text bild karta   info, a-ö

23. Om ofredande av kvinnor

Gotland | Gutalagen
23. Om ofredande av kvinnor
23. Om ofredande av kvinnor, foto Bernt Enderborg
Gutalagen från 1200-talets början stadgar översatt:

'Men om ofredande av kvinnor är denna lag. Slår du topp eller viv av en kvinnas huvud, så att det ej är gjort av våda, och blottas hennes huvud till hälften, böta då en mark penningar. Om hela huvudet blottas, böta då två marker. Hon har vitsord med de vittnen, som sågo därpå, vare sig huvudet blottades helt eller halvt. Men ofri kvinna får böter för slag, och ej mera.

§ 1. Sliter du spänne eller ögla av en kvinna, böta då åtta örtugar. Sliter du av båda, böta en halv mark. Om den faller ned på jorden, böta en mark.

§ 2. Sliter du snodder av en kvinna, böta då en halv mark för varje, ända till högsta böter. Och giv henne allt tillbaka. Hon styrke själv, när det är allt.

§ 3. Skuffar du en kvinna, så att hennes kläder fara ur lag, böta då åtta örtugar. Flyga de upp mitt på läggen, böta en halv mark. Flyga de upp, så att man kan se knäskålarna, böta då en mark penningar. Flyga de så högt, att man kan se både länd och blygd, böta då två marker.

§ 4. Tager du en kvinna om handleden, böta en halv mark, om hon vill kära. Tager du henne om armbågen, böta åtta örtugar. Tager du henne om axeln, böta fem örtugar. Tager du henne om bröstet, böta en öre. Tager du henne om ankeln, böta en halv mark. Tager du henne mellan knät och vaden, böta åtta örtugar. Tager du ovanför knät, böta fem örtugar. Tager du ännu högre upp, då är det det skamliga greppet och heter en dåres grepp; där gälla inga penningböter; de flesta tåla, när det har kommit därhän.

§ 5. Om det sker med icke gotländsk kvinna, då bötar du till henne hälften mindre för alla grepp än till gotländsk kvinna, om det är en fri och friboren kvinna.'


Förklaring av §4

På 1200-talets gutamål lyder §4 från ankeln: 'Tacr þu vm ancul byt half marc. Tacr þu milli knis oc calua byt atta ertaugar Tacr þu vfan knj byt V ertaugar. Tacr þu en handar mair þa ir þet gripr hinn o haiþ verþi oc haitr fola gripr; þar liggia engar fe bytr wiþr, flestar þula sen þar til cumbr.'

Om man inte tänker på saken kan det förefalla väldigt underligt att böterna sjunker ju längre en man får handen upp under kjolen på en kvinna; samma sak gäller för armarna i riktning mot brösten. Det är böter på en halv mark för att tafsa på ankeln men bara fem örtugar och man tafsar ovanför knät. Tafsar du ovanför armbågen är böterna åtta örtugar och kladdar du på brösten så är böterna bara ett öre.

- Vad är det om? Det är ju mer än lovligt korkat! Det borde ju vara mest böter att ha händerna alldeles felaktigt?

- Nä!

Om du i stället för att utgå från att kvinnorna under medeltiden var männens egendom och just inte värda någonting, tänker dig att det är kvinnans vilja som är avgörande för brottets straffvärde. Om någon tafsar på ankeln och kvinnan säger ifrån, redan då har hon rätt till högsta böter. Säger hon inte ifrån utan låter handen få fortsätta upp mellan vaden och knät och säger ifrån först då så är böterna lite lägre osv. Annorlunda uttryckt, om en kvinna inte vill bli tafsad på så säger hon ifrån direkt och får högsta böter. Det innebär förstås att ingen tafsar så att säga opåkallat. Kvinnans vilja är helt avgörande för straffvärdet.

Beträffande våldtäkt att bevisbördan omvänd, dvs mannen måste bevisa att han inte har våldtagit kvinnan - vi har skrivit lite om detta under bestämmelserna om skändning av kvinna. Det är ord och inga visor!

Ovan kan du förresten se i lagtexten att för kvinnor som inte var gotlänningar så var böterna bara hälften. Å andra sidan finns inga undantag för om kvinnan t ex var träl eller lagvigd hustru. Alla kvinnor hade ett starkt rättsligt skydd mot ofredande och våldtäkt under medeltiden på Gotland. I litteraturen läser man ibland att Gutalagens stränga bestämmelser om dessa saker har likheter med arabisk lagstiftning, men det är nog bara si och så sant, ty envar kan ju se i lagtexten ovan att den utgår från kvinnans rättigheter och ingalunda från att far och söner eller ätten kränks av ogärningsmannens tilltag.

I förbigående kan vi berätta att det finns en berättelse om väringagardet i Miklagård som luktar gutar och deras rättstillämpning lång väg. En väring hade våldtagit en kvinna, vilket fick till följd att några andra väringar omedelbart slog ihjäl våldtäktsmannen och gav den våldtagna kvinnans hans tillhörigheter som en ringa kompensation för ogärningen. Nu kan i och för sig väringarnas görande ha haft politiska skäl men jag föredrar att tro att det var gutar som slog ihjäl våldtäktsmannen, ty så sträng är Gutalagen som säkerligen är bra mycket äldre än medeltiden.


Ps. Bilden ovan kommer från När kyrka och är nog från 1600-talet eller så. Enebuskar såg ut så på den tiden. Ds.
/text och foto Bernt Enderborg

Länk till denna sida: http://www.guteinfo.com?id=2279


Se vidare Boendesidan

Kommentarer till denna sida

Guide till Gotland

Guider till Gotland - över 30 översikter inom olika områden.