Folhammar

Inte långt från Ljugarns samhälle ligger det vackra raukfältet Folhammar (en del säger Fågelhammar androm till förargelse, se Folhammar eller Fågelhammar). Folhammar är ett område med raukar i de mest underliga formationer. Den fattiga marken bjuder envisa barrträd att växa, de kämpar hårt mot väder och vind, vilket ger landskapet ett mycket spännande utseende.



Lite längre norrut, förbi udden med raukformationerna, är berggrunden av ren, kritvit kalksten, som formats av Östersjöns regelbundna vågrörelser. En stillsam barrskog avgränsar stranden. Här finns den fridlysta martornen och på stranden söder om Folhammar finner man strandvial och vejde.



I raukområdet finns det grillplatser och det är trevligt att krypa in mellan "stenjättarna" och steka sig en korv. Barn älskar raukar, att springa bland, klättra på osv, men håll ett öga på dem.



Bada aldrig utanför ett raukområde! Anledningen är att vanligen så stupar havet rätt ner i djupen en liten bit utanför raukområdet. Området mellan raukarna och stupet kallas pallkanten och medför då vinden ligger på att starka strömmar kan uppstå - strömmar som kan dra dig ner i djupen.



Det går inte fort att skapa raukar, var rädd om dem som finns!



Det finns en Trojaborg att springa i cirklar för att komma till mitten. Hur gammal den är vet jag inte, den ser inte ålderstigen ut som den vid vid Fröjel kyrka eller varför inte den nedanför Galgberget i Visby. Du hittar förresten en skatt när du kommit till mitten i en Trojaborg, och tror du inte på det så ta med dig en spegel.



En bild norrifrån. Raukfältet fortsätter ett stycke åt norr och det finns promenadvänliga stigar att följa.



Vegetationen är sparsam på nybildade och tvärt steniga ställen. Små blommor växer envist och lever synbarligen av kalk. Man blir förälskad av livets ihärdiga envishet, kanske är det en av hemligheterna med raukar - det är så lätt att förstå där. Bilden visar en fältsippa som tittade fram den 13 oktober 2017.



Norra delen av raukfältet vid Folhammar. Ännu lite längre norrut börjar långa sandstränder. Gyllenlauar.


Flygfoto Björn Pettersson

/text och foto Bernt Enderborg