Ett vendeltida skeppsvarv vid Paviken

På bilden ser Du dagens hamn i Västergarn, och ån som leder upp till Paviken uppe i vänstra hörnet till. Under vikingatid var det en skyddad havsvik, som ligger två och en halv mil söder om Visby i Västergarns socken. I närheten av återfinns två områden med fornlämningar som är unika på Gotland: Västergarnsvallen och en handelsplats från yngre järnålder.

Den halvkretsformade Västergarnsvallen, säger Per Lundström som har skrivit om det här i Arkeologi på Gotland (ISBN 91-7400-084-5), är belägen vid Västergarnsåns mynning. Vallen är cirka en kilometer och innehåller en beräknad jord- och stenmassa om 30.000 kubikmeter - en väldig anläggning - och numera tror man sig ha hittat en vikingatida hamnanläggning till.


Längre in i Paviken, inte varvet, foto Bernt Enderborg

Skeppsvarv från yngre järnålder

Handelsplatsen från yngre järnålder upptäcktes för inte så länge sen. Vid Idåns mynning, en å eller numera bäck som alltså mynnar i Paviken, södra brinken, finns en handelsplats som är unik för Norden ty för första gången har man påträffat ett varv för skeppsbyggnad från den här tiden. Det har beräknats att en yta om ungefär 15.000 kvadratmeter har använts, men av dessa har endast cirka 1.000 undersökts; ungefär 10.000 föremål har kommit i dagen. Undersökningen visar att tre huvudaktiviteter på området framträder: båtvarv, handel och hantverk.

På en strandbrink 2,5 meter ovanför dagens vattenlinje har en sandstrand uppenbarligen använts till varv, ty marken är ovanför översållad av båtnitar (klinknaglar). De flesta har huggits sönder vid reparationer och man har också hittat en så kallad spiksökare, ett specialverktyg för att bland annat kunna tas med klinknaglar (en sorts spikutdragare - sådana används än i dag av händigt folk).


Längre in längs Paviken, upp på backen, foto Bernt Enderborg

Fyndmaterialet utvisar vad båtarna har haft där att göra: en handelsplats. 120 silvermynt hittades, de flesta arabaiska men också anglosachsiska och tyska; de flesta mynten är delade i halvor, fjärdedelar eller så, för att de har styckats vid vägning. Det har också hittats silvertenar, delar av en romersk silverspegel, silversmycken, fragment av vågskålar och ett 40-tal olika vikter av brons och bly.

Hundratals bitar av bärnsten, 200 dunkelröda almadiner (granater) från Västsverige, glasmosaik i rött, grönt, blått, gult, en med bladguld (sådana tillverkades i Torcello i Italien), hjorthorn i vart fall inte från Gotland, flinta från Skåne, skiffer från Nordsverige, täljsten från Norge eller Nordsverige, järn och brons har man hittat. Järn har påträffats i så kallade barrer, kanske från Sverige (Gotland var inte svenskt på den tiden), halvfabrikat, tusentals skrotbitar och järnslagg. Bronsgjutning är belagd genom bronsbarrer, smältor, gjuthuvuden och deglar.


Foto Bernt Enderborg

Hantverk av olika slag har alltså bedrivits på platsen. Den mosaik som påträffats har troligen använts för att göra smycken till folk, ty halsband med olikfärgade glaspärlor är ett vanligt fynd från vikingatiden. Det finns också många exempel på granatinlagda smycken, vackra saker.

Paviken var antagligen ett säsongstillhåll för på vintern fryser viken till. Fyndmaterialet tycks visa att området har använts ungefärligen åren 700-900 e. Kr, 300 år alltså. Men varför Paviken övergavs mot slutet av 900-talet är inte gott att veta.