Den sena våren 2005

Vi tog en liten promenad för att plocka björkris denna långa fredag anno 2005. Våren är sen i år. Det ligger ännu långa snödrivor längs dikena, luften lätt vintrig och några utslagna knoppar på buskar och träd syns inte till.

Men lärkan drillar, bläckar (tofsvipor) fladdrar och ett par långgrå tranor kacklade sin väg uppe i skyn. Bilden ovan visar det snöigaste stället. Ute över myren börjar de översta jordlagren torka och skifta färg, våren börjar lukta och alltsammans känns i kroppen på nåt sätt.


Hemma i trädgården, 500 meter från förra kortet, har snödroppar, snöklockor och krokus segat sig fram under snön. Alldeles under fulgranen är vintergäcken redan fullt utslagen, och visst: det surrar.

Och ifall du inte fick ögonen på det på kortet ovan så är det någon som går in för landning.


Jag hoppas att allting är lika kontrastrikt hemma hos dig, jag hoppas att vårsolen värmer dina kinder som mjuka, torra Lovikavantar och jag hoppas att oändligheten också bor hos dig, som havet eller nån sorts bi på en vintergäck bland snödrivor i mars.

Annars är du alltid välkommen hit, rakt in i vår tid!