Den gamle och havet

När jag hälsade på hos Erland Laurin 2012 för att kika på slipskårorna så passade jag på att fotografera lite av varje; bilden ovan visar ett verk av honom vid namn: Den gamle och havet.

Jag har inte läst boken, varför denna sida inte kommer att handla om detta, utan funderingar på inledningen av kommunens Plan för konsten på Gotland. Regionens (kommunen kallar sig numera Region Gotland) namn på planen är förstås grovt stötande - en plan för konsten, det var värst. Men det är väl inte riktigt det som planen går ut på, utan den handlar mer om hur man skall kunna underlätta för såväl medborgare och konstnärer.

Planen som är från 2003 börjar:

"Konstens uppgifter
En av konstens främsta uppgifter är att få oss att se med nya ögon. Den låter oss själva tänka och känna. Konstverket trevar sej fram emot upplevelser och tolkningar som aldrig är entydiga, som alltid är subjektiva. Bildkonsten är i hög grad ett språk som tar vid där orden upphör. Det handlar inte bara om lust. Även för de svårare känslorna och tankarna finns bildspråket.

I alla tider har konstnärer fungerat som en form av framtidsforskare som suger upp, bearbetar och kommenterar den nya värld vi lever i och vart vi är på väg. I utövandet får vi också utlopp för mycket som vi bär inom oss och inte kan sätta ord på, vilket även gör bildskapande till friskvård."

- Jisses.

I Laurins konstverk finns ingen spjutfisk, ingen ihärdig brottare utan namn, som vid Jabboks vad där Jakob brottas med en okänd man (se 1:a Moseboken 32:22 ff) utan det är en gammal man som i en enmänning kämpar mot havet självt.

- Varför gör en gammal räv som Laurin ett konstverk som har redan har gjorts i tusental? Och var är den stora fisken? Eller är det inte boken han pratar om?



För övrigt är det fullt av konst hos Laurins - målningar, skulpturer, ovanliga material och pintjockt av tankar.

Ovan skrev jag att den här sidan skulle handla om kommunens konstplan - och det är precis vad den gör.