Hellvi kyrka

Hellvi kyrka uppfördes under 1200-talet. "Lafrans mäster Botvids son från Eskelhem, byggde denna kyrka" står det med runor i korportalen (lafrans botuiðar sun maistera gerði kirkiu þisa : af yskilaim). Såväl långhus som kor tillhör unggotiken medan tornet är romansk, vars överdel dock rasade 1534 och efter uppbyggnaden gjordes lägre.



Altaruppsats från 1600-talet (det är väl Karl XII:s monogram det där). Den centrala målningen visar en bevingad ängel (nästan som dem i taket i på Follingbo kyrka, se också ängeln med glasögon), solen med strålar och en massa moln.



Dopfunten är gjord på 1600-talet och står ovanpå en runristad gravsten, som kallas G 289 i den samnordiska rundatabasen; stenen är från medeltiden, delvis oläsbar, och låter översatt av Helmer Gustavsson och Thorgunn Snaedal meddela: "Bedjen för deras själar som här vila, Butairs och hans hustrus ... och Botvaldes och hans hustru Katrinas...från Hammars".



Det hänger ett litet krucifix på en sorts tavla bakom predikstolen på triumfbågen men några närmare uppgifter om detta har vi inte.



Predikstol 1633.



Läktaren är bekostad av skeppare från Sönderborg i Danmark anno 1704. Den pryds av bilder på bl a apostlarna, här S:t Petrus, nyckelbäraren:



Danskarna har nog gjort goda affärer i trakterna, på Kyllaj kanske.



En stor tavla full av bibelspråk sitter på söderväggen, men varför och hur gammal den är vet vi inte.

Lite annat
När Ormicas bynahus på S:t Olofsholm, se Gutasagan, inte längre var i drift övertog kyrkan i Hellvi dess uppgifter, men en del av offergåvorna skulle dock tillfalla nunneklostret Solberga, om nu inte undertecknad missminner sig alldeles.

Det skall också sägas att ortnamnet Hellvi ställer till besvär för ortnamnsforskare, och på 1300-talet tecknades det "Helgawi" vilket somliga anser innesluta orden "helig" och "wi" (ett "vi" påstås vara ett hednisk offerställe, särskilt vad gäller Visby - se dock Visbjerg och Hur mycket magi tål du), men hur det förhåller sig med allt det där är näppeligen gott att veta (det finns folk som menar att gudinnan Hel nog har dyrkats i trakterna; härskarinnan över dödsriket med samma namn, dotter till Loke och Angerboda). För roligt kan man väl anta att de skeppare som skänkte kyrkan den vackra läktaren fullföljde en tradition från vikingatiden (Olof den helige var här i början av 1000-talet och i den vevan byggde alltså Ormica bynahuset på S:t Olofsholm).

/text och foto Bernt Enderborg