Vadstuck 2007

Utlokaliserat till en grannsocken och uppdaterat till tvådagars gjorde Vadstuck anno domini 2007 skäl för namnet Gotlands rockfestival. Banden avlöste varandra inom hyfsade intervall och priset på inträdesbiljetten gör Vadstuck till Sveriges mest prisvärda rockfestival.


Men det är inte bara gammal skåpmat som serveras. Det är inte Ledin, Lundell, Bellman eller någon gammal båt som struttar runt barbröstad med en kommersiell smäck nedtryckt över stylade lockar. Målet med Vadstuck är inte att arrangera välkända låtar från radion att fylla de mäktiga ekarna eller ställa till en orgie i sånt som gammalt och fornt varit haver.


I år hade jag inte tid att vara där båda kvällarna men av det jag såg på fredagen så kan jag sluta mig till att killarna också detta år hade gjort ett gediget arbete. Guteinfo applåderar!


Trucker Clevage
Guteinfo försöker inte klassificera eller bedöma banden, det är för svårt och kontroversiellt, utan talar bara om vad undertecknad hörde.

Trucker Clevage bjöd på en del bra sång, den sista låten var riktigt bra alltihop, från scenen på den gamla dansbanan. Det var fint väder och Ekbacken, där barn jag lekt, är ett solitt ställe i en socken som innehåller såväl Graips boning som grav (från Gutasagan). På Ekbacken finns traditioner från hedenhös och Svenne & Lotta.

Före Trucker Clevage hade The Hearsemen spelat, men dessvärre kunde jag inte infinna mig i laga tid på Ekbacken varför jag hoppeligen får se dem annorstädesstans.


Mergel Kratzer
Ett rent syntband var en glad överraskning. Emellanåt var sången som nåt en nazgül från Sagan om ringen skulle ha framfört och den suggestiva rytmiken trollade åtminstone bort mig från den här världen en liten stund.

Och återigen fanns en anknytning till en av Gotlands stora industrier, Cementa, ty vi har tidigare år nämnt att sångaren från Mustasch har jobbat där en gång i världen och nu skall vi tillägga att bandets namn - Mergel Kratzer - är en maskin på Cementa.


Här har vi den suggestiva rytmavdelningen i Mergel Kratzer. Dessvärre fick jag inget bra kort på killen som spelade synt, det var inte bra, men jag hoppas att få se dem igen och då får jag ta skadan åter.

Mergel Kratzer är förstås en tysk maskin och såna som jag kan inte låta bli att tänka på Maskinsång av Elmer Diktonius, en sorts arbetarpoesi. Men Mergel Kratzer verkar förstås i vår tid varför några "orlodoffa doschkoff" inte hördes av utan det var långt modernare tongångar som lämnade scenen.

Jag antar att för att bli riktigt populär på Gotland måste man spela covers och låta folk tralla med i sånger de har trallat med tusen gånger förr. Nåt sånt gör inte Mergel Kratzer utan här har vi ett stilrent syntband, det känns rent av lite tyskt, och jag tycker att det är fräckt att det på Gotland finns ett band som är så stilrent och vackert.


En mellansida med konst och frågor av allvarligare art
Årets Vadstuck innehöll lite fler saker än tillförne och vi skall särskilt omnämna den konst som skapades på ort och ställe. Men jag hade också ett givande samtal med ordningsvakterna om sommaren i allmänhet varför ungdomarna skall få sig en rejäl uppsträckning.


Den här killen skapade på ganska kort tid konstverk som det på bilden ovan, varav en del syns nedan.


Det är möjligt att de skattefinansierade kulturkärringarna i Visby sätter sin Caffe Latte i halsen då jag helt sonika utnämner ovanstående till konst. Och det är vidare möjligt att ordet hantverk har ett berättigande, men det är i alla fall en glädje att se med vilken skicklighet och känsla ett bild trollas fram från ett tomt, vitt ark. Bra!

En fråga av allvarligare art
Jag samtalade med ordningsvakterna ett tag. De klargjorde att buslivet i Visby har ökat, det är värre än när tusentals beväringar på A7 och P18 gjorde Visby. Och den ska som är allvarligast är att somliga inte nöjer sig med att den förlorande kombattanten har trillat kull utan fortsätter att sparka och slå på den som ligger.

I dagens GA (lokaltidning, 14/8-2007) var det en insändare från en orolig mamma som talade om ordet respekt.