Kulturi

Mangge mänskar kumma ti öi, keikar leit i bön u gleidar haim igen. Men dei jär nuck int gale ti u väisä pa flair graja. Dei jär nå oskapligt gutt um gammält här:

Stainvastar, stainrojr, gamble häusgrunnar (sumliä sägar kämpgravar u maina pa att guta skudd ha trot att dei jär nå jättar som veila där, men dei jär fail, dei jär int någn sum ha trot sleikt), stainsättninggar u gravar äutn antal, u körkar, kaup-mannahäus u mik annat u.

Far Däu teid yvar, fysst da kan Däu gleid ti bön a halva da u keike pa muri – dei gar man kvickt runt - pa a halva dag hinna däu sei muri, drick kaffi, kanske jäte någe, u likvväl hinn med färo pa kväldi ti fail säidu.

Men dei jär a faslit tjaud om kulturi. Dei ska sättes hop gruppa, dei ska organiseräs och de skall användes så mik ård att di glöimar u gär någ annat än u pratä. Kum u keik, dei jär mik u sei!

Stassboar di sägar Visby um bön, så't dei jär dei vorr ska prat um. Visby jär vacka. Dei jär gutt u ga runt u keike. Pa kväldi da soli gynna hälle jär dei vackat så u blei sittnes u njauta. Ryt, sjöi andes u muri star i fondi mei rakar rygg.

Stassboar, di sum jär livnes inför muri, jär sinte av si. Ungdomar di bär skreiar u supa u pinka ei rabatta u haldar ett faslut leiv, säga di, så't di int kan fa sivä. Guteinfo kan bär sägä att "ei dei gir ja fanken!"

Läsa man Ingemar Olsson boki um Ortsnamni pa Guttlann da huksa man att dei jär mangge namn sum leiksum jär tillkumne pa skämt. U da far man nåmair sägä att namne pa Visby dei kumma fran att: vi spy.

Ungdomar jär pa reit väg, dei ska va så ei Visby se!

/text Bernt Enderborg, foto Inget alls