Västergarn fiskeläge

Västergarn fiskeläge är nuförtin bara ett mindre om än vackert fiskeläge vars södra ände inte ligger långt från Valbyte. Vid mitt besök den 6 september 2013 vid pass klockan 5 är ljuset så klart och färgerna så påtagliga att man nästan inte tror att det är sant. Det är knäppstilla, ljuset faller mjukt men skarpt, ån är en spegel och hela Östersjön glittrar bakom ryggen. Det luktar gott.

Bilden är tagen på norra sidan av fiskeläget där den lilla ån tar sin början upp till Paviken - båtarna på bilden ligger i ån.



Ett ögonkast uppåt ån avslöjar en kille som står och metar bland vassruggarna och samtidigt hör jag en lite större fiskebåt med saktfärdiga kolvslag puttra ut genom hamnen, kanhända för att lägga flundregarn.



Här rinner ån i ut hamnen, som vi redan gjort en sida om - Västergarns hamn - men det behövs en sida om fiskeläget också, allra helst som jag fick en vänlig skrapa av Ingela Plenje för att jag inte var särskilt nådig mot Valbyte fiskeläge - jag hade skrivit så slarvigt att hon sa att Västergarn visst var vackert.



Fiskeläget är lite annorlunda eftersom bodarna står i två rader upp mot land med gavlarna mot havet och med gistgårdarna emellan; vanligen ligger bodarna längs med strandkanten. Västergarn fiskeläge ligger söder om Kronholmen, på norra sidan ligger Bibos fiskeläge, och som hörs i namnet Kronholmen har denna plats som nu hyser en av Sveriges bästa golfbanor en gång varit en regelrätt holme utan kontakt med land.



De vackra träbåtarna i förgrunden på bilden är nog alla medlemmar av föreningen Träibatn, som ser till att de gamla gotländska en-, två- och tremänningarna bibehålls, brukas och nytillverkas (träibatn betyder träbåten).



Hamnen är god och rymlig. 1960 fanns det en yrkesfiskare och fem binäringsfiskare, det fanns "två däckade motorbåtar, 100 strömmingsskötar, 70 laxgarn, 1000 laxlinor och 50 torskrevar, ett åttiotal nät för torsk, flundra och fjällfisk, 4 ålhommor, 2 storryssjor och några småryssjor. Tidigare fanns här på Västergarn nära tiotalet yrkesfiskare" (citatet kommer från boken Gotländska stränder av Albert Eskeröd, Rydahls Boktryckeri AB, Stockholm 1962).

År 2013 heter hamnfogden Jonas Karlsson och kan nås på tel: 073-8142663.



Motljusfoto inifrån fiskläget mot nordväst; det är Kronholmen längst bort.

Dan Carlsson en av de mest kunniga arkeologerna vad gäller vikingatidens hamnar på Gotland säger i Arkeodok 2011, Vikingatidens Västergarn - en komplicerad historia, ISBN 978-91-7463-397-9:

"Västergarn med Paviken på Gotland utgör en av öns mest intressanta historiska miljöer."

Och det finns häpnadsväckande fynd från äldre tider i Västergarn, t ex ett Vendeltida skeppsvarv, det först påträffade skeppsvarvet från yngre järnåldern i Norden (obs! att vi kallar Vendeltiden för Kolonisationstiden, se Gutarnas kolonier), man tror sig ha funnit delar av en vikingatida hamn, och runt hela centrala samhället löper Västergarnsvallen, en 1 kilometer lång stadsvall, som t ex i Birka och Hedeby, i vilken en kastalruin finns alldeles bredvid den medeltida kyrkan, bredvid vilken det i sin tur ligger en kyrkruin.

1446 stod Erik av Pommern och Kristoffer av Bayern på ett fält i Västergarn med varsin armé bakom ryggen och förhandlade, se 1446 e.Kr - krigståg till Gotland (sidan under omarbetande), i början av 1500-talet hade Östersjöns största sjöhjälte, Sören Norby, ett blockhus i Västergarn (han övervann den danske kungens list 1523 och slog bondekungen Gustav Vasa 1524).

Också under senare tid var Västergarn en viktig lanthamn, t ex Marcus Schröder blev dansk hamnfogde i Västergarn 1632 (han har givit kyrkan ett votivskepp som fortfarande hänger kvar, också altaruppsatsen har han skänkt), och han är av stort intresse för den industriella utvinningen av kalk på Gotland, en av pionjärerna för kalkindustrin (vi håller på att skriva dess historia) men han var nog en olycka för de köpmän/bönder på landet som handlade med kalksten ty han lyckades via borgmästare och råd i Visby, som alltid, få Kungl. Maj:t att sätta dubbel utförseltull på obränd kalksten. Det var på detta sätt han fick fart på sina kalkugnar och affärer.

Men med tiden kom Västergarn att träda tillbaka för Klintehamn, en kort mil söderut, som också i nutid är en större hamn och därtill kommer den snart att växa emedan dagens borgmästare och råd i Visby tror att turism är mera lönsamt varför bl a Klintehamn får ta hand om annan handel.



Tillbaka till nutid. Längst ut på piren ser jag en pappa med dotter ta sig ett bad - det är den 6 september, vattnet är ljummet säger min sambo som svalkar fötterna, dvs pappan tar sig ett bad där det är strax över 1,5 meter djupt, nog 1,80 säger han, medan dottern står och hoppar otåligt vid stegen.



Flickan får givetvis också bada, men på den sandstrand som folk i trakten snyggat till.



Ett par barnfamiljer kom sakta gående längs stranden och började leka med ungarna på lekplatsen alldeles ovanför stranden.



Tillbaka till fiskeläget och ån upp till Paviken. Precis här har handelsmännens båtar och skepp stilla glidit förbi i minst 500 år före vikingatiden, och förmodligen genom hela vikingatiden ty den ovannämnda vikingatida hamnen ligger bara några rejäla stenkast framåt och lite åt vänster.

En promenad i fiskeläget och lite längre upp i Västergarn skänker inte bara intressanta tankar, total avslappning och bränsle till själen - och det är inte bara ljuset, det är rent av vackert också.