Runristningar utanför Gotland som nämner ön är inte särskilt många, men runristningar dräller inte överhuvudtaget. I Uppland är totalt cirka 1.250 ristingar kända, Södermanland cirka 400 och lika många, omkring 400, finns i gamla Danmark, dvs inklusive Skåne - elefantparten av alla ristningar är från 1000-talet.

De flesta runristningar - jag har dock inte läst alla - verkar emellertid inte alls vara så där häftiga utan säger mestadels vem som rest stenen över den döde. Men så fort det finns något oklart så dras överraskande slutsatser, ett exempel kan vara en sten från Södermanland (SÖ 34) där det står:

"styrlaugR * auk * hulmbR * staina * raistu * at * bryþr * sina * brau(t)u * nesta * þaiR * entaþus * i * austruiki * þurkil * auk sturbiarn þiaknaR * kuþiR".

I rundata för Windows översätts detta med: "Styrlaugr ok Holmr steina reistu at brœðr sína, brautu næsta. Þeir enduðust í austrvegi, Þorkell ok Styrbjôrn, þegnar góðir." På - Skaldic Project homepage - översätts det till engelska med: "Styrlaugr and Holmr raised the stones next to the path in memory of their brothers. They met their end on the eastern route, Thorkell and Styrbjǫrn, good Thegns."

Ordet "austruiki" blir alltså till "the eastern route" på engelska. Hade denna sten stått på Gotland så hade väl de flesta dragit slutsatsen att bröderna omkommit i Austaveiki (folk i socknen När kallar en liten vik så, Österviken på kartor, strax innanför i land finns förresten ett gravfält från järnåldern). Men riktigt så enkel förefaller inte alltid tolkningen av runor vara. Bokstäverna "lf:lanti" blir t ex Livland, "eklanti" blir England, "enklans" blir Englands, "kRkum" blir Grekland osv. Det finns förstås oändliga mängder litteratur om runor och deras tolkning, men om man läser stenarna rätt upp och ner så känns tolkningarna inte alltid övertygande. Det är ett svårt ämne, trots att det är din farfar i 40:e led som ristade runorna - det är inte så många gubbar. Kommer du ihåg nåt som farfar sa, och han i sin tur kom ihåg något som hans farfar sa osv, så är det bara tjugo gubbar borta.

På Gotland är ungefär 350 runinskrifter kända, vilket inkluderar världens äldsta runor och därtill det första kända alfabetet, som tillkom ungefär ett halvt millennium före det myckna ristandet i Uppland.

På de runstenar där Gotland nämns, eller möjligen Gotland, har det vanligtvis inte gått bra för den varöver stenen har rests. Det är väl bara den från Norrsunda där vederbörande inte har blivit av med livet på något sätt. På någon sägs att den döde blev sjuk på ön och på några andra att han vart död eller helt enkelt avdagatagen. Runristningarnas vittnesmål från fastlandet under vikingatiden förmedlar att Gotlandsbesök var riskabla.

För en gute är det förstås rätt annorlunda att läsa de enda vittnesmål vi har från fastlandet om Gotland från vikingatiden. Det står ju inte alls att Gotland var ett skyddsland, inte heller att svearna hade någon makt överhuvudtaget eller regerade i "kraft av sina flottor" - som det brukar heta - utan vittnesmålen ger en helt annan bild än den vanliga, se t ex den om Björn.

/text Bernt Enderborg