Hemsekoppen

Hemsekoppen som man kan köpa på särskilda dagar i stånden på Hemse men också i affärerna, t ex Hemse Guld & Present, tjänar väl lite som symbol för Hemse men är också historiskt väldigt intressant.


Bilden ovan visar originalet som är från vikingatiden. Den handgjorda koppen hittades i en skelettgrav på Hemse annexhemman och kom enligt T. J. Arne i Fornvännen 1938 (källa till denna sida) i jorden tidigast 900 e.Kr., sannolikt något senare.

Det häftiga med koppen

Citat från Fornvännen 1938:

"Man har tillskrivit denna kopp såväl persiskt som kinesiskt ursprung. Den meningen har uttalats av den avlidne dr Fr. Martin, att koppen vore kinesisk och härrörde från Tangdynastins tid; Martin uppgav sig i Paris ha sett en kopp, som visade tvillingtycke med den gotländska. Själv har jag jämfört den med den persiska bronskopp med liknande öra och inskrift, vilken hittats vid Surgut i Sibirien och kan tillskrivas 800-talet. Jag är numera böjd för att antaga, att koppen tillverkats i Nordpersien under kinesiskt inflytande och därifrån över Ryssland införts till Sverige."

Sino-iransk

Att koppen är sino-iransk är just vad Arne hävdar i Fornvännen, dvs gjord i Nordpersien under kinesiskt inflytande, och han har väl goda skäl för detta, men det är alltså en dr F. Martin som har sett en kinesisk tvilling till den från Tangdynastin.

Det talas ofta i vikingalitteratur om att vikingarna till och med besökte Kaspiska havet, vars södra del ligger i norra Iran (som officiellt hette Persien fram till 1935), t ex det katastrofala Ingvarståget. Inte någon överlevde Ingvarståget, alla försvann, men däremot kan någon hemsbo varit där hundra åt tidigare och införskaffat sig en kopp (det är fullt möjligt).

Eller så har hemsbor varit i Kina i affärer 500 år före Marco Polo och tagit med sig koppen hem. Det är ju inget som går att bevisa, men Persien gränsar till Afghanistan och Pakistan, två länder som i sin tur gränsar till Kina. Och om så skulle vara fallet har gutarna hämtat hem det avlägsnaste föremålet under vikingatiden, vilket i sig är rimligt emedan bevisen för gutarnas långväga handel på vikingatiden är överväldigande, se skatter.