Roma kloster

Här i trakterna möttes det Gutniska alltinget för tusen år sedan. Från hela ön kom man - möttes och skiljdes, löste tvister, sålde och köpte. Klostret anlades 1164 av cisterciensermunkar från Nydala i Småland på alltingets inbjudan.

Efter den danska reformationen i början av 1500-talet övergavs klostret, överfördes till danska kronans ägo och blev kungsgård under Visborgs slott. Klosterbyggnaden lämnades öde och fick förfalla medan kyrkan byggdes om till stall och fähus. När Gotland blev svenskt 1645 var Kungsgården i dåligt skick.

Landshövding Johan Didrik Grönhagen lät 1733 bygga sitt residens på Kungsgården; material hämtades från det gamla klostret varav förfärdigades en huvud- och två flygelbyggnader - inga stora förändringar har gjorts sedan dess. Kungsgården var landshövdingens residens fram till 1822, därefter arrenderades byggnaderna ut i olika omgångar. År 1937 överlät Kronan anläggningen till militära ändamål och i femtio år var Roma Kungsgård förråd.

Vad Linné skrev på sin gotländska resa 1741

"Eftermiddagen kommo vi till Roma kloster, strax begynte tordön, blixt och regn, som befruktade den torra jorden, vilken intet regn hade fått allt från den tid vi kommo till Gotland. Ve blevo här kvar till eftermiddagen följande dagen.

Juli 16
Romakloster, där nu herr landshövdingen Hökerstedt residerar, är en oförliknelig väl belägen plats, utomdess väl byggd med sköna stenhus och vackra trädgårdar. I söder ser man stora ängar, och i norr vida åkerfält, bägge instängda av en vintergrön, tät skog, vilken på alla sidor innefattar denna härlighet. I norr ser man ifrån residenset Roma kyrka bort över åkerfälten, till vilken en lodrät landsväg löper.

"Ladugården var här en av de präktigaste, och hade man tillfälle att se huru tiden kan spela sin Metamorphosin starkare än någonsin Ovidius; man såg ett härligt kloster av marmor uppbyggt, upphugget och slipat, vara förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man ser i Sverige"

På Sudret finns fortfarande ett präktigt fähus.

Nutid

Nuförtin används Roma klosterruin att spela teater i, varje år ges någon pjäs av Shakespeare.

År 2000 fann regissören anledning att höja själva scenen en bit och det är dessa byggnationer som syns på bilden. Detta förorsakade oväsen från lärda kretsar, religiösa pietetsskäl och andra liknande stollerier åberopades, miljövårdare och byggnadsvårdare tog till orda.


Länsstyrelsen gav dock tillstånd - bra! - och scenen höjdes, men antagligen överraskades de av protesterna ty i en ruin som använts till fähus i hundratals år borde man väl rimligen kunna få höja golvet en meter.

På bilden syns sittplatserna utanför ruinen. Det är träbänkar men man ser oftast väldigt bra.

Eftersom en pjäs håller på ganska länge och spelas på kvällarna så blir det tämligen kallt. Det tillhandahålls filtar som är sköna att svepa om sig,

men ett råd är att klä sig ganska varmt i alla fall. Det kan vara klyftigt att ta med sig sittunderlag också.

Det brukar vara en paus mitt i pjäsen ungefär, då man kan handla korv och sträcka på benen. Ta med dig en picknick-korg och åk dit några timmar före föreställningen, sitt i Kungsgårdens sköna tillvaro och njut av trädgården.

Café och sånt, många hantverkare, så blir det trist att picnica finns också annat.


Bilden ovan är tagen inuti själva ruinen, rätt mysigt.

Det är förmodligen också stimulerande för skådespelarna att verka i den miljön, ty de måste bli sin roll och då passar nog ruinen ganska gott samman med Shakespeare.

Ovan en bild från väst. Läktaren där sittplatserna finns är det där bruna av trä till vänster om ruinen.

Kikar man in bakom ruinen så ser man att av själva klostret återstår bara en liten del:

Och det blir fonden till teatern, ljus och sånt när det börjar mörkna - vackert.

Vi hoppas också att man sjunger lite munksång, eller vad det kan heta, i slutet av pjäsen för dig. Det är stämningsfullt med sången, mörkret, ljussättningen och hela den underbara miljön.

---

När vi får tid skall vi skriva lite om klostrets historia. Det var det rikaste klostret i hela Sverige, nästan 1/5 av dagens Estland, men tills vidare får det räcka med ovanstående - Wigarius borde du dock känna till.

/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson