Den introspektiva kråkan

När jag den 11/8-2015 satt på hällarna vid Grynge fiskläge efter några kilometers vandring och begrundade livet, universum och allting fick jag syn på en kråka som bar sig underligt åt.



Bilderna är tagna på alldeles för långt håll för det objektiv jag använde.



Kråkan hoppade fram och tillbaka, upp och ner på stenarna, och böjde sig fram och kikade. Till och med jag såg spegelbilden.

Det sägs ibland att djuren bara lever i en värld, den objektiva, medan vi människor kan föreställa oss saker, planer för framtiden, arbeta gemensamt för att uppnå något, t ex fotbollsspelare som till förebild för ungdomen åskådliggör skådespeleri.

Vi människor kan därför sägas leva i två världar, den objektiva och den inuti dig, vilket är en evolutionär fördel då vi kan samarbeta, dela vision, inutiskap, för att uppnå saker och ting, t ex Gävle och rutschkanor, eller läsa böcker och gå på föreläsningar, till skillnad från kråkorna som nog bara har sig en värld bekant.



Och kanhända är det tur för oss att djuren inte får för sig att alla som inbillar sig saker måste tas av daga såsom varande fiender till den objektiva verkligheten.

- Vad tror du? Speglade kråkan sig (fasligt vad jag är vacker, men lite färg och silikon här och där skulle inte skada, ny frisyr kanske, kalorierna) eller förvånade den sig över de underjordiska (va f-n...), fiskade den krampmack eller svalkade den sig bara i den underbara, solvarma gotländska kvällen?

Här är förresten en föreläsning på TED.