Vykort Gotland

Information på sidan varifrån bilden kommer

23) Begränsningen

Ur Gutasagan

Cann so illa att bieras at crunaþr kunungr warþr miþ nequaru waldi bort rekinn af sinu riki þa aigu ai gutar scatt vt giefa vtan haldi hanum vm þry ar oc þau aigu þair e huert ar scatt saman giera oc liggie lata. En þa vt giefa þan þry ar iru vt gangin. þaim sum þa raþir suia riki

Officiell översättning, den vanliga från Landskapslagarna

Sker så illa att krönt kung blir med våld bortdriven från sitt rike, så skola gutar ej utgiva skatt, utan behålla den i tre år. De må insamla skatten varje år, men låta den ligga. Och därefter utbetalas den först tre år äro gångna till den som då härskar i Svea rike.

Kommentar

Om det vara röra i konungafrågan så betalade gutarna inte någon skatt utan kunde i stället lägga den på hög i tre år. Det är klart och tydligt, förnuftigt, men det visar också gutarnas självständighet.

Men vad gällde ifall det var röra i konungafrågan i flera år? Om gutarna likmätigt avtalet samlat skatten på hög i tre år, allt frid och fröjd, men då fjärde året kommer och det fortfarande är oreda angående vem som styr riket, vad händer då?

Är det självklart att gutarna fortsatte samla på hög? Eller var det kanske så att de aldrig nånsin behövde lägga mer på hög än tre års skatter? Eller var det rent av så att den hopsamlade skatten helt enkelt gick tillbaka, skatteplikten upphörde?

År 1310 blev det bråk i konungafrågan och inte förrän 1313 blev det ordnat igen då sönerna till Magnus Eriksson samsats. Birger Magnusson som fick Gotland på sin lott tog dit sin armé, fick smörj på Röcklinge backe och gav sig av hemåt igen.

Orsaken till krigståget sägs i litteraturen vanligen vara att kung Birger Magnusson vill höja gutarnas skatt. Men att så verkligen var fallet vet vi inte säkert utan det är bara ett påstående från 1600-talet. Tänk om det var så att kungen 1313 ville ha den skattehög som gutarna samlat sen 1310, men gutarna svarade att det hade gått fyra år och därmed kunde han se sig i månen efter just dessa slantar.

Och vad gäller krigsvana, modern utrustning och sånt, se återigen sidan om Kristi riddare på riddarnas ö.

/text Bernt Enderborg, foto Lotta Ingelse