Mansbot för någon från sveariket

Om någon slog ihjäl någon på Gutalagens tid så kunde under vissa omständigheter brottet sonas med böter. Det var väl kan tänka en slags början till att stävja det oavlåtliga mördandet för att upprätthålla släktens heder: dråp på en gotländsk man kunde gäldas med tre marker guld.

Observera att ett dråp är inte samma sak som mord. Det förefaller faktiskt inte som att regelrätta mord kunde sonas genom böter; något som i och för sig kan lösas genom värdering av bevisen.

Nåja. Det officiella historieskrivandet om Gotland påstår genom en övertolkning av Gutasagan att Gotland var ett skyddsland under sveariket och att svea konung hade lovat gutarna skydd och hjälp på Gotland. Därför är det konstigt när man i Gutalagen läser att "Alla andra mäns mansbot gäldas med tio marker silver", dvs alla andra än gutar. Varför var det billigare att dräpa någon från exempelvis Svealand, som ju enligt den officiella historieskrivningen skulle skydda gutarna? De var ju överheten så att säga.

Vi påstår att det berodde på två skäl:

1) Det var för svårt att utkräva hämnd för ätten om man bodde för långt ifrån varann, dvs risken för hämndaktioner var så liten att det inte var intressant.

2) Gotland var inget skyddsland. Svear hade inte bättre ställning än andra som inte råkade vara gutar genom födsel och ohämmad vana.

Om fotot ovan
Kortet är taget på den kopia av en bildsten som står vid bygdegården i Ardre socken - originalet har burits iväg till Historiska museet i Stockholm - och jag har inte den mildaste aning vad männen har för sig på bilden. Det ser emellertid ut som om de står med svärden i backen och dricker brorskål med varandra. Har du något bättre förslag så tala gärna om det. Vi undanber oss emellertid förklaringar från de 500 år yngre isländska sagorna eftersom det saknas anledning att förklara Gotlands långt äldre kultur genom dem.

Bara lite till
- Ja ja, jag vet att somliga menar att jag inte skall skriva sånt här. Det är väl inget roligt för våra besökare, sägs det, att läsa sånt. Men ungefär liknande stadganden återfinns också i andra landskapslagar, t ex Västgötalagen där bl a smålänningar är billigare att ta av daga.