Vikingatiden på Gotland

Vikingatiden, en del av yngre järnåldern, är ett relativt kort avsnitt i den nordiska historien. Perioden 850-1050 e.Kr (kanske 750 till 1100 nuförtin) brukar användas i skolböcker, men bara som en övergripande ungefärlighet. Här skall vi försöka redogöra för vad Gotland hade för sig under vikingatiden.

Mycket av vad som står på denna sida förefaller vara väldigt svårt att ta till sig. Men för att ingen skall behöva tro att vi har drabbats av storhetsvansinne så ska här sägas att all kultur på Gotland i stort sett är platt intet mot vad assyrier, babylonier, egyptier, fenicier, kineser, greker, romare och många andra har åstadkommit. Men däremot, med svenska mått mätt, är Gotland faktiskt rätt häftigt från arla i urtid fram till medeltidens slut när danskar och därefter slutgiltigt svenskar intog Gotland.

Inget trollslag

Det är inte så att att vikingatiden uppstod som genom ett trollslag. Gotland hade redan en väldig lång tradition som sjöfarande nation när vikingatiden började, se bl a Gotlands kolonier. Man har hittar snäckor från Medelhavet i stenåldersgravar, det seglar hela flottor av skeppsättningar från bronsåldern, t ex Gålrum, de första järnugnarna osv.

Det finns hur mycket som helst som bevisar att Gotland var väl utvecklat långt före vikingatiden. Bildstenen till vänster är inte vikingatida utan från någon gång mellan 400-600 efter Kristus, och se också de många kämpgravarna (husgrunder) som övergavs långt före vikingatiden.

Gotland ett eget land

Även om trätorna emellanåt varit stora mellan Danmark och Sverige om vilket land Gotland tillhörde så var nog Gotland långt fram i medeltiden ett alldeles eget land, se Republiken, Gotlands skriftligt kända historia och vad Petrus de Dacia sa 1280.

Vi har emellertid inte konstaterat någon vikingatida stad på Gotland. Än. Det skulle dock vara roligt att veta vad som gömmer sig i jorden runt såväl Bogeviken som Västergarn och Paviken.

Och som du kanhända vet så säger Gutasagan att gutarna frivilligt gick under suia kunung för handelns skull (många vill att gutarna skulle ha underkastat sig svearna, se t ex sidan om Lokalpatriotism, men det önsketänkande); många tycks också missta "suia kunung" för Sveriges konung.

Runorna först på Gotland

Skolbokskunskapen är att runorna var vikingarnas språk i Svealand, och det är rent av möjligt eftersom det är gott om runstenar från tiden ifråga därstädes, men det är många århundraden efter att runorna kanhända uppfanns på Gotland, se runor, ty såväl världens äldsta ristning som det äldsta runalfabet har hittats på Gotland.

Runorna anses ju inte vara fristående utan framskapats med grekiska och latinska bokstäver som förebild. Och då kan det vara bra att känna till att omkring 80% av alla romerska dinarer, silverslantar, i Sverige från århundraden alldeles e.Kr. har hittats på Gotland, se t ex Stavars hus. Det är uppenbart att gutarna hade kontakt med romarna vid tiden då runorna antas ha uppkommit.

Runor har använts på Gotland från 200-talet fram till åtminstone 1500-talet, långt över 1.000 år. Och det är svårt att överskatta det första runalfabetet som står ristat på Kylverstenen från Stånga socken. Runexpert Sven B. F. Jansson säger att: "...denna gamla runrad kan uppfattas som det första uttrycket icke endast för Nordens utan för hela den germanska kulturens självständighet och kraft", se Underbara, magiska Gotland - språket. Och det är spännande att gå i Gotlands medeltida kyrkor och kika på runristningar från medeltiden, här finns en sida om detta, och konstatera att konsten att skriva med runor måtte ha varit ganska allmän på Gotland.

Bildstenar, många vikingatida bilder

Bildstenar finns från tider långt äldre än vikingatiden. Såvitt går att begripa anses det allmänt att det är romarnas konst som inspirerat gutarna, och i lite äldre böcker så brukar det sägas ungefär att bildstenarna bara är dåliga efterapningar av den sköna konsten från Medelhavet.

Bildstenarna är nästan för häftiga. Det finns massvis av olika scener och framställningar på dem. Lusläsare av isländska sagor ser på ett fåtal scener något som de hoppas skall vara den fornnordiska religionen, men man kan nog inte överföra isländska sagor nedtecknade på 1200-talet till scener på bildstenar som kan vara uppemot ett halvt millenium äldre.

Vi har skrivit mycket om bildstenar, klicka på - bildstenar - så får du fram mycket under rubriken Information. Man har hittat omkring 550 bildstenar på Gotland, men väldigt få annorstädes. Bildstenar är alltså ett gutniskt påhitt, och det är skön och fantastisk konst! Och mera i förbigående har vi också funderat lite om Valhall - bildstenarnas budskap.

Hälften av de vikingatida fynden

Det är många gutar som svårligen förargat sig då de besökt museer i Stockholm, och det har hänt att gutarna har blockerat färjan då man försökt bära iväg med ännu mer - hälften av alla vikingatida fynd i Sverige är från Gotland. Knalla in på Historiska museet i Stockholm och kika efter, där till och med en långt högre procent av fynden kommer från Gotland.

Det hela kanhända kan jämföras med romarnas kulturstölder från grekerna för 2.000 år sen. Ofta har det anförts att fynden är av riksintresse varför de skall förvaras i Stockholm, men varför fynden inte är av riksintresse på Gotland tycks inte finnas något vettigt svar på, förutom möjligen att det är dyrt att ta sig till Gotland då det väl snart som enda region i Sverige inte går att ta sig hit till vägpriser, vilket av obegripligt anledning anses rättvist och inte alls diskriminerande.

Omkring 80% av vikingatidens silverskatter

Gotland är världens skattrikaste ställe. Cirka 80% av de vikingatida skatterna österifrån är funna på Gotland, se den påbörjade sidan om Antal och tider, vilket samtidigt är både häftigt och häpnadsväckande.



Länge har det i böckerna stått att läsa att de flesta och största skatterna har man hittat på den västra sidan av Gotland, den som vetter mot Sveriges fastland, och alltså var det därifrån handeln bedrevs. Det är förstås inte sant, och sådant fick sig en ordentlig knäck när man hittade världens största vikingatida silverskatt, Spillingsskatten, på östra Gotland i närheten av Bogeviken, där man också funnit Pilgårdsstenen som talar om att gutarna på östra Gotland hade affärer neråt Svarta havet till.

Om du tar del av litteraturen om vikingatiden så kommer du snart till påstående att vikingarnas handel i österled bevisas av att man har hittat så många silverskatter i Sverige. Och så står det ofta som en bisats: "särskilt på Gotland". Man använder alltså oförblommerat det faktum att man har hittar många skatter på Gotland som ett bevis för fastlandets vikingatid.

Ingalunda hornförsedda krigare

Av någon outgrundlig anledning påstås oftast att de gutniska vikingarna inte var krigare utan i stället handelsmän, som kallas farmannabönder, medan framförallt svearna framställs som bärsärkar, vilda krigare eller professionella handelsmän. Och det är ju konstigt när vi vet att en vikingatida sveakung var på Gotland och fick rejäl med smörj och det är på Gotland som elefantparten av skatterna har hittats. Och ännu underligare är det när man inte kan få se särskilt många bilder av vikingatida krigare från Svealand medan det vimlar av sådana från vikingatidens Gotland.



Krigare på en bildsten från 700-talet, dvs egentligen före vikingatiden, men en vanlig syn på bildstenar. Och här finns mer: Drakhuvudet uppsatt och här ett rejält vikingaskepp fullastad med krigare och spjut. Lägg märke till att ingen enda krigare bär en hornförsedd hjälm, och det har inte heller hittats en enda hornprydd hjälm från vikingatiden trots att tusentals gravar har undersökts på Gotland.

Ofta framställs vikingar med dryckeshornen i högsta hugg då de bälgar mjöd. Men dryckeshornen var vanliga långt tidigare, under äldre järnåldern, och när man tar del av uppgifter om var sådana dryckeshorn har hittats blir man än mer förvånad, ty fyra av fem är från Gotland.

En liten privat fundering om ordet bärsärk kan måhända vara rolig att läsa, ty ingen vet väl riktigt säkert vad ordet kommer ifrån men det antas betyda att särdeles vild krigare som struntar i allt utom att slåss, varvid hans egen säkerhet saknar betydelse. I Gutalagen som nedtecknades i början av 1200-talet, men är långt äldre, förekommer ordet "ber" och "berth" ungefär i betydelsen slag, slår, misshandlar och liknande. Och en vanlig inskription på vikingatida svärd är "Ulfberth", måhända någon slags kvalitetsstämpel, och kan säkert betyda vargslag, vargbitaren eller något år det hållet.

Det förefaller alltså inte mig glasklart att en bärsärk var någon som var så arg att han tuggade fradga och hade slitit av sig alla skydd, ringbrynja och sånt, för att lättare i sin vrede kunna veva runt med svärdet. Bärsärk kanske bara betyder krigare.

- Vad tror du? Wikipedia tror att det betyder "björnsärk".

Vikingatida stavkyrka

Den enda någorlunda bevarade stavkyrkan i Sverige hittades som golv i Hemse kyrka då den restaurerades, se Hemse kyrka, men spår av många sådana har hittats på många ställen på Gotland, se Stavkyrkor.

När kristendomen kom till Gotland är omtvistat och några tvärsäkra uppgifter står inte att få - vi spekulerar på sidorna om Kristna symboler och Gaitkörku. Säkert är dock att det på vikingatiden fanns en kristen kyrka på gutarnas Holmgård i dagens Novgorod ty en upplänning dog enligt en runsten i gutarnas kyrka på 1000-talet, se Olof den helige.

I slutet av vikingatiden finns listor om att att många kristna kyrkor redan hade byggts på Gotland, se Kyrkornas ålder (träkyrkor), och till och med finns kanske ett och annat kvar, se Lite mer om Garde kyrka.

Mer om vikingatiden på Gotland

Så, det var några nämnvärda saker om vikingatiden. Vi inser förstås att ett och annat kan verka förargande, men se gärna saken från gotländskt synvinkel så kanhända också du upptäcker vilken skatt Gotland är.

Vill du veta mera så kika i vår Årtalshistoria.