därför för sina undersåtars skull fått backa. Förmodligen är detta anledningen till att årtalet 1163 tvåhundra år senare vävdes in i den s k Fideinskriftens andra del. Som en motvikt till nederlaget 1361 ville man visa på gotlänningarnas stora seger tvåhundra år tidigare. Det är inte heller troligt, åtminstone inte utifrån senare vittnesmål om Visbygotländsk handel, att Lübeck utgjort ett mål som lockat till oftare besök. Under såväl 1200- som 1300-talen framstår nämligen Ryssland och Västerhavet, och möjligen också Mälarområdet, som betydligt viktigare handelstrader för Visbygotlänningarna än Lübeck.
Angående ”mandatet” till Olrik – som ges i slutet av det tyska exemplaret – får man intrycket av, att det är en utnämning syftandes till att utöva kontroll över tyskarna och deras beteende mot gotlänningarna. D v s, att hertigen inte ville riskera att några bråkstakar bland hans egna undersåtar skulle starta nya bråk. Att utnämningen skulle ha något med en välorganiserad handelsorganisation att göra – som Kattinger tänker sig – går definitivt inte att utläsa. Snarare tyder utnämningen på en svag organisation hos tyskarna. Däremot kan det ju tänkas att Olrik, som förmodligen kände sig hemma både i Lübeck och Visby, blivit den förste ”rättarfogden” för tyskarna i den sistnämnda staden – i kraft av sin utnämning.
Däremot torde det vara så, att tyskarna med tiden ville hävda bilden av att ”ömsesidighetsklausulen” var ett viktigt stadgande, på vilket deras rätt på Gotland vilade. Det framgår nämligen av Visby stadslags förord från omkring 1320. Där sägs inledningsvis; ”att då folk av många tungomål samlades på Gotland, då svor man den freden, att var och en skulle ha landet omkring havsstranden fri åtta famnar in på landet, om där också var åker eller äng i vägen, på det att var och en skulle kunna bärga sitt gods desto bättre. Vem som helst som också kom att ligga för ankar under landet, skulle vara under den svurna freden. Och då det kom vidare, och staden växte till, då uppstod av många tungomål ofta stor oenighet, mord och förräderi. Då sände man bud till hertig Henrik, en hertig av Bayern och Sachsen, och han stadfäste oss freden och denna rätt, såsom förut hans morfader kejsar Lotharius hade givit den”. Därefter räknas Artlenburgtraktatens vittnen upp och tidsangivelsen ordagrant efter samma traktat.
Med mycket stor sannolikhet har man här sammanjämkat den äldre gotländska och den äldre tyska rättens inledningsskrivningar. Avsnittet om den fria stranden och den svurna freden är då från den förra och Artlenburgstraktaten från den senare rätten, med en sammanbindande kommentar om att staden tillväxte. Att det måste vara så inses lätt av, att Artlenburgstraktaten på intet vis kan kopplas ihop med den gotländska (Bjärköa)rätten i Visby. Däremot kan som sagt ”mandatet” till Olrik möjligen kopplas till den senare tyska rättsorganisationen, vilket inte minst framgår av att borgmästarna under 1200-talet benämns ”advocati”. Det är ju också tänkbart, att Olrik – på hertigens mandat – påbörjat arbetet med de tyska rättsreglerna i Visby. I så fall är det ju också rimligt att hertigen anses ha ”stadfäst rätten”. Däremot finns det ingenting i denna Visby stadslags inledning av ca 1320 som ens antyder att visbygotlänningarna tillmätt Artlenburgtraktaten någon större betydelse annat än som privilegium på tysk botten. Som Visbyfenomen var denna helt och fullt en tysk angelägenhet! Däremot kan man nog knappast betvivla, att den bevarade traktatstexten härrör från Vårfrukyrkan (S:ta Maria). Fram till 1225 var kyrkan nämligen en ren gästkyrka, där gotlandsfararsällskapet förvarade sin kista, och detta exemplar var tyskarnas. Däremot måste ett exemplar till ha existerat, tillhörigt gotlänningarna, vilket förvarades på annan plats.
/Dick Wase
-Tack för din kommentar!
Jag skriver inte om min text på sidan utan ger dig helt rätt i var privilegiet bevarades.
/bernt
I Göran Wallins samlingar finns en karta över Gotland som uppges vara upprättad av danskarna år 1676 och kopierad i Uppsala år 1776 av Anders Söderberg. Om ni googlar på "Wallin karta över Gotland" så får ni upp den i mycket god kvalitet på skärmen. Kartan är intressant av flera skäl, bl a därför att den visar Gotlands inre vattenleder som de en gång i tiden troligen såg ut. I detta avseende är kartan dock inte unik utan här finns som ni säkert vet flera liknande kartor (av Meijer m fl). Unikt för Söderbergs karta är regionindelningarna och det man först tror är ortsnamn. Landet är indelat i 14 områden (ting?) och tre "riken". Det som vi känner som Norder treding kallas Ringerike (Boge=ring), Medeltredingen kallas Raumarike och Sudertredingen kallas Alfheim (i vilket Kvenland är inrymt). Ringerike har sex områden (ting?), Raumarike tre och Alvheim fem. Vissa av ortnamnen är igenkänningsbara, såsom Heluii=Hellvi, Ruticlii=Rute, Rhingoi=Boge, Othingi=Othem, Atlingi=Atlingbo, Budlungar=Buttle, Neruli=När osv. Men där finns också en mängd vid första anblick obegripliga "ortnamn" utsatta på Söderbergs karta men som efter en snabbgoogling visar sig vara europeiska och asiatiska stammar eller folk. Som exempel kan nämnas:
Amali, den "finaste" ostrogotiska härskarätten
Gepidae, ett annat ostrogotiskt folk
Aragoni, visigotiskt folk på Iberiska halvön
Scani, skåningar
Dani, danskar
Cherusci, Suebiledaren Arminius folk
Suevi, ett av de största germanska försvarsförbunden
Alemanni, ett av de största germanförbunden
Ruteni, Kievriket/Ryssland
Suisones, den merovingiska konungaättens folk
Scoti, romarnas namn på Irland
Florentine, Florens
Boxolani, ett persiskttalande folk i Kaukasus
Alani, nordiranskt folk från Kaukasus
Barduli, ett folk i Indien
Aistii, letter eller estländare
Brigantes, celtisk stam från norra England
Ja, ni fattar... Varför är då detta så intressant. Är kartan inte bara ett utslag av uppsaliensisk hitte-på-göticism? Möjligen är den inte det av följande anledning. I Visby stadslag från 1340-talet (?) påstås att då "folk av mångahanda tungomål" samlades på Gotland så fattade man det radikala beslutet att upprätta en frihandelszon 8 famnar upp på den gotländska kusten, där vem som helst med goda avsikter kunde förtöja sina skepp och bärga sitt gods. Detta ska ha skett före ca år 1135 eller åtminstone före 1161 (Artlenburgprivilegiet) då gutarnas Allting överenskom med den tyskromerske kejsaren om ömsesidig frihandel, d v s att samma regler som gällde för tyska handelsmän på Gotland även skulle gälla för gutniska handelsmän i det tysk-romerska riket (dvs i en mycket stor del av Europa). Beslutet om fredad strand är så radikalt att det måste ha föranletts av att, såsom Visby stadslag berättar, en mycket stor skara främmande handelsmän bosatt sig på Gotland.
Under alla förhållanden utmålar Söderbergs karta precis samma situation som beskrivs i Visby stadslag, d v s att folk av mångahanda tungomål ansamlats på ön. Kartan speglar möjligen den situation som var rådande före 1161. I Visby stad koncentrerades successivt de utländska handelsmännen, möjligen därför att de utspridda över hela ön ställde till med ordningsproblem och kanske t o m hotade republikens självständighet. I Visby, som innan ringmuren byggdes ur gutarnas perspektiv var en av de mest lättkontrollerade platserna på hela ön, nedan klinten som den låg, kunde ordningen lättare upprätthållas och de främmande nationaliteterna inte utgöra ett lika stort hot mot den gutniska centralmakten.
Av denna anledning kan man misstänka att kartan inte är dansk utan upprättats av gutar och för mycket länge sedan, kanske för mer än tusen år sedan. Kartans - liksom möjligen även Visbys - syfte kan helt enkelt ha varit att hålla koll på folk av främmande nationalitet.
Kartan innehåller även en del andra intressanta uppgifter. Den gotiske historikern Jordanes nämner i sin Gotiska historia från 550-talet ett antal folk boende i Scandza (Skandinavien eller Gotland?), bl a Raumarici, Helviones, Evagre, Otingis och Heruli, vilka också är utplacerade på Söderbergs karta. Raumarici=Medeltredingen, Heleuiones=Helvi, Evagrea=Hall och Othingis=Othem, Heruli=Gotlands sydspets.
Intressant är att Buttle kallas Budlungar, vilket enligt Tjodolf (Snorre?) var en av de finare nordiska härskarätterna vid sidan om Ynglingarna, Skilfingarna, Nibelungarna m fl. Ättens urfar Budle hade enligt Snorre en son vid namn Atli, som var gift med och mördades av Gudrun Gjukunge. Atlingi ligger på Söderbergs karta i Atlingbo, inte långt från Budlungar (Buttle). Figurerna Budle, Atli och Gudrun ingår i Völsungasagan och Nibelungenringen.
Sist men inte minst är "Birka Thule" utsatt på kartan, beläget vid Gothemsåns södra åbank ungefär vid Gothem.
Trevlig läsning!
Claes Wahl
-Tack Claes!
Som du säkert redan har upptäckt har dina kommentarer inte dykt upp som de borde ha gjort. Det berodde på ett programmeringsfel av mig, som jag nu har fixat.
- Tack för dina inlägg! Helbra!
/bernt
I mitt senaste bidrag om Söderbergs anmärkningsvärda karta nämnde jag att Buttle där kallas Budlungar och Atlingbo kallas Atlingi. Glömde påpeka att Hunningestenen i Hunninge något väster om Atlingbo anses illustrera scener ur Völsungasagan, alltså samma saga som just handlar om budlungar, völsungar nibelungar och gjukungar och där Budli, Atli, Gudrun, Sigurd Fafnesbane m fl figurerar.
En tillfällighet som ser ut som en tanke?
Att hunningestenen illustrerar Völsungasagan kanske kan bero på att sagan ursprungligen skrevs på Gotland av en gutnisk skald därför att verklighetsbagrunden utspelade sig bl a platser just där. Kanske samme skald eller krets av skalder som skrev kvädet om Beowulf, eller Biutulf som hjälten i så fall sannolikt hette i originalutgåva. Skrivkunniga var de ju i alla fall, förfädrena, inte minst omvittnat av världens äldsta kompletta gamla futhark funnen inhuggen på en gravsten från 400-talet i Kylver, nån mil söder om Buttle.
Hälsningar
Claes Wahl
-Tack Claes!
Här en sida om Kylverstenen och här en sida om dess betydelse, en bit ner på sidan, Underbara Gotland - språket.
Att Gotland var en republik och demokrati under medeltiden torde det inte råda någon tvekan om. De ledande politiska och juridiska företrädarna valdes av jordägande medborgare och ingen arvsadel eller arvsmonarki växer fram som i övriga omvärlden. I denna mening skiljer sig Gotland från och är modernare än flertalet grannstater.
Men i de norröna sagorna (d v s Snorre Sturlassons sammanställningar av gamla sägner och skrifter) omtalas det forntida Gotland som kungadöme. I t ex Hur Norge byggdes, som bygger på uppgifter från Tjodolf Kvinvaerskes Ynglingatal, nämns bl a en Fornjotr som kung över Gotland, Kvenland och Finland. Enligt samma källor var Fornjotrs ättling Torri, kung av Gotland. Torri var far till bl a Sköld, anfader till den gamla danska sköldungaätten som omtalas i Beowulfkvädet, och Skilf/Yngvi, den svenska ynglingaättens urfar, Budli, de saxiska eller huniska budlungarnas anfader osv. Snorres sammanställning knyter anmärkningsvärt nog samtliga urgamla germanska kungaätter till den gutniske fornkungen Torri. Det är frestande att tro att Torsburgen uppkallats efter denne legendomspunne gutniske kung Torri.
Snorres sammanställning tecknar endast konturerna av ett forntida gotländskt kungadöme, som beroende på källa ska ha omfattat Gotland men tidvis även Helsingland-Gästrikland-Åland-Finland (som Snorre kallar Kvenland), Ösel, Danmark, Saxland (även kallat Hunaland), Danmark, Östergötland-Bohuslän och Norge. Tjodolf Kvinvaerskes Ynglingatal, som endast är känt via Snorre, beskriver anmärkningsvärt nog samtliga nordiska kungahus som ättlingar till de legendariska gotländska kungarna Fornjotr och Torri. Anledningen till denna genealogi är antingen att det är sant eller så har gutarnas propagandamaskin lyckats monopolisera historieskrivningen till sin egen fördel.
Även i Beowulfkvädet omtalas en gotisk konungadynasti, Hrethelingarna, uppkallad efter Beowulfs morfar kung Hrethel. Om Gad Rausing har rätt om Beowulfs hemvist (dvs att han kom från Gotland) så bekräftar Beowulfkvädet bilden av Gotland som ett kungadöme.
Även Gutasagan beskriver Gotlands forntid i termer som för tankarna till en monarki under Havde och hans söner Graip, Gute och Gunnfjaun. Dock finns en möjlig annan tolkning som jag återkommer till nedan.
De från Scandza (Skandinavien) utvandrade goterna leddes enligt den romerske historikern Jordanes av två kungaätter, östgoterna eller greutungi av amaliätten och västgoterna eller tervingi av balthiätten. Således verkar även dessa ha fört ett monarkistiskt statsskick.
Om vi antar att Gotland någon gång i en forntid var monarki så inställer sig frågan när landet i så fall blev republik? Skedde en republikansk grundlagsändring där och i så fall när? Och, var denna övergång resultatet av en fredlig omröstning eller en väpnad revolt?
Om vi antar att Beowulf var kung på Gotland så var Gotland monarki fram till slutet av 500-talet e v t, då Beowulf bör ha dött. Enligt Tore Gannholm beskrev den östromerske patriarken Photios på 860-talet varjagernas, som Gannholm tolkar som gotlänningarnas hemland som en ö i Östersjön som saknade kung. Om dessa källor stämmer kan alltså en republikansk revolution ha ägt rum på Gotland någon gång mellan ca 580-talet och 860-talet.
Det är märkligt att en sådan dramatisk händelse som byte av statsskick ändå ofta innebär inte nämns i t ex Gutasagan eller i några andra källor (mig veterligen). Naturligtvis kan övergången från monarki till republik ha varit en högst fredlig (och därför till sin karaktär politiskt långtråkig) process som därför inte väckt särskilt mycket intresse och inte har ansetts tillräckligt dramatisk för att inkluderas i de norröna sagorna.
Arkeologerna uppger att den gotländska bebyggelsen ändrades dramatiskt under mitten av 500-talet då man plötsligt övergav ca 4.000 stavgårdar (mycket stora hus med stengrund) för att i stället bosätta sig i ett betydligt mindre antal trähus. Någon entydig förklaring av vad som förorsakade denna dramatiska omstrukturering av det gutniska bosättningsmönstret känner jag inte till. Man kan naturligtvis spekulera. Övergivandet av stavhusen kan ha att göra med övergången från hedendom, där stavhusen tillsammans med hult, högar och vien enligt Gutasagan spelade en central roll, till Kristendomen. En annan teori är att det gotiska Västroms fall år 553 drabbade gutarnas fjärrhandel på ett mindre fördelaktigt sätt. Östrom besegrade det gotiska Västrom och utplånade den gotiska kulturen. Detta kan ha drabbat även gutarna. År 550 drabbades också Europa av en mycket omfattande farsot, vilken enligt östromerska källor dödade upp till 50% av befolkningen i vissa städer. En starkt handelsbaserad ekonomi som den gutniska bör ha drabbats hårt av denna farsot. Kanske dog en tredjedel av befolkningen på samma sätt som under Digerdöden på 1350-talet. Eller så ledde alla dessa dramatiska händelser tillsammans till att Gotland förändrades i grunden och kanske även till att statsskicket moderniserades.
Eller så var det gutniska "kungadömet" helt enkelt aldrig något kungadöme utan har alltid stått på demokratisk grund. Möjligen har gutarna själva alltid kallat sin högsta valde ledare landsdomare (eller möjligen staua) men omvärlden, som endast kände till monarki förväxlade denne med en kung. Havdes uttalande i Gutasagan att "allt ir bogum bundit" är för oss nutida läsare en något kryptisk formulering men som för våra urfäder kan ha varit en omisskännlig formulering av den demokratiska principen. Möjligen avsåg Havde med "bogum" den domarring från vilken all makt ska utgå.
Läste för några år sedan i Helagotland om en spansk munk som på 1300-talet hade besökt Gotland och då beskrev ön:
"Jag reste till en ö de kallar Gotlandia i den tyska gulfen, här finns en stor stad de kallar Bisuy (Visby). Det skall finnas 90 pastorat och där bor många människor. Det finns en mindre ö som heter Oxilia (Ösel). Kungen av dessa öar har en flagg som är guld och lila".
Vi vet att Gotland på 1300-talet (åtminstone fram till Valdemar Atterdags folkmord på gutarna år 1361) var en självständig republik som leddes av demokratiskt valda landsdomare. Även efter 1361 och under dansk överhöghet fortsatte gutarna att välja sina politiska företrädare. Vi vet t o m namnen på flera av dessa landsdomare, såsom Adam Regnersson, NN i Duss, Botlevs i Lojsta, Liknatus de biernungi, Gagnvid de aluis och Gervide Lauks. Så misstaget att förväxla Gotlands landsdomare med en kung förekom alltså ännu under sen Medeltid.
Hälsningar
Claes Wahl
- Tack för din intressanta text!
Som vi har talat om kommer jag att göra om några av dina texter till sidor på Guteinfo varför jag kan sätta lite bilder till dem eftersom dina texter är välskrivna och informativa. Det märks att du har läst på.
- Tack Claes!
/bernt
Som tidigare nämnts benämner Söderbergs karta norder treding Ringa rike, medel treding Rauma rike och suder treding Garda rike. Dessutom benämns en del av Garda rike Alfheim, som alltså verkar ha haft någon form av självständig administrativ ställning.
Som den i den norröna sagovärlden bevandrade vet lokaliseras Raumarike och Ringerrike till nuvarande Norge, Alfheim till nuvarande Bohuslän medan Gardarike avser Aldeijgubjorg vid Ladoga (sedermera Novgorod). För denna tolkning svarar huvudsakligen islänningen Snorre Sturlasson. Dessa riken spelar naturligtvis nyckelroller i de norröna sagorna, där de utmålas som huvudsakliga maktcentra.
Men, tänk om de norröna källtolkarna fått de vendel- och vikingatida ortnamnens geografiska placeringar helt om bakfoten... Tänk om Ringarike, Raumarike, Gardarike och Alfheim i själva verket låg på Gotland, såsom Söderbergs karta låter antyda.
En sådan tolkning skulle åtminstone förklara varför 80% av allt handelsöverskott från öst-västhandeln via Östersjön hamnade på Gotland.
Hälsningar
Claes Wahl
Bra frågor, och tack för din outtröttliga flit!
/webmastern
Vill du fråga om, kommentera eller diskutera något på denna sida - klicka här.
Mer om Annorstädes: länkar, karta.
Guteknappen - platsguide
Genom att trycka på en knapp på mobilen med gps får du gudning. Står du t ex nära en kyrka får du information om kyrkan och en lista på vad som finns i närheten.Platsguiden fungerar förstås bara när du är på Gotland. Mobilanpassat finns på Visit Hemse - klicka på hjärtanet.
Evenemang historia
Se vidare Boendesidan
1) Frihandelsprincipen
Hej!Tack för en mycket intressant och tankeväckande hemsida om Gotlands historia som självständig demokratisk republik. När jag kom till Stockholm som utvandrad gotlänning och började i skolan på Södermalm i Stockholm blev jag retad för min breda dialekt som min lärare på bredaste stockholmska beskrev som "inte rikssvenska". I dag vet jag, efter att ha läst Guteinfo och forskat lite själv att svenska är en gotisk dialekt. Tack!
Nu till saken...
Man får intryck av att gutarna förespråkat en internationell frihandelspolitik och även bedrivit en tämligen omfattande internationell handel under lång tid. Torsburgen med dess gamla i dag torrlagda hamn, Västergarn med dess försvarsvall och naturligtvis Visby, måste mot bakgrund av de mycket omfattande försvarsverk som där uppförts ha uppfattats som särskilt värdefulla försvarsobjekt och vittnar om betydande internationell handelsverksamhet under lång tid (kanske 1500 år tillbaka i tiden). Positionen som central handelsplats i Östersjön kräver naturligtvis en central maktorganisation som kan upprätthålla Gotlands nationella självständighet och för att upprätthålla lag och ordning på ett sätt som upplevs av samtliga inblandade parter som legitim, t ex en demokratisk republik med allmän värnplikt, hög allmän utbildningsnivå, civiliseringsgrad och levnadsstandard.
För att kunna bedriva omfattande världshandel under folkvandrings- och vikingatid, som på intet vis kan beskrivas som fredliga perioder i Europas historia, så krävs sen hel del muntliga eller skriftliga handelsavtal med de makter man handlar med. Annars hade gutarnas handelskonvojer lätt blivit ihjälslagna eller utsatta för röveri. Naturligtvis har den gotländska handeln upplevt upp- och nedgångar men det råder inga tvivel om att Gotland varit ett av de mest högciviliserade och förmögna länderna i norra Europa.
Vi vet att gutarna slöt frihandelsavtal med Svea konung, vilket kan vara så gammalt som 500-tal, samt ett avtal med Lothar III, som var kejsare 1125-37. Henrik Lejonet talar om "den eviga freden mellan tyskar och gutar" där ordet "eviga" för tankarna till en fred som varat betydligt längre tillbaka än till 1100-talet. Gutarna hade även en del farmannagårdar (Gutagard i Novgorod och motsvarande i Reval, Riga och i Pommern) vilka måste ha krävt någon form av mellanstatliga avtal.
Vet ni om gutarna hade avtal liknande dem som man hade med Lothar även med andra främmande makter som man handlade med. Jag tänker här på de baltiska länderna, Novgord, Smolensk, Östrom, Danmark, Norge, Pommern, de engelska heptarkierna, Friesland, Frankerriket o s v? Ja, varför inte även med Västrom?
Mvh
Claes Wahl
--- webmastern kommenterar ---
Hej Claes!
Tack för din kommentar och för ditt vänliga omdöme om Guteinfo!
Också jag är av den uppfattningen att man tidigt gjort Gotland till ett frihandelsområde, när i tiden vet jag emellertid inte (däremot är jag rädd att jag inte tror att det har funnits någon hamn på Torsburgen - borgen ligger tämligen långt upp på land).
Jo, det finns fler avtal, t ex med Novgorod, Smolensk, Friesland och England. Selef Susse hette förresten en figur som förmodligen var gute och i början av medeltiden var han anställd/tvingad att segla krigsvaror för kungen i England (hur det förhåller sig med heptakierna vet jag emellertid inte). Men ibland tycks det mig att man bara har indirekt kännedom om avtalen, ty oftast anges det i litteraturen att någon sorts avtal fanns men aldrig originaltexten.
Hur länge gutarna har bedrivit internationell handel är svårt att veta. Vet du t ex att av alla i hela Sverige upphittade romerska denarer, tror jag att det heter, silverslantar i alla fall, så är 80% funna på Gotland. Och då är vi tillbaka till den tid då Torsburgen började uppföras, ett par hundra år efter Kristi födelse, varför redan då handeln med romarriket förmodligen var relativt omfattande. Och jag hänför ju den gotländska "staten" till minst denna tid emedan Torsburgen är en så stor fornborg att det rimligen bör ha krävts någon slags central planering för att uppföra den.
Och för några århundraden längre fram i tiden så kanske det kan vara nåt att läsa om Gutarnas kolonier, ty sådana bör väl rimligen innebära att de var en del av landet så att säga, något avtal behövdes kanhända inte.
Och nu är vi framme i tiden då det skall finnas handelsavtal bevarade, men som sagt, det finns några men inte särskilt mycket. Jag har tänkt många gånger att dessa avtal borde sammanställas på en sida men det har helt enkelt aldrig blivit av, och samtidigt tror jag att en sådan sida inte blir så imponerande som man har tänkt sig och därtill väldigt svår att liksom få kläm på, ty det blir stora mängder text för att förklara. Och därtill bör man nog blanda in varför och hur tyskar började bosätta sig i Visby (det där ju lite trasslig med grupperingar av besökande tyskar och bofasta tyskar) och därvid stöter man som bekant på ett helt batteri av åsikter sen 1800-talet som man bör ta hänsyn till; turligen är ganska mycket struntprat.
Just nu håller jag på att skriva lite om de handelsplatser som man vet lite mera om, som Fröjel (bara omnämnt på en sida om kastalen), Paviken, Västergarn och Gutnaltinget/Roma (sidan skall ännu kompletteras närmare med lite om handel och tillverkning), och jag försöker hela tiden få någon slags översiktlig förståelse av hur det hela har gått till. Men det är svårt, ty du liksom jag har läst många, många gånger att Gotland och Visby sysslade med transithandel, dvs man köpte varor utomlands och sålde dem dyrare i något annat land, eller så bara importerade och exporterade man. Men det känns som att forskarna börjar omvärdera det där lite, kanske tillverkade gutarna själva mer än vad man tidigare trott, allra helst som man vid varje närmare undersökt hamn från vendeltiden och framåt hittar spår efter tillverkning av olika saker. Och i Visby finns t ex väldiga mängder järnslagg från medeltiden, se sidan om Ett andingshål - Botaniska trädgåden där uppgift om mängden finns.
Men jag kommer snart att lägga upp en sida där det korteligen antecknas något de avtal som finns. Sök på handelsavtal om en vecka eller så.
/bernt
2) Kommentar av Dick Wase om Artlenburgtraktaten
Detta är ett av Dick själv omarbetat utdrag ur hans kritik av Detlef Kattingers avhandling ”Die gotländische Genossenschaft”.Angående Artlenburgtraktaten så utgår denna traktat helt från gotlänningarnas rättigheter i Sachsen, vilket gör att de nämnda övergreppen mot gotlänningarna måste ha skett på tysk grund. De fyra första stadgandena är nämligen alla av sådan art att de svarar mot övergrepp där och det utan att några förväntade motprestationer på gotländsk botten för tyskarna ens antyds! Däremot lägger tysk forskning – senast i Detlef Kattingers avhandling ”Die gotländische genossenschaft” 1998 – synnerligen stor vikt vid ”ömsesidighetsklausulen”, vilken klausul man menar förutsätter att tyskarna ägde samma rättigheter på gotländsk botten som gotlänningarna på tysk. Detta är dock verkligen ingen entydig tolkning, eftersom denna klausul bara kan kopplas direkt till den s k femte artikeln – som faktiskt inte är något annat än en vädjan av hertigen – vilken artikel inte är kopplad till de fyra första på något vis. Men inte heller denna klausul antyder några strider mellan gutar och tyskar utanför tysk botten. Den bär helt och hållet drag av att vara hertigens eget initiativ, för att om möjligt ge ett visst juridiskt skydd till sina egna undersåtar på Gotland, och för att locka gotlänningarna till Lübeck. En plats som förmodligen har varit huvudarenan för övergreppen, vilken därför gotlänningarna bojkottat. Men ”ömsesidigheten” förutsätter, att gotlänningarna önskade få samma rättigheter som tyskarna i Sachsen och att de fann det motiverat att besöka Lübeck oftare.
Det finns dock ingenting som säger att gotlänningarna skulle ha varit intresserade av att likställas med tyska köpmän på tysk botten – det lockbete som hertigen håller fram i den femte artikeln. För dem räckte det utan tvekan gott med de fyra första stadgandena. Att ”ömsesidighetsklausulen” alltså skulle säga något om ett stort antal tyskar, några deras omfattande aktiviteter i Visby vid pass 1161 – eller den närmaste tiden före eller därefter – eller att de fyra första artiklarna skulle motsvara tyskarnas rättigheter på Gotland är därför fullständigt uteslutet! Vad Artlenburgtraktaten däremot kan sägas vittna om är en fullständig reträtt från tysk sida. Förmodligen har hertigen fått ”kratsa kastanjerna ur elden” åt de tyska köpmän som trott sig kunna rubba gotlänningarnas position genom oprovocerade övergrepp i främst Lübeck. Vid denna tid har dock de tyska köpmännen varit alltför få och alltför utan inflytande för att kunna rucka gotlänningarnas maktposition. På alla punkter har hertigen därför för sina undersåtars skull fått backa. Förmodligen är detta anledningen till att årtalet 1163 tvåhundra år senare vävdes in i den s k Fideinskriftens andra del. Som en motvikt till nederlaget 1361 ville man visa på gotlänningarnas stora seger tvåhundra år tidigare. Det är inte heller troligt, åtminstone inte utifrån senare vittnesmål om Visbygotländsk handel, att Lübeck utgjort ett mål som lockat till oftare besök. Under såväl 1200- som 1300-talen framstår nämligen Ryssland och Västerhavet, och möjligen också Mälarområdet, som betydligt viktigare handelstrader för Visbygotlänningarna än Lübeck.
Angående ”mandatet” till Olrik – som ges i slutet av det tyska exemplaret – får man intrycket av, att det är en utnämning syftandes till att utöva kontroll över tyskarna och deras beteende mot gotlänningarna. D v s, att hertigen inte ville riskera att några bråkstakar bland hans egna undersåtar skulle starta nya bråk. Att utnämningen skulle ha något med en välorganiserad handelsorganisation att göra – som Kattinger tänker sig – går definitivt inte att utläsa. Snarare tyder utnämningen på en svag organisation hos tyskarna. Däremot kan det ju tänkas att Olrik, som förmodligen kände sig hemma både i Lübeck och Visby, blivit den förste ”rättarfogden” för tyskarna i den sistnämnda staden – i kraft av sin utnämning.
Däremot torde det vara så, att tyskarna med tiden ville hävda bilden av att ”ömsesidighetsklausulen” var ett viktigt stadgande, på vilket deras rätt på Gotland vilade. Det framgår nämligen av Visby stadslags förord från omkring 1320. Där sägs inledningsvis; ”att då folk av många tungomål samlades på Gotland, då svor man den freden, att var och en skulle ha landet omkring havsstranden fri åtta famnar in på landet, om där också var åker eller äng i vägen, på det att var och en skulle kunna bärga sitt gods desto bättre. Vem som helst som också kom att ligga för ankar under landet, skulle vara under den svurna freden. Och då det kom vidare, och staden växte till, då uppstod av många tungomål ofta stor oenighet, mord och förräderi. Då sände man bud till hertig Henrik, en hertig av Bayern och Sachsen, och han stadfäste oss freden och denna rätt, såsom förut hans morfader kejsar Lotharius hade givit den”. Därefter räknas Artlenburgtraktatens vittnen upp och tidsangivelsen ordagrant efter samma traktat.
Med mycket stor sannolikhet har man här sammanjämkat den äldre gotländska och den äldre tyska rättens inledningsskrivningar. Avsnittet om den fria stranden och den svurna freden är då från den förra och Artlenburgstraktaten från den senare rätten, med en sammanbindande kommentar om att staden tillväxte. Att det måste vara så inses lätt av, att Artlenburgstraktaten på intet vis kan kopplas ihop med den gotländska (Bjärköa)rätten i Visby. Däremot kan som sagt ”mandatet” till Olrik möjligen kopplas till den senare tyska rättsorganisationen, vilket inte minst framgår av att borgmästarna under 1200-talet benämns ”advocati”. Det är ju också tänkbart, att Olrik – på hertigens mandat – påbörjat arbetet med de tyska rättsreglerna i Visby. I så fall är det ju också rimligt att hertigen anses ha ”stadfäst rätten”. Däremot finns det ingenting i denna Visby stadslags inledning av ca 1320 som ens antyder att visbygotlänningarna tillmätt Artlenburgtraktaten någon större betydelse annat än som privilegium på tysk botten. Som Visbyfenomen var denna helt och fullt en tysk angelägenhet! Däremot kan man nog knappast betvivla, att den bevarade traktatstexten härrör från Vårfrukyrkan (S:ta Maria). Fram till 1225 var kyrkan nämligen en ren gästkyrka, där gotlandsfararsällskapet förvarade sin kista, och detta exemplar var tyskarnas. Däremot måste ett exemplar till ha existerat, tillhörigt gotlänningarna, vilket förvarades på annan plats.
/Dick Wase
webmaster kommenterar
-Tack för din kommentar!
Jag skriver inte om min text på sidan utan ger dig helt rätt i var privilegiet bevarades.
/bernt
3) Söderbergs karta
Hej,I Göran Wallins samlingar finns en karta över Gotland som uppges vara upprättad av danskarna år 1676 och kopierad i Uppsala år 1776 av Anders Söderberg. Om ni googlar på "Wallin karta över Gotland" så får ni upp den i mycket god kvalitet på skärmen. Kartan är intressant av flera skäl, bl a därför att den visar Gotlands inre vattenleder som de en gång i tiden troligen såg ut. I detta avseende är kartan dock inte unik utan här finns som ni säkert vet flera liknande kartor (av Meijer m fl). Unikt för Söderbergs karta är regionindelningarna och det man först tror är ortsnamn. Landet är indelat i 14 områden (ting?) och tre "riken". Det som vi känner som Norder treding kallas Ringerike (Boge=ring), Medeltredingen kallas Raumarike och Sudertredingen kallas Alfheim (i vilket Kvenland är inrymt). Ringerike har sex områden (ting?), Raumarike tre och Alvheim fem. Vissa av ortnamnen är igenkänningsbara, såsom Heluii=Hellvi, Ruticlii=Rute, Rhingoi=Boge, Othingi=Othem, Atlingi=Atlingbo, Budlungar=Buttle, Neruli=När osv. Men där finns också en mängd vid första anblick obegripliga "ortnamn" utsatta på Söderbergs karta men som efter en snabbgoogling visar sig vara europeiska och asiatiska stammar eller folk. Som exempel kan nämnas:
Amali, den "finaste" ostrogotiska härskarätten
Gepidae, ett annat ostrogotiskt folk
Aragoni, visigotiskt folk på Iberiska halvön
Scani, skåningar
Dani, danskar
Cherusci, Suebiledaren Arminius folk
Suevi, ett av de största germanska försvarsförbunden
Alemanni, ett av de största germanförbunden
Ruteni, Kievriket/Ryssland
Suisones, den merovingiska konungaättens folk
Scoti, romarnas namn på Irland
Florentine, Florens
Boxolani, ett persiskttalande folk i Kaukasus
Alani, nordiranskt folk från Kaukasus
Barduli, ett folk i Indien
Aistii, letter eller estländare
Brigantes, celtisk stam från norra England
Ja, ni fattar... Varför är då detta så intressant. Är kartan inte bara ett utslag av uppsaliensisk hitte-på-göticism? Möjligen är den inte det av följande anledning. I Visby stadslag från 1340-talet (?) påstås att då "folk av mångahanda tungomål" samlades på Gotland så fattade man det radikala beslutet att upprätta en frihandelszon 8 famnar upp på den gotländska kusten, där vem som helst med goda avsikter kunde förtöja sina skepp och bärga sitt gods. Detta ska ha skett före ca år 1135 eller åtminstone före 1161 (Artlenburgprivilegiet) då gutarnas Allting överenskom med den tyskromerske kejsaren om ömsesidig frihandel, d v s att samma regler som gällde för tyska handelsmän på Gotland även skulle gälla för gutniska handelsmän i det tysk-romerska riket (dvs i en mycket stor del av Europa). Beslutet om fredad strand är så radikalt att det måste ha föranletts av att, såsom Visby stadslag berättar, en mycket stor skara främmande handelsmän bosatt sig på Gotland.
Under alla förhållanden utmålar Söderbergs karta precis samma situation som beskrivs i Visby stadslag, d v s att folk av mångahanda tungomål ansamlats på ön. Kartan speglar möjligen den situation som var rådande före 1161. I Visby stad koncentrerades successivt de utländska handelsmännen, möjligen därför att de utspridda över hela ön ställde till med ordningsproblem och kanske t o m hotade republikens självständighet. I Visby, som innan ringmuren byggdes ur gutarnas perspektiv var en av de mest lättkontrollerade platserna på hela ön, nedan klinten som den låg, kunde ordningen lättare upprätthållas och de främmande nationaliteterna inte utgöra ett lika stort hot mot den gutniska centralmakten.
Av denna anledning kan man misstänka att kartan inte är dansk utan upprättats av gutar och för mycket länge sedan, kanske för mer än tusen år sedan. Kartans - liksom möjligen även Visbys - syfte kan helt enkelt ha varit att hålla koll på folk av främmande nationalitet.
Kartan innehåller även en del andra intressanta uppgifter. Den gotiske historikern Jordanes nämner i sin Gotiska historia från 550-talet ett antal folk boende i Scandza (Skandinavien eller Gotland?), bl a Raumarici, Helviones, Evagre, Otingis och Heruli, vilka också är utplacerade på Söderbergs karta. Raumarici=Medeltredingen, Heleuiones=Helvi, Evagrea=Hall och Othingis=Othem, Heruli=Gotlands sydspets.
Intressant är att Buttle kallas Budlungar, vilket enligt Tjodolf (Snorre?) var en av de finare nordiska härskarätterna vid sidan om Ynglingarna, Skilfingarna, Nibelungarna m fl. Ättens urfar Budle hade enligt Snorre en son vid namn Atli, som var gift med och mördades av Gudrun Gjukunge. Atlingi ligger på Söderbergs karta i Atlingbo, inte långt från Budlungar (Buttle). Figurerna Budle, Atli och Gudrun ingår i Völsungasagan och Nibelungenringen.
Sist men inte minst är "Birka Thule" utsatt på kartan, beläget vid Gothemsåns södra åbank ungefär vid Gothem.
Trevlig läsning!
Claes Wahl
webmaster kommenterar
-Tack Claes!
Som du säkert redan har upptäckt har dina kommentarer inte dykt upp som de borde ha gjort. Det berodde på ett programmeringsfel av mig, som jag nu har fixat.
- Tack för dina inlägg! Helbra!
/bernt
4) Söderbergs karta 2
Hej igen,I mitt senaste bidrag om Söderbergs anmärkningsvärda karta nämnde jag att Buttle där kallas Budlungar och Atlingbo kallas Atlingi. Glömde påpeka att Hunningestenen i Hunninge något väster om Atlingbo anses illustrera scener ur Völsungasagan, alltså samma saga som just handlar om budlungar, völsungar nibelungar och gjukungar och där Budli, Atli, Gudrun, Sigurd Fafnesbane m fl figurerar.
En tillfällighet som ser ut som en tanke?
Att hunningestenen illustrerar Völsungasagan kanske kan bero på att sagan ursprungligen skrevs på Gotland av en gutnisk skald därför att verklighetsbagrunden utspelade sig bl a platser just där. Kanske samme skald eller krets av skalder som skrev kvädet om Beowulf, eller Biutulf som hjälten i så fall sannolikt hette i originalutgåva. Skrivkunniga var de ju i alla fall, förfädrena, inte minst omvittnat av världens äldsta kompletta gamla futhark funnen inhuggen på en gravsten från 400-talet i Kylver, nån mil söder om Buttle.
Hälsningar
Claes Wahl
webmaster kommenterar
-Tack Claes!
Här en sida om Kylverstenen och här en sida om dess betydelse, en bit ner på sidan, Underbara Gotland - språket.
5) Gotlands statsskick
Hej,Att Gotland var en republik och demokrati under medeltiden torde det inte råda någon tvekan om. De ledande politiska och juridiska företrädarna valdes av jordägande medborgare och ingen arvsadel eller arvsmonarki växer fram som i övriga omvärlden. I denna mening skiljer sig Gotland från och är modernare än flertalet grannstater.
Men i de norröna sagorna (d v s Snorre Sturlassons sammanställningar av gamla sägner och skrifter) omtalas det forntida Gotland som kungadöme. I t ex Hur Norge byggdes, som bygger på uppgifter från Tjodolf Kvinvaerskes Ynglingatal, nämns bl a en Fornjotr som kung över Gotland, Kvenland och Finland. Enligt samma källor var Fornjotrs ättling Torri, kung av Gotland. Torri var far till bl a Sköld, anfader till den gamla danska sköldungaätten som omtalas i Beowulfkvädet, och Skilf/Yngvi, den svenska ynglingaättens urfar, Budli, de saxiska eller huniska budlungarnas anfader osv. Snorres sammanställning knyter anmärkningsvärt nog samtliga urgamla germanska kungaätter till den gutniske fornkungen Torri. Det är frestande att tro att Torsburgen uppkallats efter denne legendomspunne gutniske kung Torri.
Snorres sammanställning tecknar endast konturerna av ett forntida gotländskt kungadöme, som beroende på källa ska ha omfattat Gotland men tidvis även Helsingland-Gästrikland-Åland-Finland (som Snorre kallar Kvenland), Ösel, Danmark, Saxland (även kallat Hunaland), Danmark, Östergötland-Bohuslän och Norge. Tjodolf Kvinvaerskes Ynglingatal, som endast är känt via Snorre, beskriver anmärkningsvärt nog samtliga nordiska kungahus som ättlingar till de legendariska gotländska kungarna Fornjotr och Torri. Anledningen till denna genealogi är antingen att det är sant eller så har gutarnas propagandamaskin lyckats monopolisera historieskrivningen till sin egen fördel.
Även i Beowulfkvädet omtalas en gotisk konungadynasti, Hrethelingarna, uppkallad efter Beowulfs morfar kung Hrethel. Om Gad Rausing har rätt om Beowulfs hemvist (dvs att han kom från Gotland) så bekräftar Beowulfkvädet bilden av Gotland som ett kungadöme.
Även Gutasagan beskriver Gotlands forntid i termer som för tankarna till en monarki under Havde och hans söner Graip, Gute och Gunnfjaun. Dock finns en möjlig annan tolkning som jag återkommer till nedan.
De från Scandza (Skandinavien) utvandrade goterna leddes enligt den romerske historikern Jordanes av två kungaätter, östgoterna eller greutungi av amaliätten och västgoterna eller tervingi av balthiätten. Således verkar även dessa ha fört ett monarkistiskt statsskick.
Om vi antar att Gotland någon gång i en forntid var monarki så inställer sig frågan när landet i så fall blev republik? Skedde en republikansk grundlagsändring där och i så fall när? Och, var denna övergång resultatet av en fredlig omröstning eller en väpnad revolt?
Om vi antar att Beowulf var kung på Gotland så var Gotland monarki fram till slutet av 500-talet e v t, då Beowulf bör ha dött. Enligt Tore Gannholm beskrev den östromerske patriarken Photios på 860-talet varjagernas, som Gannholm tolkar som gotlänningarnas hemland som en ö i Östersjön som saknade kung. Om dessa källor stämmer kan alltså en republikansk revolution ha ägt rum på Gotland någon gång mellan ca 580-talet och 860-talet.
Det är märkligt att en sådan dramatisk händelse som byte av statsskick ändå ofta innebär inte nämns i t ex Gutasagan eller i några andra källor (mig veterligen). Naturligtvis kan övergången från monarki till republik ha varit en högst fredlig (och därför till sin karaktär politiskt långtråkig) process som därför inte väckt särskilt mycket intresse och inte har ansetts tillräckligt dramatisk för att inkluderas i de norröna sagorna.
Arkeologerna uppger att den gotländska bebyggelsen ändrades dramatiskt under mitten av 500-talet då man plötsligt övergav ca 4.000 stavgårdar (mycket stora hus med stengrund) för att i stället bosätta sig i ett betydligt mindre antal trähus. Någon entydig förklaring av vad som förorsakade denna dramatiska omstrukturering av det gutniska bosättningsmönstret känner jag inte till. Man kan naturligtvis spekulera. Övergivandet av stavhusen kan ha att göra med övergången från hedendom, där stavhusen tillsammans med hult, högar och vien enligt Gutasagan spelade en central roll, till Kristendomen. En annan teori är att det gotiska Västroms fall år 553 drabbade gutarnas fjärrhandel på ett mindre fördelaktigt sätt. Östrom besegrade det gotiska Västrom och utplånade den gotiska kulturen. Detta kan ha drabbat även gutarna. År 550 drabbades också Europa av en mycket omfattande farsot, vilken enligt östromerska källor dödade upp till 50% av befolkningen i vissa städer. En starkt handelsbaserad ekonomi som den gutniska bör ha drabbats hårt av denna farsot. Kanske dog en tredjedel av befolkningen på samma sätt som under Digerdöden på 1350-talet. Eller så ledde alla dessa dramatiska händelser tillsammans till att Gotland förändrades i grunden och kanske även till att statsskicket moderniserades.
Eller så var det gutniska "kungadömet" helt enkelt aldrig något kungadöme utan har alltid stått på demokratisk grund. Möjligen har gutarna själva alltid kallat sin högsta valde ledare landsdomare (eller möjligen staua) men omvärlden, som endast kände till monarki förväxlade denne med en kung. Havdes uttalande i Gutasagan att "allt ir bogum bundit" är för oss nutida läsare en något kryptisk formulering men som för våra urfäder kan ha varit en omisskännlig formulering av den demokratiska principen. Möjligen avsåg Havde med "bogum" den domarring från vilken all makt ska utgå.
Läste för några år sedan i Helagotland om en spansk munk som på 1300-talet hade besökt Gotland och då beskrev ön:
"Jag reste till en ö de kallar Gotlandia i den tyska gulfen, här finns en stor stad de kallar Bisuy (Visby). Det skall finnas 90 pastorat och där bor många människor. Det finns en mindre ö som heter Oxilia (Ösel). Kungen av dessa öar har en flagg som är guld och lila".
Vi vet att Gotland på 1300-talet (åtminstone fram till Valdemar Atterdags folkmord på gutarna år 1361) var en självständig republik som leddes av demokratiskt valda landsdomare. Även efter 1361 och under dansk överhöghet fortsatte gutarna att välja sina politiska företrädare. Vi vet t o m namnen på flera av dessa landsdomare, såsom Adam Regnersson, NN i Duss, Botlevs i Lojsta, Liknatus de biernungi, Gagnvid de aluis och Gervide Lauks. Så misstaget att förväxla Gotlands landsdomare med en kung förekom alltså ännu under sen Medeltid.
Hälsningar
Claes Wahl
webmaster kommenterar
- Tack för din intressanta text!
Som vi har talat om kommer jag att göra om några av dina texter till sidor på Guteinfo varför jag kan sätta lite bilder till dem eftersom dina texter är välskrivna och informativa. Det märks att du har läst på.
- Tack Claes!
/bernt
6) Mer om Söderbergs karta
Hej,Som tidigare nämnts benämner Söderbergs karta norder treding Ringa rike, medel treding Rauma rike och suder treding Garda rike. Dessutom benämns en del av Garda rike Alfheim, som alltså verkar ha haft någon form av självständig administrativ ställning.
Som den i den norröna sagovärlden bevandrade vet lokaliseras Raumarike och Ringerrike till nuvarande Norge, Alfheim till nuvarande Bohuslän medan Gardarike avser Aldeijgubjorg vid Ladoga (sedermera Novgorod). För denna tolkning svarar huvudsakligen islänningen Snorre Sturlasson. Dessa riken spelar naturligtvis nyckelroller i de norröna sagorna, där de utmålas som huvudsakliga maktcentra.
Men, tänk om de norröna källtolkarna fått de vendel- och vikingatida ortnamnens geografiska placeringar helt om bakfoten... Tänk om Ringarike, Raumarike, Gardarike och Alfheim i själva verket låg på Gotland, såsom Söderbergs karta låter antyda.
En sådan tolkning skulle åtminstone förklara varför 80% av allt handelsöverskott från öst-västhandeln via Östersjön hamnade på Gotland.
Hälsningar
Claes Wahl
webmaster kommenterar
- Tack!Bra frågor, och tack för din outtröttliga flit!
/webmastern
Vill du fråga om, kommentera eller diskutera något på denna sida - klicka här.
Mer information
Mer om Historia: länkar, karta - för annat se Information.Mer om Annorstädes: länkar, karta.