Vikingarnas Jesus

1) Tankar om herr Jesus

De flesta bilder av Jesus är en herre av som ser ut som en europé. Men rimligtvis borde han likna folken runt Medelhavet. Kort, mörkt hår, kraftig näsrygg, bruna ögon. En herre 155 cm lång, troligen kraftigt byggd. I en forntid då inga maskiner eller hjälpmedel fanns var folk ofta starkare än i dag.

Riktigt 100 % kan man ju inte vara på att han funnits även om mycket talar för att så är fallet. Man kan ju aldrig veta med säkerhet.

Den Jesus som vikingarna lärde känna var knappast dagens mjukisJesus som älskar alla barnen. De kristna menade på att man kom till himlen om man trodde på Gud och att Jesus var hans son. Det var en religion som spelade på framgång, inte på att vara stöd för de allra svagaste, även om sådana inslag fanns.

Kristendomen kan bäst beskrivas som dåtidens EU. Vi som var med 1994 minns ju att argumenten ofta var att EU var framgångsrikt och det var ofördelaktigt att stå utanför. Då var kristendom en framgångslära, i dag är kyrkorna på Gotland museiföremål.

webmaster kommenterar

Hej!

Nja, kyrkorna är ju inte bara museiföremål utan de används till lite av varje, också gudstjänster. Men om man är väldigt profan så kan man uppfatta kyrkorna som museiföremål ty en väldig del av vår kulturhistoria återfinns i dem, och den bör man ta del av. Det är därför som jag försöker visa vad man kan se i kyrkorna, och så brukar jag lägga till något roligt att tänka på.

Jag tror att forskarna är överens om att Jesus har funnits, bl a beroende på att källor vid sidan av kristendomen nämner honom, t ex Josefus. Riktigt säkra kan vi som nämnt aldrig vara, men frågan om huruvida han var Guds son eller inte är en helt annan sak; jag tror att du är inne på denna fråga men de meningar du skrev om namnformen är så oklara att jag strök dem.



Bilden ovan kommer från den medeltida kyrkan i Follingbo socken, målningen är dock inte medeltida, och sägs visa hur Jesus såg ut på riktigt. Vi har gjort en sida om målningen och där finns en länk till en sida som visar en bild av att Jesus troligtvis såg ut ungefär som du säger.

Hur vikingarna lärde känna Jesus framgår nog av Gutasagan, och det som gutarna ville åt när man antog kristendomen som statsreligion någon gång på 1100-talet var sederna, se Gutasagan; jag har skrivit en del om hur kristendomen kom till Gotland på sidan om Marias altare och på sidan om Gotlands kristnande finns några länkar till sidor där det funderas.

Jag tror att många missuppfattar den kristendom vikingarna mötte med vad Martin Luther lärde och 1600-talets kristendom. Det var först på 1500-talet, såvitt jag begriper, som man började predika att tron var det allena saliggörande. Läser man Apostlagärningarna så handlar det en del om att hjälpa de fattiga, Petrus tar till och med livet av folk som sålt sin gård och gav det mesta till de fattiga men behöll lite själva, och läser man Jakobs brev, han var kanske brorsa med Jesus, så tycker han att det inte är mycket bevänt med kristendom utan gärningar.

Någon mjukisJesus mötte inte vikingarna, där är vi överens, och jag tror inte att missionärerna kunde komma med prat om att man kom till himlen ifall man trodde på Gud och att Jesus var hans son. Gutalagens första paragraf stadgar:

"Detta är det första i vår lag, att vi skola säga nej till hedendomen och säga ja till kristendomen och alla tro på en Gud allsmäktig och bedja honom om hjälp, att han ville giva oss gott år och fred, seger och hälsa och att vi kunna hålla vår kristendom och vår rätta tro och det land, där vi bo, och att vi var dag i alla våra gärningar och vår vilja må göra det som är Gud till ära och oss till största gagn både till kropp och själ."

Gutalagen är från början av 1200-talet och där anges alltså i klartext vad man förväntade sig av Gud, nämligen "gott år och fred, seger och hälsa". Något himmelrike nämns inte, och jag tycker mig utläsa att kristendomen var mera en praktiskt fråga än en fråga om tro. Och visst, det kan sägas likna argumenten för medlemskap i EU, och visst var det en gud för framgång.

- Tack för dina tankar!

/bernt