Östergarnsberget

Nästan mitt emot vägen ner till själva Katthammarsvik kan man parkera bilen och promenera till den storslagna inlandsklint som kallas Östergarnsberget. De branta sluttningar åt norr, öst och väst har släppt stora klippblock, vilka nu är omringade av grönska och barrskog som ramar in sluttningarna. I kalkstensflisorna från rasen trivs och frodas kalkbräken och stinknäva, vackra blommor med fula namn.



Uppifrån Mattsarve, som är klintens högsta punkt, 42 meter över havet, har man utsikt över åkrar och vidsträckta skogar.



Det första man ser är kanske den gamla kalkugnen som står i backen, som väl har använts till stenbrottet ovanpå, men innan man tar den stora stigen upp så kanske man borde ägna sig åt en mindre stig som leder rakt upp till en vackert stenlagd källa, liten trappa, på källans kant, den ligger mot en bergkant, har någon knackat in något om lettiska flyktingar på den vackra källan.



De har förresten gjort en rekorderlig grillplats, så att besökarna skall slippa elda på olämpliga ställen. Bra! Men ta med ved eller grillkol. Ovanstående är emellertid inte grillplatsen utan kalkbrottet.

Linnés gotländska resa 1741
Linne skrev vid sitt besök på Östergarnsberget: "Man såg härifrån vid bergsroten själva kyrkan, där utöver de härlige åkrar och ängar, de gröna lundar, de på lika sätt avhuggne mindre berg, havsvikar och det blå havet alltifrån St. Olofsholmen lyste hit, att man på denne öen näppeligen kunde ernå något behageligare rum för ett sommarhus anläggande."