Ormica - världsomseglaren

Vid Timans i Roma socken har man hittat en märklig runinskrift på ett sandstensbryne, daterad 1050-1100:

ormiga : ulfuair : krikiaR : iaursaliR (:) islat : serklat

Runforskare säger att detta är två namn och fyra orter. En och annan ställer sig därför frågan om Ormica och Ulfvair möjligen har besökt Grekland, Jerusalem, Island och Särkland, men de flesta säger att härom kan man inget säkert veta.

Vikingen som ristade runorna måste i alla fall känt till namnen på dessa orter - det kan vi vara överens om - men var verkligen gutarna så vittberesta på vikingatiden?

Av någon anledning så har 70% av alla vikingatida silverskatter hittats på Gotland. Det finns säkert hundratals teorier om varför - de flesta går dock ut på att bortförklara att gutarna var vittberesta för att i stället påstå att det svearna som var de verkliga resenärerna.

Antalet gutniska vikingar har beräknats till ungefär samma som i dag, omkring 60.000 människor, och det har gjorts lika många vikingatida fynd på Gotland som på hela fastlandet sammantaget.

Det är till och med magstarkt våga påstå att någon annan än gutarna själva har skaffat sig kännedom om ovanstående ortnamn, så alldeles oavsett om Ormica och Ulfvair varit på dessa orter så har i vart fall någon gute på vikingatiden varit det.

---

Ormica
Ett underbart sammanträffande är det förstås att namnet Ormica dyker upp på ett annat ställe i den gutniska historien. I vår krönika - Gutasagan gemenligen kallad - berättas nämligen, långt efter det att gutarna var kristna, att Olof den helige kom till Gotland under flykten från Norge. Han la till vid det som nu kallas S:t Olofs holm, där han blev kvar länge, alltså:

"quam helgi olauir kunungr flyandi af nerweigi miþ schipum oc legþis j hamn. þa sum callar acrgarn þar la helgi olaujr lengi. þa for ormica af hainaim oc flairj rikir menn till hanns miþ giefum sium þann ormica gaf hanum tolf weþru miþ andrum clenatum þa gar helghi olauir kunungr hanum atr agin tua bulla oc aina braiþyxi. þa tok ormica wiþr cristindomj eptir helga olafs kennjdomi Oc gierþi sir byna hus j sama steþ sum nu standr acrgarna kirchia"

Det sägs alltså att Ormica från Hejnum skänkte Olof den helige bl a tolv vädurar och att Olof skänkte tillbaka "tua bulla" (två dryckeskärl) och "aina braiþyxi" (en bredyxa). Olof den helige hade kristnat folk i Norge med svärdets hjälp och det spekuleras hej vilt om att han skulle ha gjort detta också på Gotland - Strelow, prästen i Vall, skrev nämligen detta på 1600-talet i sin gotländska historia och den officiella översättningen av vår krönika, dvs Gutasagan, påstår utan vidare att när det sägs att Olof den helige låg länge i Acrgarn så betyder det att krönikans författare säkert ville dölja något, t ex att Gotland tvångskristnades.

Olof den helige som på obekanta grunder brukar sägas vara Gotlands skyddshelgon var här antingen 1029 eller 1030.