Fossil på Gotland

Fossil är stendöda djur och växter. De är fascinerande i alla sina former, knappar, bikake-lika, ringar eller de som liknar rosor och skallar. Det är ett kärt nöje att lägga sig på mage på en av Gotlands alla stränder, gräva lite med handen och upptäcka stjälken av en sjölilja eller delar av djur som levde i havet för några hundra miljoner år sedan. Det är tankeväckande på nåt sätt.



Gotlands berggrund är i stort sett uppbyggd av fossila skal och skelett av marina organismer¹. Och trots att det förflutit 400 miljoner år sedan djuren bäddades in i sediment på havsbotten så är de oerhört välbevarade. Faunan är rik, över 2000 fossila arter har hittills beskrivits från Gotland. Forskare från hela världen kommer årligen till ön för att studera berggrunden.



Gotlands fossilrikedom är stor. Varhelst berggrunden är blottad hittar man fossil. Stränderna nedanför kustklinterna är kanske de bästa platserna. Här sköljer havet ständigt ned nya fossiler från de blottade lagren i klinten och det är en utmärkt plats att studera berggrunden och de olika tidslagren på.



Mängderna av fossil är lite svår att beskriva, om Du inte har sett det själv. På sin Gotländska resa 1741 studerade Linné bland annat fossiler. Så här skrev han:

"Korallstränder kallar jag dem som lågo på östra sidan vid Kappelshamn, de voro mycket breda av vit och grå klapper, vilka satte oss i största förundran: ty var och en sten var intet annat än en korall, som kallas Madrepora, så att de, som här efter tänka söka sig åtskilliga utvalda korallstuffar till sina konst- och malmkabinetter, behöva intet annat ställe efterfråga: ty här kunde väl var människa i världen få ett hästlass till mans."



Kanske var det på Grodde naturreservat Linné framtänkte ovanstående, ty där är stränderna av ren sten och rikedom på fossil enorm. Vill Du hitta mängder av fossil så är Grodde ett bra tips (detsamma om man önskar fundera på hur och av vad Gotland är uppbyggt), men området är naturreservat så man får inte ens ta ett hästlass med sig därifrån.



Linné beskriver korallerna också, men det blir man just inte klokare av ehuru det låter ganska skoj. Kappelshamn ligger i Lärbro socken, om nu inte folk tycker att man också borde räkna dit Hall, Hangvar och Fleringe.



Det är definitivt inte tillåtet att knacka sönder raukar på jakt efter fossil!

Den äldsta fossilen i Sverige
Elever i klass 2-3 på Vibyskolan i Bålsta frågade i januari 2004 var i Sverige man har hittat den äldsta fossilen. Så här svarade vi:

"Ända fram till Kambrium är fossilmaterialet ytterst litet men därefter börjar en rikare organismvärld framträda. Lejonparten av Sveriges berggrund (urberget) är så gammal (några av de allra äldsta bergarterna på jorden) att det inte fanns något liv som har efterlämnat fossiler när det skapades. Det sägs dock att man i det yngre urberget numera har lyckats bevisa fossil, men det är först i de kambrosiluriska avlagringarna som spår efter organiskt liv förekommer rikligt.

När Sverige ännu var en urbergsslätt bröt sig emellertid havet in över land och avsatte mängder med sediment. Men havet drog sig snart tillbaka varför sedimenten bröts sönder och försvann; sediment finns kvar på några skyddade ställen såsom i förkastningssänkor som Närke- och Östgötaslätterna eller under vulkaniska diabastäcken som i Billingen, Kinnekulle, Halleberg och Hunneberg.

Men mest fossil från den tiden hittar man i södra Skåne, Öland, tonvis på Gotland (vi gör cement av det), vilket också är det som vanligt folk kan hitta. Men man har som sagt också lyckats bevisa fossil i yngre urberg, och då måste väl vetenskapsmän kunna hitta fossil så gott som varsomhelst i Sverige.

Längre än så sträcker sig mina kunskaper dessvärre inte.

Om urberg
Från Jonas Persson som studerar vid den geologiska institutionen på Lunds universitet fick vi den 30/3-2007 information om vad som menas med urberg. Han säger:

"Angående ert påstående om fossilfynd i urberget: Det som avses med termen"urberg" (som är förbjuden i vetenskapliga sammanhang) är den kristallina berggrunden, i vilken man aldrig någonsin kommer att kunna finna några fossil. Denna typ av berg bildas från uppsmält material på mycket stora djup nere i jordskorpan. Det finns alltså ingen möjlighet för några livsformer att komma i kontakt med denna miljö. Däremot har man funnit fossil i prekambrisk sedimentär berggrund, alltså i berggrund som bildats genom att material successivt har avsatts. Det finns i dag gott om bevis för makroskopiska livsformer före den kambriska explosionen, men ofta är den taxonomiska tillhörigheten oklar."

Vi tackar Jonas Persson så fint vi kan och hoppas att han eller andra som hittar galenskaper på guteinfo.com hjälper oss på rätt spår: tack Jonas!

---

1) För skoj skull kan vi nämna att när vi fick denna text av Tina-Marie Qwiberg så hade hon råkat skriva "marina organister" i stället för "marina organismer". Som tur var fick vi syn på detta i dessa tider då den Lilla sjöjungfrun eller vad hon heter visas oavbrutet på TV. Tillbaka

/text och foto Bernt Enderborg