Allmänna ståndpunkter mytologi

Folk från framfarna tider var inte mera religiösa än vad vi är i dag.

En gång fick vi från officiellt håll i Visby höra på vår fråga varför man antar att folk var mera religiösa förr i tiden att "vi vet så mycket mera nu". Det är förstås inget svar, vi vet knappast mera nu för tiden om gudomligheter osv, och svaret förvånade oss storliga.


Del av runsten från 1000-talet, utställd på Gotlands museum.

Det saknas anledning anta att folk var mera religiösa, att de var mera vidskepliga och att de ägnade sig åt allehanda hyss och påhitt för att blidka gudar och liknande. Om man av religiösa skäl stryper en jungfru vart tionde år i tusen år, så måste folk med nödvändighet komma på att sånt hjälper överhuvudtaget inte. Och alla offer av kungar och annat man kan läsa om i den svenska historien är hämtat från sagor nedtecknade av kristet folk på Island långt, långt efter offret skulle ha skett. Jag betraktar sånt som galenskaper alldeles i klass med att Gog och Magog skulle ha något med Sverige att skaffa. Att det förekommer människooffer i Bibeln och i Iliaden tycker vi inte heller styrker att sånt har förekommit på Gotland. De strypta människor man har återfunnit i danska mossar förefaller ju ha något med människooffer att göra - men det får räcka med att det förefaller förhålla sig så.

Det kan kanske tyckas förmätet påstå att vi nu för tiden inte vet mera än vad forntidens folk visste i religiösa frågor. Men så förhåller det sig faktiskt, allting handlar om tro och det har ganska lite med vetskap att skaffa. Och skall man vara ännu tydligare kan man säga att vi tror på en kille vars far bor på ett berg i Israel och att killen kan gå på vatten, väcka dött folk till liv och dessutom själv uppstå från de döda. Jag tror att vem som helst från forntiden skulle påstå att det är vi som är alldeles snurriga och lider av långtgående vidskeplighet.


Detalj av en bildsten från 7-800-tal, utställd på Gotlands museum.

Det finns ett antal filosofiska teser som man menar faktiskt bevisar Guds existens. Samtliga är dessbättre ohållbara - det måste med nödvändighet vara omöjligt att bevisa en tro, det går helt enkelt inte, och det saknas dessutom mening med att ens försöka (bara att försöka bevisa att Gud finns är korkat, tänk på vad det skulle innebära). Även om det åtminstone förr hände att någon biskop tog till orda i metafysiska sammanhang i den underbara skriften "De hundra kyrkornas ö", som utges av Visby stift, och pusslar med the Big Bang och annat sånt så hjälper det inte. Hur och varför världen skapades, om Gud finns och varför vi finns och mera annat sånt, kan vi aldrig någonsin få reda på. Och inte vill vi det heller!


Detalj av en bildsten, 400-600-tal, utställd på Gotlands museum.

Vill man vara riktigt modern kan man dessutom säga att bevis för existens inte ens är intressant. Att det är Gud eller Guds son som har sagt något är inte heller intressant, däremot är vad som sagts intressant. Men du lär dock inte bli klokare av att det är sagt av en som har återuppstått från de döda?