Väte utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
VäteAlla vägbeskrivning till alla utflyktsmål utgår från kyrkan.Från hamnen / flygplatsen FöretagFöretag i VäteSockenlänkarGotlands största portalFornfynd Väte Kyrkans kontaktuppgifter AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet Fler guiderAlla andra socknarFöretagsguider Gamla systemet |
Tuna i ViklauVid kanten av den utsökt kurviga vägen mellan Viklau och Väte ligger ett fyndkomplex av gravfält, kämpgravar och en märklig fornborg på ett vackert litet fält.
På vägen, om man kommer från Sjonhem, passerar man en del rätt häftiga saker: Sojvide, alldeles till vänster och överallt i korsningen där det ligger över 350 små och mellanstora gravrösen från folkvandringstid, samtliga plundrade, några kilometer längre fram ligger en fornborg ett par hundra meter ner i skogen, efter ytterligare några kilometer står Viklau kyrka och tronar från 1100-talet med den i konstkretsar välkända Viklamadonnan, ett par hundra efter kyrkan på väg mot Väte går den lilla grusvägen ner till vänster mot sköna Tjaukle, ett stycke kärlek, en utomordentligt vacker hage, och efter ytterligare ett par kilometer på vägen mot Väte står en kringla, en informationsskylt u a stetu (en stätta). Där är det. Ett gäng kämpgravar ligger alldeles innanför stängslet, sju husgrunder allt som allt. Det är fråga om ruiner av hus från järnåldern som övergavs vid århundradena alldeles efter Kristus, se Guiden till kämpgravar. En och annan gissar på att det var krig, farsot, pest eller död som medförde att de i dag omkring 1.800 synliga kämpgravarna övergavs och att folk helt enkelt dog ut - för de som tycker att detta låter bra så har arkeologerna till all lycka hittat brända kämpgravar i Vallhagar, en innebränd kvinna och därtill en pil som synes ha avfyrats mot byggnaden - medan mera romantiska naturer förefaller ha en böjelse åt att Gutasagans svält, utlottning och massutvandring nog är den korrekta bakgrunden. Här är en annan kämpgrav vid Tuna i Viklau på Gotland. Du ser ena långsidan och gaveln, särskilt mycket större villor bygger vi inte i dag. De olika husen har haft olika funktion, men jag tror inte att arkeologer utfört någon regelrätt utgrävning på stället så säkert vet väl ingen, ehuru nyfiket folk har gått där och kikat i ett och ett halvt årtusende. Korten är tagna närmare klockans sex den 6 mars 2008 ifall du skulle råka tycka att ljuset verkar varierande. Omkring en kilometer ner i skogen längs en utmärkt stig ligger resterna av en märklig fornborg; det är vallgravar du ser på bilden ovan. I sydvästra hörnet av den till synes runda borgen, ehuru den utmärkts som en halvcirkel på informationsskylten, där det förresten finns en promenadbeskrivning att låna, ligger något som kallas Kastellet, lite av denna syns på bilden. Ungefär mitt i borgen, tvärsöver, löper en snörrätt gata. Jag vet inte om den är samtida med borgen men den väckte trots detta några tankar. Namn på TunaTuna-namnen, säger Ingemar Olsson i boken "Gotländska ortnamn" (Almqvist & Wiksell, Uppsala 1996), "är en av vårt lands gåtfullaste och mest omskrivna namngrupper". Förslag på vad tuna kan tänkas betyda är inhägnad, hage, gård, handelsplats, kultplats, befästa platser för ledungen, administrativa centra och godsbildningar i kungens eller hövdingasläkters händer. På Gotland finns fyra sådana namn att överväga säger Olsson, ifall de är original, varibland ovanstående Tuna är ett.Tuna i Viklau är känt för sin myckenhet av fornfynd: hjälmfragment, bronshalsringar, fingerringar och sånt. Huvuddelen av fynden dateras till folkvandringstid men det finns fynd också från vendel- och vikingatid liksom från senare tid. Att detta fornlämningsområde skulle ha döpts om omkring år 1200, som är den antagna tiden för när det tyska ord "tun" (stängsel) skulle ha inlånats, ordet används också i dag på Gotland, förefaller Olsson fullständigt osannolikt. Något riktigt svar på vad ordet tuna kan tänkas betyda ger inte Olsson men undertecknad vill minnas att jag har hört ordet Dunum i detta sammanhang - Dunum var romarnas ord för de befästa härläger de smällde upp där de fann att en styrka behövdes; en borg med en central gata i mitten tvärsigenom, som i Asterix och Obelix. Lite mer av vallgravarna Jag kan ju inte gärna påstå att det är ett romersk härläger, fornborgen vid Tuna i Viklau, men väl ett härläger. Halvannan mil nordöst om Tuna ligger Roma myr som faktiskt sträcker sig ända fram till Viklau. Den upptäcktsresande Hilfeling stod år 1800 och såg spegelblankt vatten ända fram till backarna i Viklau från kungsgården i Roma, över fälten löper en å och från Roma är det inget problem att med båt ta sig till mynningen av Gothemsån på östra sidan av Gotland, se Vattenvägar och Marknadsplatsen. Att folk på Gotland hade kontakt med romarna har vi många bevis på, se t ex Broa gravfält inte särskilt långt från Tuna, Stavars hus, 80% av de romerska silvermynten från tiden som hittats i Sverige är upphittade på Gotland och missa inte bronsmasken. Gutarna hade förmodligen hört det romerska ordet dunum många gånger då fornborgen vid Tuna byggdes, och ordet kastal (vi säger kastal i singularis, se Guiden till kastaler på platsen, bestämt form singularis kastellet, romarna sa Castellum). Man kan förstås inte ta gift på att platsen har hetat vad den gör sen romartiden ehuru det förefaller någorlunda sannolikt, eller plausibelt om vi skall svänga oss med ord. Stället är väldigt intressant - bonden i trakten har nötdjur på markerna, var försiktig. /text och foto Bernt Enderborg |
|
||
131 012 382 sen 9/2-2010 | Copyright © 2024 Buffert 4, tel 0498-27 88 50 |