Visby domkyrka - S:ta Maria

Ungefärligen mitt i Visby nutida innerstad, alldeles under klinten, ligger Domkyrkan eller S:ta Maria, som började uppföras under det sena 1100-talet av insamlade medel från tyska köpmän som kom till Visby för att idka handel (under medeltiden låg kyrkan strax utanför stadskärnan). Småningom tillägnades bygget Jungfru Maria och fick namnet "Vår Frus kyrka", och härligheten invigdes i Herrens år 1225 av biskopen i Linköping. Ursprungligen, sägs det i en trespråkig broschyr utgiven av Visby Domkyrkoförsamling, var det tänkt att den skulle fungera som gästkyrka för gästande handelsmän, men blev ganska snart församlingskyrka för de tyskar som stadigvarande bosatte sig.

I vår guide till kyrkorna på Gotland säger vi att domkyrkan i Visby ingalunda är den stora sevärdheten vad gäller kyrkor på Gotland, dvs lika fina kyrkor finns i alla stora städer. De verkliga sevärdheterna är kyrkorna på landsbygden, nästan 100 stycken, som fortfarande är fyllda med medeltida konst, som många gånger är bra mycket äldre, åtminstone delvis, och som väl tydligare bär Gotlands långa och märkvärdiga historia. Men detta hindrar förstås inte att S:ta Maria i Visby är en fantastisk kyrka.



Kyrkan har byggts om och förstorats några gånger under medeltiden, och i dag är hon treskeppig och har ett rakt avslutat kor, ett torn i väster och tvenne i öster. Över mittskeppet återfinns en kolossal vind, fordom lager - man kan fortfarande se hissanordningarna på södra väggen (det står förresten också något slags vinkelkonstverk där på klintkanten, men vad det skall föreställa vet jag inte såvitt det inte har med Thomas tvivlaren att göra).

Stora kapellet på sydsidan som är uppfört omkring 1300 anses vara ett av Sveriges vackraste gotiska rum.



Alla tre tornhuvar har skadats av brand och fick sitt nuvarande utseende på 1700-talet. Den medeltida kyrkogårdsmuren revs i mitten av 1800-talet; kvar finns en stiglucka i norr, där ett järtecken har inträffat, och en i senare tid flyttad port från det tidiga 1600-talet i söder.

Invändigt restaurerades kyrkan vid sekelskiftet av Axel Herman Hägg. På 1980-talet renoverades kyrkan såväl invändigt och utvändigt, och nu är det en praktfull byggnad med bl a nya glasmålningar (medeltida sådana återfinns på landet, se guiden).


Foto Björn Pettersson

S:ta Maria är den enda av Visbys medeltida kyrkor som ännu är i bruk. Många förstördes när Lübeckarna invaderade och brände staden 1525, men S:t Maria skonades; se också vad hände egentligen (landet gick med) och ruinerna i Visby.



Den stora dopfunten av gotländsk kalksten är från 1200-talets början.



Vår fru är numera en kopia av ett medeltida original.

Epitafierna är trevliga saker att fundera en stund. På ett av dem knäböjer en välklädd och skäggig man framför frälsaren på korset. Det är självaste amiralen och borgmästaren av Lübeck, Bartholomeus Tinnapfel, som dessvärre omkom då en dansk-lübsk flotta förliste i en fruktansvärd storm på Visby redd den 28 juli 1566 (flera tusen som omkom).

Predikstolen är från 1684 ty originalet såldes till Grötlingbo 1584; se denna.

Alldeles ovanför domkyrkan, man går upp för trappan, är det en storslagen utsikt över delar av Visby. Vackert! I början av trappan ligger Johan Målares hus.

Om du är på klinten, ska du passa på att gå ett hundratal meter åt söder (åt höger om du kommer upp för trappan) för att ta Finntrappan nerför klinten igen, ty det är allt en tilltalande trappa (ligger ett litet trevligt hus mitt i trappan) - du kommer till Stora torget via Ryska gränd. Fortsätter du förbi Finntrappan är du snart framme vid en annan utsiktsplats.

Som avslutning kan vi nämna att man har hittat spår från stenåldern under klintkanten ungefärligen där kyrkan ligger och söderut. Det antas vara spår efter Visby första innevånare, 5.000 år gamla, över 4.000 år yngre än Stora Karlsö.