Boängen

Ett skönt och lättfunnet änge finns i Lokrume socken, Boängen, några hundra meter ner på en dammig väg.



Den lilla vägen går längs en åker på höger hand, och när den åkern tar slut börjar den del av ängen som hävdas och kallas Boänget. Mitt i bilden ovan ser du från Boängen upp mot vägen mellan Martebo och Lokrume, får man väl säga, där ett tak sticker upp från en byggnad vid en villa.



Några mängder av ovanliga blomster såg jag inte till vid mitt korta besök i ängen den 22 maj 2011. Gullvivor, allehanda sippor och orkidéer här och var.

Om du vill besöka ett gotländskt änge med ovanliga blomster så är nog inte Boängen det första jag rekommenderar, men våra ängar, också Boängen, är i alla fall någon slags salighet direkt här på jorden och man mår alltid bättre och andas lättare i ett änge. Änget är en utmärkt plats för picnic och har du väg 148 förbi så är det väl värt mödan att besöka änget för lite luft i tillvaron, innan du fortsätter den fram.

En kämpgrav i Lokrume

Nuförtin säger nog folk Boängen om i stort sett hela det tilltagsna stycket av ängsmark i trakterna, men i själva verket är Boängen bara en liten del. Strax före på andra sidan vägen mitt emot Boängen ligger en äng som i gamla handlingar benämns Stafwegårdsängen, läser jag på Lokrumes hemsida. Bilden ovan kommer därifrån och det du ser är en 40 meter lång boning från järnåldern, dem vi kallar kämpgravar, varav det fortfarande finns omkring ett par tusen kvar på Gotland.

Stawfegård är förmodligen en fastlandssvensk stavning, det kommer från skattläggningskartan anno 1753, och på riktigt borde det heta stavgard, stavgardsäng eller något åt det hållet, se Kämpgravar - stafgarþa.

/text och foto Bernt Enderborg