Vallstenarum

Vallstenarum och trakterna däromkring är förmodligen en av Sveriges intressantaste platser, ehuru det egentligen inte är mycket att se idag. Gravfältet har använts från bronsåldern och 3.000 år framåt i tiden, ända till vikingatiden. Informationsskylten säger att det gravfält som är lätt att hitta kanske bara utgör en del av ett väldigt långsträckt gravfält på Litorinavallen som sträcker sig bortåt Gothem och Lina myr till. Bilden ovan är tagen 50 meter söder om Vallstena kyrka.



Det finns cirka 400 synliga gravar, varibland märks en gravhög, två stenrösen, två skeppssättningar och ett stort antal av den gravtyp som kallas stensättningar; fem av sistnämnda har bevarade gravklot, runda stenbumlingar som toppade stensättningen (Nordens största gravklot ligger förresten i Halla). På andra sidan kyrkan är det inte långt till Gudings åkrar där man har hittat hundratals spjutspetsar, svärd och yxor; man räknar dock med att de allra flesta vapnen som funnits i området har rostat bort då marken uppodlades och diken grävdes i början av 1900-talet - det rör sig antagligen om någon sorts offerplats där tusentals vapen har lagts ner.



Många av gravarna har blivit övervuxna av tidens ihärdighet, alla är plundrade, men synliga stensättningar är det gott om, på bilden ovan syns kanske vad som kallas för röse.

Krokiga miniatyrtallar, magert gräs och det liksom känns i luften att det är friskt och att rödmyror i mängd bebor området. Dessa hagarna är gudomliga, för att använda en vändning av Bellman, och man blir själsligen glad av att promenera i dessa skogsmarken, även om just Vallstenarum råkar vara ett gravfält.

Riktigt hur många gravar som har försvunnit eller hur många, om inte alla, som har plundrats vid Vallstenarum vet nog ingen.

På ett ställe har man behövt grus varför ett grustag har startats. Nuförtin är det tvärförbjudet att bära iväg någonting överhuvudtaget från gravfältet.

Hur många gravar som egentligen har återfunnits i området är inte gott att veta, 400 synliga sägs det.