Spökelse eller vidskepelse

Olaus Petris En svensk krönika, som var färdig 1540, har kanske några förklarande meningar om "hult och högar" (som folk påstås ha trott på fordom), varom kan läsas i Gutelagens föreskrifter om blot och våra bifogade kommentarer. Så här säger Petri:

"Allestädes här i landet hava de haft några besynnerliga skogar dem man kallar helgelundar, där de mycken spökelse eller avguderi haft hava, och djävulen mycken spökelse bedrivit haver. Och om sådana lundar talar Sveriges lagbok, där förbjudet varder att man icke skall tro på stenar och lundar, och där hava de deras gudsdyrkan uppehållit. Sådana helgelundar finnas ännu här i landet, ändå att de nu inte brukas, ej heller vet den menige man hur de i förtiden brukade vordo."

Precis som vi visste inte heller Olaus Petri vad som dyrkades i forntiden, inte heller hur eller varför. Gutarnas krönika (gutasagan) säger ju som bekant att man bl a trodde på hult och högar (hult oc a hauga), men riktigt vad en eller ett hult är för något är vi inte längre säkra på.

Olaus Petri talar om "besynnerliga skogar dem man kallar helgelundar", och det kanske för en fastlänning ganska bra beskriver vad vi på Gotland kallar ängen, dvs trädbevuxna områden med stora utrymmen för gräs, blomster och annat som förr användes för att producera vinterfoder till kreaturen - lövtäkt och i sanning örtrikt hö (ängen i Gerum berömmer sig vara Sveriges örtrikaste ställe).


För någon sommar sen träffade jag ett pensionerat par från Göteborg i Lojsta prästäng. De tyckte att det var fantastiskt att vi hade så "fina parker" så långt ut från Visby. Och det kan väl stadsbor tycka, alldeles som Linné sa på södra Gotland anno 1741: "Ängarna voro hela denna dagen likare lundar och trädgårdar än någon mark".

Ibland sägs det att det bara är engelska lorder och gotländska bönder som har råd att hålla sig med sådant som vi kallar ängen. Vill du se besynnerliga skogar, helgelundar eller hult, så besök någon av de gotländska ängena.

Till sist skall vi bara förmedla att när Olaus Petri säger att Sveriges lagbok talar om något så vet han vad han säger. Det är nämligen han som har skrivit Domarreglerna som än i dag står i varje lagbok, men domarna till vilken efterrättelse förefaller oklart. Vidare verkar djävulen ha varit helt konkret för honom, vilket kanske kan överraska i en krönika med så mycken klokskap att Gustav Vasa försökte stoppa utgivningen.