Käldänge

Det finns en massa blomster innan slåttern, t ex Gökblomster och framförallt Blodtopp, men det finns också mer att se. En husgrund - kämpgravar kallar vi sådana, se guide - från vår tideräknings början ligger ännu kvar i söder, öster om änget, utanför reservatgränsen, återfinns sliprännor i hällen, 500 meter längre österut vilar den steniga åkern Svärdsgärde, och i nordväst uppe på backen, står den uråldriga tingshögen Visbjerg (vi har gjort en promenadguide också för lite sammanhang).

Även den som inte gillar biologiska lottovinster har alltså ett och annat att begrunda. Det är ett skönt änge utanför de stora turiststråkens sevärdheter. Det finns luft, det finns lugn och det finns en otroligt upptäckarglädje bara man lugnar ner sig en smula.

Emellanåt funderar folk över vad ett "hult" kan vara för något, dvs ett ställe där vikingarna och deras förfäder hade religiösa hyss sig för. I böckerna läser man vanligen att det är fråga om en skogsdunge, men, nä, så är det inte, det är ett änge.

Käldänge får högsta möjliga ängspoäng!



Hur länge Käldänge har hävdats traditionellt är det ingen som vet. Den stora ängen framför kämpgraven är ett fullkomligt eldorado för de som är intresserade av blomster och sånt, men det har väl en gång i tiden också tjänstgjort som gårdsplan. Du ser själva gårdsplanen på bilden - där finns mycket blodtopp fast det inte syns så tidigt på våren då kortet är taget emedan fältet lyser gult av majsmörblomma eller så.

Kämpgraven, husgrunden, lär väl vara från århundradena e.Kr. varför änget mycket väl kan ha hävdats uppemot 2.000 år. Men det är ju inget som hindrar GEAB eller Televerket från att sätta upp stolpar och dra sina sladdar kors och tvärs, trots att det finns alldeles utmärkta kabelplogar nuförtin. Ledningarna i Käldänge är nog de mest malplacerade i hela världen.



Käldänge heter inte så för skoj skull, ty det är verkligen källornas änge. Hela nordvästra delen är sank, här och var ligger fördjupningar, kanske någon har tjänstgjort som brya (grävt vattenhål till djuren) någon gång under tidernas envetna gång.

Det gör förstås änget artrikt - det dräller av växter - och man stöter alltid på något nytt när man vandrar runt i änget (jag har gjort det många, många gånger). För något år sen så var det förresten någon som hittade en ny fjärilsart i änget, och det skulle inte förvåna mig om någon snart hittar flera.

Öster om änget i betesmarken för djuren återfinns det en riktigt brya, som pekas ut som en hednisk offerbrya i boken om Garde . Och vi kan väl också lägga till att väster om änget växer det svärdsliljor utanför själva reservatområdet. Det är utomordentligt vackert när liljorna låter svärden skjuta upp genom marken.