Naturi

Dei jär gröint, dei jär dei. Man kan ga i änggar u skogi u hittä blumma man allri sett, man kan lägg si pa knei ei soli u keike ätta mack – a fasli hopen oläikä skalbagga, gajtinggar u ja vait fanken int allt.

Dei krylla ei jårdi, dei krylla ei lufti u dei krylla me mängda me mack. Uj, dei va kvickt. Vorr tar dei umigen. Dei krylla me mängda me mack. Vorr tar um, dei krylla me mängda me mack. Ja, hon, han, dei...

Men pa va sett skass man nå säg dei ti mänskar sum tänka si u far ti öi:

Um vorr sägar att dei jär nå oskaplut vackat, räcka nå dei,
Um vorr sägar att ta däu u far hit så far däu nuck se,
Um vorr sägar att färo ha gar, dei jär let ti kum ste:
- men va fanken, hjälpa nå dei?

Dei jär gröint, dei jär dei.

...ja, u gäult u ryt u vaeitä blumsta, u rauka u stain u sjöi u stranni u fäugla u mängda med mack. Va fanken, dei jär vackat, räcka nå int dei?